Över 30 procent av svenskarna funderar ofta på meningen med livet. Ännu fler svarar att de gör det ibland. Det visar en Sifo-undersökning som medieforskaren Alf Linderman låtit göra. 
Hans slutsats är att sekulariseringen inte inneburit att de grundläggande meningsfrågorna tappat mark.

Om över 65 procent av svenskarna funderar över livets mening, ofta eller ibland, så borde det vara en utmaning för alla mediebolag.

I Alf Lindermans undersökning framstår tv som den självklara vinnaren i sammanhanget. Nära 37 procent uppger att de stött på tro och religion i tv under det senaste året. Vilket gör tv viktigare än både familjen, vänner, skolan och internet som handlar på jumboplats. Ett gott betyg åt televisionen. I alla fall vid första anblicken. Men egentligen är det snarare ett fattigdomsbevis. Undersökningen visar nämligen att de flesta kommit i kontakt med frågan om tro och religion endast en eller två gånger under det gångna året.
Jämför det med nästan vilket ämnesområde som helst. En eller två gånger på ett helt år!

Nu är meningen med livet en mycket vidare fråga än den om tro och religion. Frågorna kan dessutom lika väl tas upp i en film eller en dokumentär som i ett renodlat livsåskådningsprogram. Men det förändrar inte helhetsbilden. 
Vad är det då som lägger hinder i vägen? Antagligen något så banalt som brist på kreativitet och mediebolagens fördomar om vad publiken vill se eller lyssna på.
När det väl satsas, så hamnar de här programmen ofta i strykklass. Eller så blir religion enbart en samhällsfråga. Även om det finns undantag. Radioprogram som Filosofiska rummet och Samtal pågår tangerar livsfrågorna, men från var sitt håll. Inom Sveriges Television är det betydligt mer tunnsått. Tyvärr har undersökningen bara frågat om tv-tittande. Inte om radiolyssnande. Vilket är olyckligt, inte minst  med tanke på att radion har betydligt fler program inom det här området.
Men faktum kvarstår. När så många uppger sig fundera kring meningen med livet, så borde utbudet vara rikare.
En majoritet anser också att Sveriges Television bör sända gudstjänster varje söndag. Dessutom bör de sända liknande program från andra religioner. Det sistnämnda borde vara en självklarhet i dagens Sverige. Resultatet av undersökningen visar att en majoritet av befolkningen faktiskt förväntar sig detta. Religionen hör hemma i det offentliga rummet, men det är ett mångkulturellt rum.

Det finns också en annan poäng, som Alf Linderman själv lyfter fram. Om televisionen slutar att visa den ”normala” formen av religion, dit gudstjänster ändå får räknas, så är risken stor att de mer extrema formerna av tro och religion tar över. Att medierna helt enkelt stärker mobiliseringen av de extrema religionsformerna.
Då gör vi oss själva en björntjänst. Medierna behöver visa hela bilden. Ensidighet är lika illa och fördummande, oavsett vilket dike det handlar om.
 
Dag Tuvelius