REPLIK. Vad händer när den nyfikne inser att den bild av katolicismen som ges i filmerna vilar på en ålderdomlig stereotyp? Risken är överhängande att Svenska kyrkans budskap då kommer att betraktas som hyckleri, skriver Martin Berntson.
Det är med tillfredställelse som jag av Ann-Katrin Bosbachs replik konstaterar att några av de mest flagranta felaktigheterna i kortfilmerna verkar ha avlägsnats. Men den grundläggande problematiken i dessa filmer består inte i faktafel utan i tveksamma perspektivval.
Jag förstår att den ursprungliga intentionen möjligen har varit att ge en ”bred bild” av Luther och reformationen, men frågan är om denna vällovliga intention verkligen är förenlig med ”ett animerat formspråk som närmast kan liknas vid Monty Pythons”.
Jag tror – och vet – att dessa filmer skapar nyfikenhet, och det är just det som är problemet. Frågan är nämligen vad som händer när den som blivit nyfiken på innehållet i filmerna börjar gräva djupare i ämnet, och inser att man faktiskt visst fick ”tala om Gud” före Luther och att reformationen inte har haft någon större betydelse för nutida svensk allsång. Vad händer när den nyfikne inser att den bild av katolicismen som ges i filmerna vilar på en ålderdomlig stereotyp? Risken är överhängande att Svenska kyrkans budskap då kommer att betraktas som hyckleri.
Dessa kortfilmer är också uttryck för ett djupare liggande problem då de präglas av den relativiserande hållning till sin egen historia som Svenska kyrkan givit uttryck för i olika sammanhang. Jag tror att ärkebiskop Antje Jackelén hade helt rätt då hon vid en föreläsning vid Göteborgs universitet förra veckan menade att inte heller kyrkan varit förskonad från de fyra P:na: ”Polarisering, Populism, Protektionism och Post-truth”.
I vår tid, präglad av en ohelig allians mellan så kallade alternativa fakta och vulgariserad postmodern kunskapsrelativism, tenderar historieskrivning att handla mindre om kritisk granskning av det förflutna och mer om vilken historia som för tillfället har bäst underhållningsvärde. I en sådan tid är en historisk-kritisk förståelse av de egna traditionernas rötter viktigare än någonsin, och det gäller både inom Svenska kyrkan och det samhälle denna kyrka formas av och är med och formar.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR