Med ansvar följer skuld

Skuldfrågan. Kyrkan  behöver ständigt om- och nytolka sina och Bibelns texter men inte avskaffa dem för att de är svåra.

I två artiklar i Kyrkans tidning har en av prästerna i Falu pastorat, Ulla Karlson, diskuterat och ifrågasatt centrala delar av kyrkans tro och lära. Det har handlat om att det inte finns någonting som heter synd, och att tanken på ett offer som priset för en återupprättad relation mellan Gud och människan, är motbjudande,(min sammanfattande formulering).
Detta har skapat en riksomfattande debatt i media, bland landets kristenhet och bland allmänheten. Reaktionerna spänner över allt från fördömanden till uppmuntrande hejarrop. Saken har också anmälts till, och därmed blivit ett ärende för domkapitlet i Västerås.
 

Jag har tills nu valt att utåt inte kommentera det som hänt av hänsyn till domkapitlets utredning. Nu dröjer domkapitlets utlåtande, och det finns en förväntan hos både medlemmar,

förtroendevalda och medarbetare att Ulla inte ensam ska höras i debatten och media. Det finns också

många som tror att kyrkans ledning ”hukar” och vill tiga ihjäl alltihop. Så är det förstås inte. Men den utredning och de samtal som pågår måste få ta sin tid, inte minst av respekt och omsorg om den aktuella prästen eftersom ytterst rätten att utöva prästämbetet står på spel.
 Jag själv ställer upp på när Ulla skriver: ”Tala istället om kärlek, kärlek till medmänniskor, kärlek till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, frihet, yttrandefrihet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende, upprättelse och kärlek igen, det är vad världen behöver.”

Det som är problematiskt är det Ulla inte skriver: att Gud föds in i världen i total solidaritet med oss och för att helt och hållet dela våra villkor, både det ljusa och det mörka. Jesus är ett uttryck för Guds ständigt pågående handlande med sin skapelse. Jesu död och uppståndelse är grunden för ett kristet hopp om något helt nytt och annorlunda.
Ann Heberlein beskriver detta i en DN-artikel, publicerad 6/5:
”Människan behöver platser där livet, i all dess ofullkomlighet, tas på fullaste allvar. En sådan plats kan kyrkan vara.”

Skuldproblematiken i samtal med människor är ytterst vanligt. Vi har exempelvis medarbetare på häkte och sjukhus, som ständigt möter skuldtyngda människor.  Om Svenska kyrkan slutar att tala om skuld betyder det inte att skulden försvinner. 
Att ha som strategi att undvika livets tunga och mörka sidor, att avskaffa begrepp som skuld, synd och skam är fel väg att gå. De ”existentiella frågorna” är just existentiella för att människor överallt och alltid ställt dem. Den kristna tron erbjuder en tolkningsnyckel till dessa frågor.

Är det möjligt att tala om kärlek utan offer? Kärleken avstår alltid något för någon annan. Det är något naturligt för kärleken. Om Gud offrar sig av kärlek... är det något vi ska tiga om? Kärleken är mycket allvarligare än att bara tycka om varandra och hysa glada känslor.
Äkta kärlek är passion (lidelse och lidande) och den kostar inte sällan livet. Att offra andra för sitt eget välbefinnande predikar ingen präst idag. 

Vi kan som kyrka inte heller förneka att livet ibland är grymt och outhärdligt. Ansvar och skuld är varandras spegelbilder. Om man förnekar människans synd och skuld berövar man henne också ansvar (och mänsklig värdighet). Ingen kan ta ansvar utan att dra på sig skuld, mot barnen, samhället, miljön och ytterst Gud.
Problemet med Ulla Karlssons resonemang är att det både förnekar människans synd och skuld  därmed hennes ansvarighet och att Gud av kärlek gripit in för att vi – trots allt – ska kunna leva med höjt huvud och fullt ansvar. Allt annat vore ett ”helvete”, men det har vi i tron räddats från.

En del av uppmärksamheten och den pågående debatten har säkert att göra med svårigheten att kommunicera. Vi tillhör en kyrka med många århundradens avlagringar och påverkan när det gäller trons innehåll och uttryck, estetik, musik, arkitektur, begrepp och språkdräkt. Vi har en psalmbok som rymmer både tidigare och nuvarande generationers tolkning av Guds handlande. Vi har en handbok för gudstjänster som ständigt släpar efter, men som också ständigt ”uppdateras”.
Den svåra uppgiften är att nytolka och omformulera våra texter och begrepp, inte avskaffa dem.  
Nu får saken ha sin gång. Att det kommer att bli reaktioner oavsett hur domkapitlet och jag handlar måste man räkna med, också med visst svinn i medlemsstatistiken. Det vore förnedrande om kyrkan skulle kompromissa med sin bekännelse för medlemstalets skull.


Mats Hulander
kyrkoherde i Falu pastorat

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.