Ska vi ha skolavslutningar i kyrkan?

Innan vi svarar ja eller nej till frågan om att ha skolavslutningar i kyrkan, bör vi förstå hur det postmoderna samhället ser ut och hur kyrkan ska förhålla sig till omvärlden. Men också svara på frågan om skolan ska odla religiös beröringsskräck? Det menar Johan Unger, tidigare domprost i Växjö och numera kyrkvärd i Örebro St Nicolai.

 

Kyrkan har gått igenom det moderna samhället och lever nu i det postmoderna.  Sekulariseringen har skiljt kyrka och stat/skola. Religion och kyrka tillhör den privata sfären och ska inte vara i den offentliga, det var modernismens idé. De offentliga ska vara religiöst neutral.                                                                                                              

Men hur är det i det postmoderna samhället?  Med globaliseringen har det uppstått en ännu större mångfaldskultur. Den skakar om nationerna och deras identitet. Hur ska man leva med dessa olikheter och konflikter, när de kulturella traditionerna och identiteterna är så skilda?  Vad förenar en turk och en svensk, en somalier och en argentinare i Sverige? Vad ska vara samhällets grund, när tron som sammanhållande band är borta. Ska samhället kräva anpassning till det etablerade eller ska man ställa upp på allt nytt och främmande?                                                                                                         Hur ska kyrkan förhålla sig i denna nya omvärld?                                             

Behöver inte kyrkan utarbeta en samhälls- och medborgarteologi för vår postmoderna tid?  Bör man inte möta mångkulturen med en modell av typ bas-tillägg, gemensamt och särartat?  Det gemensamma ligger på skapelsens plan, det berör alla som skapade. Basen är människovärdet med de mänskliga rättigheterna och skyldigheterna, rättstaten, demokratin med välfärdsamhället och en fri men rättsbunden marknad. Denna värdegrund är vårt humana fundament, som alla bör dela. Den är nu det sammanhållande bandet. De är vår gemensamma arena. Dessa värden ska stat, skola, kyrka och vi som medborgare hävda. De ingår i det postmoderna samhälls- och medborgarfördraget. De kan vi driva teologiskt med idén om människan som Guds avbild ,tolkad bl a som allas lika människovärde och rätt.                                                                                    

Berikande särkulturella tillägg finns i olika seder i släkt, vänner, intressen, natur, kultur, religion, etc. Dessa olika värden bör tolereras, så länge de inte strider mot den humana värdegrunden.  Religiösa seder som turbaner och slöjor som chador och hijab, de skadar ingen. Kvinnlig omskärelse skadar kvinnor; men manlig omskärelse har inga dokumenterade skador. Att behandla kvinnor och män olika i den offentliga miljön –som  i skolan- i civilsamhället eller i näringslivet, det är inte acceptabelt enligt värdegrunden. Våld och tvång ska vi inte tala om.  Vi bör alltså som samhälle och medborgare både kräva anpassning och ställa upp på det främmande. Vissa tycker illa om somliga särkulturella drag, andra anser att de berikar hela samhället.  Vi får tycka vad vi vill, men att visa tolerans ingår i medborgarskapet.   Det kristna tillägget kommer från andra och tredje trosartikeln.  Jesus inspirerar kyrkan att tolka vad som är mänskligt i nya situationer. Kyrkan ska både stödja och kritisera.                                                                                                                                       

Men det offentliga –som skolan- ska inte bara tolerera, där ska den gemensamma värdegrunden  drivas, men där ska också odlas respekt för det annorlunda.  Elever bör besöka tempel, synagoger, moskéer -och kyrkor. I ett multireligiöst samhälle får inte det uppväxande släktet sakna kunskaper och erfarenhetet av andra religioners föreställningar, värdering, företrädare och rum. Man behöver inte gilla dem, men man ska känna till dem och tolerera dem, så länge de inte avviker från den humana värdegrunden.  Då ska de kritiseras. Annars har skolan misslyckats att fostra eleverna till humana och kritiska medborgare. Skolan ska vara neutral i betydelsen allsidig, men inte i betydelsen  undvikande.                                                                                                                    

I detta perspektiv bör man bejaka skolavslutningar i kyrkan. De är en självklar tradition sen skolorna grundades. De bör inte förbjudas av några falska neutralitetsskäl. De bör dock förnyas av globaliseringen. Avslutningar bör kunna hållas i alla olika religiösa rum och med olika religiösa representanter. Varför ska det uppväxande släktet inte kunna ta emot en välsignelse –av präst, imam eller rabbin? Ska skolan odla religiös beröringsskräck?  

Johan Unger

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Ewa Klingberg
Naturligtvis bör skolavslutningar kunna förläggas till kyrkor likaväl som till sporthallar eller teatersalonger. Gör det hela till något självklart och naturligt istället för att dissekera och bygga upp problem som inte finns. Kanske är det bättre att visa och förklara våra traditioner och vår tro istället för att släta ut oss till mähäiga skuggfigurer. Då har det mångkulturella samhället en chans att bygga broar. Visa vår historia, där kyrkan under nästan 1000 år varit den centrala delen och de viktigaste byggstenarna. Utan kyrkan ingen statsapparat, inga lärosäten, inget gemensamt språk. Kristendomen i Sverige hör hemma under ämnet historia, inte religion. Märkligt att vi kan fira midsommar och nationaldag, men inte börja sommarlovet i en kyrka. Vad är skillnaden? Och jul firar vi fortfarande i en salig blandning av hedendom, kristendom och kommersialism - det fungerar fint det också.
Göran Rydland
Saken gäller rätten till frihet från religion för enskilda elever i den obligatoriska grundskolan och kommunens ansvar att skydda eleverna mot otillbörlig och ensidig religiös påverkan av trossamfundet Svenska kyrkan. En rektor som inbjuder till skolavslutning i en kyrkolokal agerar ombud för Svenska kyrkan och sviker därmed föräldrarnas förtroende för skolan. Elever och föräldrar står i beroendeförhållande gentemot skolans lärare och rektor. Lojalitetskonflikter uppstår för elever och föräldrar som tvingas värna sin religionsfria/religiösa integritet. Föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en undervisning i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse har avgjorts i Europadomstolen, Folgerø m fl mot Norge 2007. Domskäl: I den grundskola där föräldrar tvingades begära befrielse för sina barn från vissa religiösa delar i undervisningen, fanns risk för otillbörliga avslöjanden om föräldrarnas livsåskådning och privatliv för skolmyndigheterna. Domslut: Europadomstolen fann att det hade skett en kränkning av Europakonventionen protokoll nr 1, Artikel 2, Rätt till undervisning. Källa: Europadomstolen
Birgit Jahnson
Naturligtvis skall vi ha skolavslutningar i kyrkan där det så är möjligt. Detta är en tusenårig tradition som vi inte har rätt att bryta bara för att vi gått in i en dataålder där alla snabbt och enkelt sprider sitt tyckande utan att egentligen tänka efter innan man skriker. Ingen mår dåligt av att fira att sommarlovet börjar med en välsignelse. Det vi uppnår med alla skriverier mot våra svenska traditioner föder rasism och ger Sverige Demokraterna vind i seglen, är det det vi vill uppnå.
Ewa Klingberg
Absolut, men en skolavslutning kan ju ske i en kyrka tillhörande vilket trossamfund som helst utan religiösa inslag precis som det genomförs exempelvis konserter. Jag tror fortfarande att det hela görs krångligare än nödvändigt. Och är det inte så att vi fortfarande har undervisning i religion = alla religioner i våra skolor. Kunskap ger förståelse. Det går inte heller att prata om eller undervisa om svensk historia utan att nämna den kristna kyrkan. Detta gäller även stora delar av resten av Europa. Kyrkan i Sverige är mer historia och kultur än en religiös åskådning i mina ögon.
En anonym en
Själva skolavslutningen bör hållas på skolan eftersom det tillhör skolans aktiviteter, inte kyrkans. Men kyrkan kan erbjuda en skolavslutningsgudstjänst för de elever som vill det. Alla har möjligheten men ingen blir tvingad. Ska det vara så svårt?
Hans w
Göran: Vid riksdagsval får de som får flest röster bilda regering. Vid skolavslutning så ska däremot minoriteten få bestämma. Kan det vara rimligt?
Danne
Ingen tar skada av att vistas i en kyrka och få en välsignelse av en präst, lika lite som någon skadas av att vistas i en moské och få en välsignelse av en imam. Även om jag inte är muslim skulle jag se en välsignelse av en imam som en vänlig gest. Även om jag inte tror på vad han säger så förstår jag att han lyckönskar mig. Därför förstår jag inte hur någon kan bli upprörd av att en präst välsignar någon på en skolavslutning.
Namn
Lika väl som man kan hålla konserter i kyrkolokaler bör man kunna hålla icke-konfessionella skolavslutningar där. Kloka och vidsynta präster och andra kyrkorepresentanter förstår vikten av takt och ton i ett sådant här sammanhang och försöker inte utnyttja situationen för att påtvinga någon sin egen trosuppfattning. Regelrätta böner, textläsningar och liknande bör naturligtvis inte förekomma.
Camilla Grepe
Alltid lika intressant att se hur begreppet "postmodernt" förväxlas med "omodernt" av kristna debattörer.
Camilla Grepe
Svar till Ewa Klingberg: Religionsfriheten är grundlagsskyddad - till skillnad från sport- och teaterfriheten (vilket somliga månne beklagar...). Traditioner bryts stundom, och den med statskyrka är nu historia. Låt oss därför leva i nuet! Jag tror inte att ens du anser att kyrkans roll, historiskt, innebär att eleverna ska infinna sig där som en senkommen tribut. Vad gäller midsommar och nationaldag, firas dessa alltjämt på enskilt initiativ och inte inom ramen för ett tvingande skolobligatorium. Detta är skillnaden! Även julens utformning och innehåll är den enskildes ansvar. Och tro mig när jag säger det - vi är många som givit både gröten, krubban och de kommersiella krafterna på båten.