Hur gestaltas en genuin kristen tro?

Anders Sandberg, Christina Hultdin, Elin Broadhall, Lena Fagéus Svenska kyrkan, Umeå
Foto: TT

För en asylsökande som blivit kristen under sin tid i Sverige sker en prövning om tron är genuin. Men hur gestaltas en genuin kristen tro? Och vem kan avgöra det? Våra möten med konvertiter som befinner sig i asylprocess har gjort att vi tvivlar både på sakkunnigheten på Migrationsverket och rättssäkerheten i vårt land.

Svenskar som upplever naturens skönhet eller storhet kan ibland säga: ”Det är nästan så man blir religiös…” Detta i ett land som på många sätt förlorat språket för det religiösa.

I Sverige har religiös tro kommit att bli en privatsak. Många av oss har förlorat förståelsen av vad det är att leva i ett religiöst samhälle och saknar språk för religiösa erfarenheter. Så hur ska vi kunna förstå sammanhangen som präglar de människor som sökt sig till Sverige? Hur kan vi förstå personer som har gjort erfarenheter av Gud bortom sina tidigare religiösa normer, men som också saknar språk att formulera detta?

Under de senaste åren har vi som präster och diakon mött flera personer från Mellanöstern, som i sin tur mött representanter från Migrationsverket. Vi skriver det här öppna brevet eftersom vi har börjat tvivla på såväl sakkunnighet som rättssäkerhet. Har handläggarna tillräcklig kompetens för att kunna bedöma om en asylsökandes religiösa erfarenheter är genuina? Vi har börjat tvivla på det.

I bedömningen ingår att den som söker asyl ska kunna redogöra för sin kunskap i olika teologiska frågor samt uttrycka sin inre övertygelse. Det är frågor som många teologstudenter skulle ha svårt att svara på.

Vi har också mött asylsökande som fått uppmaningen av handläggare att ”vara lite kristen” i sitt forna hemland. Men i ett religiöst samhälle som exempelvis Afghanistan, fungerar inte uttrycket ”tro får du göra i kyrkan”. En individ kan inte tro som den vill och samtidigt leva mitt i samhället.

Det finns handläggare som verkar vara religiösa analfabeter med avsaknad av grundläggande kunskap i vad religion är, vad ett religiöst samhälle är och hur kristen tro gestaltas.

För att förstå Sveriges och norra Europas syn på tro och religiösa erfarenheter behöver vi gå tillbaka till den tyske 1800-tals filosofen och teologen Friedrich Schleiermacher. Hans teorier innebar att tron blev mer individuell och intellektuell. Från att kristen tro varit någon man gjorde – alltså en tro som satt i kroppen och i olika typer av riter, som att be bordsbön och ge mat till fattigstugan – så blev tron någonting man tänkte.

I Sverige fick dessa utgångspunkter genomslag under det sena 1800- och tidiga 1900-talet. Då omvandlades också landet från ett bondesamhälle till ett industrisamhälle. Ett vägledande begrepp var ”oberoende”. Människor i Sverige skulle oberoende av bakgrund få förutsättningar att bidra till det svenska folkhemmet. Det har i sin tur lagt grunden till att Sverige är ett land med höga frihetsvärden. Lagen om religionsfrihet kom till exempel redan år 1951.

Vi behöver känna till historien för att inte förlora förmågan att se bortom vår förståelse, vår ”sanning”. Om myndighetsutövare inte kan se att de tolkar tillvaron genom våra västerländska glasögon där intellektuell tro och religionsfrihet är norm, är det svårt att förstå vad det innebär att leva i ett land som präglas av religiöst förtyck. För att kunna bedöma en annan persons religiösa tro behövs förståelse och inblick i religiösa traditioner, uttryck och språk.

Kristen tro är gemenskap. Kristen tro har i alla tider varit mer relationell än intellektuell. Självklart behövs en intellektuell reflektion kring trons innehåll och uttryck, men det är inte detsamma som trons erfarenhet. Det är därför gudstjänsten och nattvarden är central i alla världens kyrkor. Tron som ”blir kropp” – i relationer mellan människor och i olika sätt att göra saker som fyller dem med innehåll och mening. Kristen tro är att öva sig att leva som om Gud finns. Tillsammans. Inte bara i ett individuellt försanthållande och aktualiserande av vissa dogmer, utan i mötet med alla medmänniskor. Att söka sanning, rättfärdighet och barmhärtighet i praktiken.

På samma sätt som en kärleksrelation är svår att sätta ord på finns det delar av tron som är svåra att beskriva. I synnerhet om man inte har vandrat så länge på trons väg. Betyder det att tron inte är genuin? Nej, det är som att jag kan älska min partner utan att hitta de rätta orden, och framför allt vill umgås med min älskade.

Hur förklarar jag min kärlek till min partner för någon annan? Jag kan ju försöka berätta om mina känslor, men om personen jag pratar med aldrig själv upplevt kärlek riskerar jag att bli missförstådd. Då kanske jag berättar hur min kärlek tar sig uttryck, som att vi hjälps åt med vardagssysslorna i hemmet, att jag ibland köper tulpaner eller masserar axlarna när livet är stressigt.

Som vi uppfattar erfarenheterna från Migrationsverket räknas inte den kristna trons relationella uttryck. Och då blir det väldigt svårt att förstå varandra. Om handläggaren inte vet hur kristen tro gestaltas så är det som att förklara kärlek för någon som aldrig upplevt det, men tror sig veta vad det innebär. När kommunikationen dessutom sker via en tolk som inte alltid kan avgöra språkets många nyanser, blir det ännu svårare att förstå varandra.

Det är märkligt att Migrationsverket underkänner en människas tro när personens omgivning bedömer att den är autentisk. Hur kan en handläggare vid Migrationsverket vara mer rustad att göra en bedömning av en persons genuina tro än präster, pastorer och diakoner? Som har studerat teologi och läst kurser som religionshistoria, religionsfilosofi, religionssociologi och religionspsykologi. De som ägnar stora delar av sin tid i samtal med människor och i många fall har mött den person som prövas under en lägre period.

Just nu tävlar de politiska partierna i att ha en så strikt migrationspolitik som möjligt. Vi förstår att det inte är enkelt att göra bedömningar med det politiska trycket. Men vi kan inte hemfalla åt så felaktiga bedömningar som vi stött på. De som handlägger asylärenden måste på allvar lyssna in de personer som har kompetens i religiösa frågor. Ta hjälp av oss präster, pastorer, diakoner och teologer. För det verkar finnas en kompetensbrist hos Migrationsverket som gör dagens system obarmhärtigt mot asylsökande som kommit till tro på Jesus under sin tid i Sverige. I grunden ligger en okunskap kring hur den kristna tron gestaltas och vilka konsekvenser det innebär för en kristen att utvisas till ett land som har en religiöst motiverad samhällsuppbyggnad. Det går inte att vara ”lite kristen” i ett sådant land på samma sätt som i det religiöst mångfaldiga och sekulära Sverige.

Anders Sandberg, församlingsherde Umeå stadsförsamling
Christina Hultdin, präst Umeå stadsförsamling
Elin Broadhall, diakon Umeå stadsförsamling
Lena Fagéus, kyrkoherde Svenska kyrkan i Umeå

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Svante Haggren
Det är något bland det svåraste att sitta i migrationsdomstol och avgöra ett konvertitmål. Den teologiska - trosaspekten är givetvis den vikigaste faktorn, och där kan intygen från kyrkan/församlingen vara av avgörande betydelse. Men. Det faller oftast ner på trovärdigheten hos den sökande. Är hen trovärdig, eller har hen uppenbarligen farit med osanning under processen så försämras hens möjligheter till att få PUT. Är övertygad om att Joh 8:31 är vägen framåt i processen. De "goda råd" som sökanden får inför utredning och förhandling, leder dessvärre ofta fram till ett avslagsbeslut av migrationsverk och domstol.