REPLIK. Vi är många som undrar hur de vänsterkristna kunde hysa en sådan beundran för kommunistiska diktaturer skriver forskaren Anders Eriksson i sin replik till Eskil Jonsson om 68-kyrkan.
Eskil Jonsson skriver engagerat om vårt behov av att höja rösten till försvar för alla fattiga, förföljda och förtryckta. Vi är nog många som känner igen oss och delar ett engagemang för fattiga och förföljda människor över hela vår jord. En del av oss har även ett engagemang för fattiga och förföljda kristna.
Jonssons inlägg är en direkt kritik av Maria Ludvigssons ledare ”Visst har kyrkan ett vänsterarv” i Svenska Dagbladet den 12 maj. Ludvigsson reagerade över att en präst i predikan på långfredagen jämförde Jesu lidande på korset med hur en son känner sig när han ringer till vårdföretaget där hans mamma bor i vanvård. Hon såg detta som ett exempel på en onödig partipolitisk markering av den laddade debatten om vinster i välfärden.
Ludvigsson nämner även den nyutkomna boken ”68-kyrkan: Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989” av idéhistorikern Johan Sundeen. Hon säger att boken visar hur Svenska kyrkan stegvis intagits av radikala vänstersympatisörer. Hon frågar sig hur personer med en religiös övertygelse kunde tilltalas av den materialistiska vänsterideologin som förföljt, torterat och dödat kristna varhelst den kommit till makten.
Jonsson börjar sedan polemisera med Sundeen (inte Lundeen) utan att ens ha läst den digra avhandlingen. Detta brukar annars vara ett grundkriterium för ett akademiskt förhållningssätt. Jonsson kritiserar Sundeen för att ha gjort en annan undersökning än den Jonsson ville. Det står naturligtvis Jonsson fritt att önska en undersökning av olika kristna inriktningars stöd till olika högerinriktade partier och maktkonstellationer. Om det gäller kritik av vissa högerkristnas stöd till Trump har han mitt fulla stöd. Men det var inte det saken gällde här.
Vi är många som undrar hur de vänsterkristna kunde hysa en sådan beundran för kommunistiska diktaturer. K. G. Hammar skriver exempelvis ”Kan vi inte med en konsekvent skapelsetro också se Guds hand i den ateistiska och antikristna kinesiska revolutionen i de stycken där den otvivelaktigt skapat rättvisare förhållanden?” (Om Mao och Jesus”, Svensk Kyrkotidning 48/1970).
Nej, det kan vare sig Maria Ludvigsson eller jag.
Jonsson är slarvig med fakta när han skriver att GT:s profeter protesterade mot Romarrikets förtryck av de fattiga. Jerusalem besattes först 63 f. Kr av den romerske generalen Pompeius. Och att sammanfatta Jesu budskap om Guds rike som ett tal om ”barmhärtighet, jämlikhet och rättvisa” låter mera som en vänsterprojektion av sin egen ideologi än ett noggrant studium av evangelierna.
För att motverka den postmoderna relativism som leder till olika motstridiga ”sanningar” och en antiintellektualism vill jag inbjuda Jonsson till att läsa Sundeens bok. Han är även välkommen till att diskutera boken inom Facebook-gruppen ”68-kyrkan” vars syfte är att föra ett samtal om inflytandet av 68-rörelsen i svenskt kyrkoliv.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR