Gör en grundlig konsekvensanalys

I Kyrkans Tidning nummer 37/2016 införde Bo Rydén ett för mig nytt begrepp: ”församlingskonsekvensanalys”, som en parallell till det mer kända ”barnkonsekvensanalys”. En motsvarande analys av församlingarnas verksamheter skulle vara högst behövlig! Och då menar jag från grunden, med frågor om vad vi över huvud taget vill med verksamheten som uttryck för kyrkans kallelse – och Jesu egen sändning med evangeliet ut till ”jordens ändar”. Hur bygger man då kyrka?

Säg nu inte att det är det som sker när man skriver sin församlingsinstruktion eller liknande, eller när man gör nästa budget för verksamheten. Jag menar verkligen något mera från grunden, en analys av vad det som faktiskt görs inom kyrkan och de konsekvenser detta har i församlingens liv, i det samhälle och på den ort där kyrkan finns. Det är helt riktigt, det som Bo Rydén betonar i sitt inlägg, att kyrkan primärt är församling, allt annat är på olika sätt stödfunktioner.

En rejäl konsekvensanalys skulle nu främst behövas vad gäller den stora omläggning som skett under senare år, med allt större maktkoncentration till riks- och stiftsnivå, samtidigt som man gjort en omfattande sammanslagning av gamla församlingar till storpastorat. Men det är också sant att de omfattande och ständigt växande riks- och stiftskanslierna nu förlorar både inflytande och pengar till de stora pastoraten, med pastoratskyrkoråd som i sin tur fått större befogenheter och bättre ekonomi relativt sett.

Kanske har jag fel i mina bedömningar, men det är i så fall ytterligare ett skäl till en grundlig konsekvensanalys. Vilka följder har de nya pastoratsskapelserna fått, gjorda på mallar av storkommuner och regionsammanslagningar – ofta rejält kritiserade. Men i kyrkan har man gått på den linjen ändå, med stora enheter som inte egentligen är enheter längre utan otympliga, heterogena storheter, med risk för maktkoncentration av en ny sort, som stat i staten, stift i stiftet, små ”påvedömen” här och där, och en och annan ”kyrkofurste”. En nidbild kanske? Jag utpekar på intet sätt några enskilda personer. Analysen gäller de stora dragen och vilka följder det hela fått.

Kommer man att spara pengar på detta? Blir kyrkan mer effektiv på att nå människor med evangeliet? Blir någon ”frälst”? Ytterst handlar det naturligtvis om den enskilda människan, vart tar hon vägen i de stora strukturerna? Var hör jag hemma? Var finns ”min” präst? Jag instämmer helt med Bo Rydén: ”Små församlingar har fördelar som stora enheter inte kan ha när det gäller närhet till församlingsbor, närhet i beslutande och gemenskapsbyggande”.

”Närhet” är ett nyckelord. Om jag inte har nära till min kyrka och mitt församlingshem, och inte så lätt vet dagar och tider för det som händer och sker, hur ska jag då bygga mitt trosliv, hur ska jag veta vem jag ska rösta på i kyrkovalen? Då får jag väl lita på partiet och så titta på gudstjänsterna i tv. Vilka fördelar har nu kyrkan i stort uppnått med de nya strukturerna och byråkratierna? Var finns människan? Visst finns det skäl till en församlingskonsekvensanalys!

Kjell Ove Nilsson