Olle Carlsson är given som biskop i Stockholms stift. Han vet vad dagens och morgondagens storstadsteologi behöver, anser Olof Buckard.
Vad är en kyrka bra för? Vad fyller en mässa för funktion?De bör erbjuda ett kultiskt sammanhang, där man samlas till fest kring de stora livsfrågorna.
En fest som ska innehålla något förlösande, utöver vad vanliga profana fester gör.
En fest är ofta de såväl befriande, uppmuntrande som de obehagliga sanningarnas tummelplats. Understundom är en fest en stor utmaning. Den bör också inge livsmod.
En högmässa får inte fungera som sömnpiller eller försätta deltagarna i ett tillstånd av leda (alltså en av de sju gamla dödssynderna).
Det heter att man firar gudstjänst. Men de kyrksamma känner väl till ett besvärande faktum; allt för många gudstjänster genomlider man. Budskapet serveras så förutsägbart, därmed intellektuellt fattigt, musikaliskt monotont och ospännande, till den grad sövande, att det vore fullt motiverat att gräva fram gamla kyrkstötar ur de kyrkliga gömmorna.
Rannsakan, begrundan, bön, kontemplation kan inte gestaltas i en skapande kommunion utifrån en så kallad demokratisk och strikt utformad, stadfäst agenda.
Man bör ständigt söka sig fram utifrån anbefallda teman.
A och O i allsköns kommunikation, särskilt den som ska hantera frågor kring liv och död, är dessutom rytmen.
Katarinamässans kreatörer med Olle Carlsson vid rodret har förstått vad rytmen i en oavvislig dramaturgi förutsätter. Och vad ett vitaliserande andligt tilltal kräver.
Katarinamässan har hittat mottagligheten för en kärlek som inte söker sitt. Därav fyra till fem hundra besökare söndag efter söndag, gudstjänstfirare utifrån de mest skilda existentiella utgångslägen.
Ett ifrågasättande av denna gudagåva mitt i Stockholms city är ingenting annat än ett övergrepp, utslag av deformerad andlighet.
Olle Carlsson har trots mycket motstånd bemästrat att förnya det som var och är förlegat. Han har skrivit kyrkohistoria. Han har lyckats nå människor som är helt otränade vad angår kultiska manifestationer och ”Jesusprat”. Det bör mana till efterföljd.
Olle Carlsson är given att som biskop anföra ett konstruktivt, fantasirikt och tillåtande avkännande av vad dagens och morgondagens storstadsteologi behöver.
För Olle Carlsson kan prästkragen aldrig bli ett strypkoppel. Han skulle i eminent grad klara högvördigheten utan yttre åthävor, utan mitra, kåpa och kräkla.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR