Den heliga Anden - inte den helige

Gunnar Hillington Kvist präst, inriktning andlig fördjupning och gudstjänst

Foto: Getty

Debatt | 11

Välkommet att den trinitariska formeln blir läst enligt handboken

”Ett litet ord kan betyda så mycket” skriver Andreas Wejderstam. Han har noterat att många – ”alltifrån biskopar till pastorsadjunkter” – missar ett och i den trinitariska formeln.

Bra påpekat, och inte så svårt att rätta till. Undertecknad kan någon gång missat ett och, det medges förbehållslöst. Självklart bör vigningstjänsten kunna uttala den trinitariska formeln rätt – det vill säga som den står i Svenska kyrkans handbok. Alltså ”I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn”. Eller, för den som så önskar, ”I Guds, den treeniges, namn”.

Även undertecknad har noterat en avvikande läsning av den formel som återkommer tre gånger i mässan. Denna observation grundar sig på flertalet helgmålsböner och söndagsgudstjänster i såväl radio som TV. Här läser ibland kollegor ”och den helige Andes namn”. Skälen kan säkert skifta, men även här skulle det vara välkommet att den trinitariska formeln blir läst enligt handboken. Det vill säga ”och den heliga Andens namn”.

Delar av mässan kan formuleras på olika sätt. Exempelvis inledningsordet (efter den trinitariska formeln), förbönen, tackbönen efter måltiden och sändningsordet. För dessa delar finns flertalet alternativ, de kan också formuleras fritt.

För andra delar ges inte denna möjlighet. Det är centrala delar som distributionsorden vid utdelandet av mässans gåvor, dopformeln - och den trinitariska formeln. Det skapar såväl trygghet som tydlighet när liturgen följer detta.

Ärkebiskop Martin Modéus visade i mottagningsgudstjänsten i Uppsala domkyrka att han behärskar den trinitariska formeln till fullo, naturligtvis. Det bör gälla oss alla i vigningstjänsten.

Det är inte världens viktigaste fråga, kyrkans utmaningar och möjligheter är som bekant stora. Men ord har betydelse och visst är det rimligt att vigningstjänsten kan och följer den trinitariska formeln?

Gunnar Hillington Kvist
präst, inriktning andlig fördjupning och gudstjänst

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Gudstjänst Kyrkohandboken
11 Kommentarer Logga in för att kommentera
13 Kommentarer Logga in för att kommentera

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

About text formats

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Markus
Det finns skäl till att vara tveksam till "Den heliga Andens namn". Dessutom finns varianten "Den helige Ande" fortfarande kvar i kyrkohandboken i och med att det är den som används i både den apostoliska och nicenska trosbekännelsen (och för övrigt även i Luthers lilla katekes och de övriga bekännelseskrifterna).
Kerstin Karlsson
Varför är det viktigt? Det framgår inte, förklara gärna.
Karin Janfalk, ledamot i Kyrkomötet för Öppen Kyrka
Att formuleringen "den helige Ande" finns kvar i trosbekännelserna beror på att de förfogar inte Svenska kyrkan över ensamma. Däremot är Kyrkohandboken Svenska kyrkans egna dokument och utöver trosbekännelsernas formuleringar är det endast "den heliga Anden" som stadgas. Och det kan ju inte vara så svårt att förhålla sig till. Kyrkohandboken är ju vårt gemensamma dokument och inget som varje enskild person kan använda sig av lite hur som helst. Inte i de moment där valfriheten inte finns. När det gäller viktighetsgraden av att utläsa anden som "den heliga Anden" beror ju det på att när vi envisas med att könsbestämma uttalandet av Gud behöver vi naturligtvis bredda detta så att Gud representeras av mer än det som hör ihop med att vara man. Det var ett av direktiven när Kyrkohandboken jobbades fram, detta med det inklusiva språket.
Markus
Karin Janfalk visar tydligt problemet. Formuleringen "den heliga Anden" har tillkommit i syfte att introducera en ny treenighetsteologi där Anden främst tycks ha till uppgift att skapa en bättre könsbalans. Karin Janfalk (ÖKA) visar också tydligt att det är viktigare vad hon varit med och beslutat om i kyrkomötet än den breda och samstämmiga kyrkotradition som uttrycks i trosbekännelserna.
Kerstin Karlsson
Fast Gud har väl själv presenterat sig som Fader? Det räcker för mig.
Gud och människan
Att den som leder gudstjänsten följer Kyrkohandboken är ju viktigt, men vad människorna i kyrkbänkarna säger - eller vad man säger i hjärtat - måste få vara vars och ens eget val. Det handlar om traditioner och vad du själv känner att du kan relatera till. För vissa är Gud självklart en man, för andra är Gud självklart en kvinna, och vissa uppfattar inte att Gud har något kön överhuvudtaget. Alla har vi olika relation till Gud, och olika bilder av treenigheten. Att treenigheten benämndes som helt igenom manlig förr i tiden beror ju på det samhälle vi hade då. Och vi tar var och en med oss det vi behöver, in i framtiden. Det viktiga är kanske inte hur vi benämner Gud, utan att Gud nämner oss vid namn och vill finnas för oss, var och en. Och att vi alla känner oss inkluderade. Det är ju viktigt. Att vi har ett inkluderande språk, som hjälper oss var och en att relatera till Gud.
BGOL
Katolska kyrkan har redan gått före med ny översättning av trosbekännelserna och man tror fortfarande på "den helige Ande". Jesus själv talar om Anden i maskulinum, "när HAN kommer". Blir så trött på Svenska kyrkan med sina trender. Med en ny ärkebiskop står det väl var och en fritt att sluta trolla med truten...!
Karin Janfalk
Även Bibel 2000 har benämningen den heliga anden. Den översättningen kom innan jag både satt i kyrkomötet och eventuellt började ”trolla med truten”.
Markus
Bibel 2000 är en statlig icke-konfessionell översättning där det stundtals tycks ha varit närmast en fördel att välja en översättning som avviker från kyrkans traditionella tolkning. En kyrkohandbok ska däremot tydligt uttrycka kyrkans tro och stå i den breda allmänkyrkliga huvudfåran. För övrigt kan noteras att i likhet med Bibel 1917 och våra bekännelse skrifter (inkl. nicenska och apostoliska trosbekännelsen) så väljer även en modern svensk översättning som Svenska Folkbibeln att tala om "Den helige Ande". Karin Janfalk och Gunnar Hillington Kvist visar gång på gång i sin argumentation att bytet av hur man talar om den tredje personen i den heliga treenigheten är just ett försök att bakvägen byta treenighetsteologi. Man vill ha en ny teologi där Anden blir mindre av en person och mer av en diffus opersonlig makt och som ett redskap för könskvotering i talet om Gud.
Gud och människan
Om det nu är så att Treenigheten alltigenom är av manligt kön, varför står det då i Bibeln att Gud skapade MÄNNISKAN till sin avbild? Är det bara män som är människor? Eller vad menas egentligen?