Replik. När människor vill komma till kyrkan så får man inte begränsa antalet anhöriga till exempel vid en konfirmation, anser debattören
Jag håller helt och hållet med Kristina Simonsson i hennes insändare i Kyrkans Tidning nummer 24/18.
När människor vill komma till kyrkan så får man inte begränsa antalet anhöriga till exempel vid en konfirmation. Jag har själv haft många konfirmander i en liten kyrka under väldigt många år. Vi gjorde alltid så här: Först frågade vi konfirmanderna hur många anhöriga som ville komma till respektive konfirmand. Detta gjordes i god tid så att vi kunde planera det sen skulle bli.
Då visade det sig att några kanske vill ha 25-30 anhöriga men många hade och andra sidan bara kanske 3-7 anhöriga.
När vi visste hur många det blev så anpassade vi konfirmationen till detta.Som i exemplet som Kristina nämnde så ordnade vi två konfirmationer precis efter varandra. En klockan 14 och en klockan 15.30 cirka, när första konfirmationen var slut och man hunnit vädra ut lite grand.
Konfirmander var med vid båda tillfällena men vi delade på föräldrarna så att det blev ungefär lika många vid varje tillfälle.
På det här sättet höll vi ihop gruppen men delade på föräldrarna. Anledningen till att vi la konfirmationerna så nära varandra var för att den första gruppens föräldrar och anhöriga inte skulle behöva vänta så länge på att deras konfirmand skulle komma hem. Det här fungerade väldigt bra under alla år som jag var i den kyrkan.Vi valde också att bara ha konfirmationen på lördagen och sen ha en mässa på söndagen tillsammans med de ”vanliga” gudstjänstfriarna.
Då räckte det med en mässa även om den blev väldigt välbesökt. Fungerar dock även om man har konfirmationsmässa.
En fråga som man alltid kan ta med sig är: Vem är vi till för? Personalen eller dem vi är satta att tjäna? Till exemepl även församlingen som tog bort all kontanthantering, som jag också läste om.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR