Sluta träta om den teologiska profilen

Tack Sofia Lilly Jönsson för att du bidrar till att uppmärksamma att klimatet är en viktig fråga för teologin. Men inför den omställning vi står inför som mänsklighet så räcker det inte med att förkunna offerteologi. Vi behöver ösa ur många av de källor som finns i olika traditioner i kristenheten som hjälper mänskligheten att forma en framtid som är hållbar och rättvis. Mellan människor som lever nu och framtida generationer. 

Kyrkan har svaren skriver du men att vi inte vågar eller ids säga det högt. Jag håller inte med. Jag tror inte att kyrkan är de enda som har svaren och inte att vi inte vågar eller ids säga något högt.

I den internationella ekumeniska rörelsen kring klimat som har växt under de senaste åren finns en allt tydligare röst som hävdar rättvisan och nödvändigheten av förändring. 

Patriarken Bartolomeus har sedan 1980-talet konsekvent drivit en grön agenda djupt förankrad i sin teologiska tradition. Kyrkornas Världsråd har konsekvent drivit klimaträttvisa och varit kyrkornas röst och närvarat under alla FN:s klimatkonventions årliga möten sedan de startade.

Påven Franciskus encyklika Laudato Si har haft ett stort inflytande på den internationella klimatdiskussionen. Den som läser den förstår att den är djupt rotad i den katolska teologiska traditionen men också med en mycket stark politisk riktning där rättvisa för de mest utsatta är en ledstjärna.

Sveriges kristna råd har givit ut ett gemensamt dokument med titeln Värna den jord Gud älskar som är i samma tankefåra som den internationella ekumeniska rörelsen där också biskopsbrevet om klimat måste räknas in. Biskopsbrevet är inte ett platt fall. De som aktivt jobbar med miljö i församlingarna har där funnit ny inspiration till sitt arbete och den engelska översättning har spritts i den internationella ekumeniken och tagits emot väl.

Det som framstår med tydlighet är att det finns en mångfald av sätt att närma sig klimatfrågan från olika teologiska traditioner och att mångfalden är en styrka. Det är även så att den interreligiösa dialogen kring klimat, som också påvens encyklika nämner, är en nödvändig förutsättning för att kunna klara den omställning vi som mänsklighet står inför.

Klimatfrågan är inte någon vanlig fråga där vi har råd att träta om vem som har den rätta teologiska profilen. Vi som tillhör familjen av människor på jorden som har en tro, vilket är en stor majoritet av jordens befolkning, måste bidra med dessa perspektiv för att klara framtiden.

Alla människor av god vilja måste bidra. För idag är det människan som bestämmer om hur jordens framtid ska se ut och då blir de värderingar, den kosmologi vi har, den berättelse som bär våra beslut viktigare än någonsin. Då är mångfalden av teologi en styrka när den drar åt samma håll.

En del tror att det är politisk teologi och ja, det är den. Om politik innebär att skydda de mest utsatta. Och de mest utsatta idag är de fattiga som inte klarar när torka och översvämningar slår undan möjligheter till försörjning, framtida generationer vars ekosystem vi bestämmer över idag och Skapelsen själv med alla livsformer som tillsammans utgör fundamentet för livet på jorden.