Bakom debatten ligger enmansutredaren Hans Regners förslag att par av samma kön ska kunna ingå äktenskap. Till skillnad från i dag då de endast kan ingå partnerskap. Ett förslag som nu är ute på remiss. Kyrko­-styrelsen är en av de instanser som ska svara.

Redan nu står det klart att alla partier utom kd vill införa samkönade äktenskap. Sist ut var moderaterna som sa ja på senaste partistämman. Det innebär att den svenska äktenskapsbalken troligen ändras inom en snar framtid.
Då ställs Svenska kyrkan inför avgörande vägval. Val som kyrkan är djupt kluven inför. Ska det vara möjligt att ingå äktenskap i kyrkan även i framtiden? I så fall måste Svenska kyrkan viga både heterosexuella och homosexuella par. Alternativet är att avstå från vigselrätten.
Det nyss avslutade kyrkomötet visar hur frågan skär tvärs igenom Svenska kyrkan. Än tydligare syns det i svaren från landets domkapitel och stiftsstyrelser. Nio säger ja till Hans Regners förslag, tolv säger nej.

Men alla tolv som svarade nej menar inte samma sak med sitt nej. I Härnösand har både domkapitel och stiftsstyrelse klurat ut en egen lösning. De vill byta ut ordet ”äktenskap” mot ”giftermål”. Sedan är alla par välkomna att låta viga sig i kyrkan.
I årets remissrunda är det fritt fram för den typen av kreativa förslag. Att vända på alla stenar.
Men när riksdagen väl sätter ner foten, kanske redan nästa år, så finns bara ett konkret förslag att ta ställning till. Då måste också Svenska kyrkan bekänna färg. Ja eller nej till att låta viga par av samma kön i kyrkan. Oavsett om det kallas äktenskap, giftermål eller något annat.
Det finns argument både för och emot. Helst skulle nog många i kyrkan önska att de slapp välja. Att det hade räckt med 2005 års beslut att välsigna redan ingångna partnerskap.
Det finns också en ”tredje väg” i kyrkan. De som vill att samkönade par ska ha samma rättigheter som heterosexuella par, men det ska kallas för något annat än äktenskap.

Men den tredje vägen är knappast framkomlig. Helt enkelt därför att få samkönade par är intresserade.
Återstår det svåra valet. Om inte staten förekommer och tar ifrån kyrkan vigselrätten. Men det är knappast troligt. Även om en del av kyrkans belackare skulle välkomna detta. Det vore också en alltför bekväm utväg, att slippa ta ställning. Då är både ett ja eller ett nej från kyrkan att föredra.

För Svenska kyrkans del är också själva samtalet en nödvändighet. Dels för den väldiga spännvidden i åsikter, dels för vikten av att lyssna till alla röster. Spännvidden fanns där redan tidigare, den är bara mer synlig nu. Får alla sidor komma till tals, så ökar chansen för ett så klokt beslut som möjligt.
Hur än det slutgiltiga beslutet blir så kommer inte alla att vara nöjda. Det måste vi också leva med.   

Dag Tuvelius