I tisdags kom Arbetsmiljöverkets rapport om arbetsmiljön i Svenska kyrkan. Den avlivar en myt. Svenska kyrkan är ingen förskräcklig arbetsplats. Men den är förskräckligt ojämn.
”Där det fungerar bra är det mycket bra. Där det fungerar dåligt är det mycket dåligt.”  Skillnaderna mellan församlingarna är stora, ingen del av landet är värre än någon annan, konstaterar Arbetsmiljöverket.
Det är i grunden goda nyheter. Allt är inte jämngrått. Det finns goda exempel som andra församlingar kan ta del av.

Till de goda nyheterna hör också listan på konkreta arbetsmiljö­-frågor som går att åtgärda. Problemen i  Svenska kyrkan har konkreta och vardagliga orsaker. Vilket i sin tur innebär att de går att lösa.
I många fall har arbetet med arbetsmiljön redan påbörjats. Men det som görs är oftast otillräckligt, konstaterar Arbetsmiljö-­verket. Viljan finns, men det räcker inte. Framför allt så brister det systematiska arbetet. Det är oklart vem som ska göra vad och när.
Det hänger i sin tur ihop med ett annat problem. Både förtroendevalda och arbetsledande personal saknar tillräckliga kunskaper om arbetsmiljöfrågor. Där finns bara en åtgärd som hjälper. Läs på!

För Svenska kyrkans del handlar det om utbildning av både chefer och förtroendevalda. Lika självklart som det börjar bli för blivande kyrkoherdar att gå på chefskurs, så borde det vara det för förtroendevalda att sätta sig in i arbetsmiljöfrågorna. Om inte annat så av ren självbevarelse-drift. Om det kan gå riktigt fel någonstans, så är det i arbetsmiljöfrågorna. Vi har genom åren sett åtskilliga exempel på segslitna konflikter utan vinnare men med många förlorare.
Konflikter i kyrkan har dessutom en tendens att utmålas som personliga motsättningar. Går det riktigt illa så blir någon till sist blir utköpt av arbetsgivaren. Här konstaterar Arbetsmiljöverket beskt att sådana konflikter riskerar att upprepa sig om inte kyrkan går till roten med problemen. Brister i organisationen kan inte lösas genom att bearbeta relationer.

Här lyfter rapporten fram den ömmaste punkten. Nämligen problemen med de stora samfälligheterna. Efter tre års arbete och 600 kartlagda församlingar framstår de som det största problemet. I rapporten är kritiken inlindad, men i Kyrkans Tidning (se sidorna 2–3)  framförs den desto tydligare.
”Det blir för många som slåss om för lite makt”, konstaterar samordnaren Britt-Marie Kjölsrud på Arbetsmiljöverket. Hon och utredningens sakkunniga, Ester Svärd, är helt emot att församlingarna slås ihop i stora samfälligheter.
Satsa i stället på färre men stora församlingar, är deras slutsats.
Den uppmaningen tål att fundera på för Svenska kyrkans beslutsfattare. Med tanke på erfarenheterna låter det som en rimlig slutsats. 
Rapporten från Arbetsmiljö­verket ger hopp. Det finns inget som hindrar Svenska kyrkan från att få en fungerande arbetsmiljö. Men det kräver en vilja som är mer än bara vackra ord. Dessutom kräver det mod och förmågan att ta en del obekväma beslut.

Dag Tuvelius