Stå inte på förnekarnas sida och blunda för övergrepp

Jag blir beklämd när jag läser Julia Bjerleus och Thomas Loréhns debattartikel i Kyrkans Tidning nummer 44/17 med vädjan om att våra biskopar tar avstånd från drevet mot män som hängs ut.

Beklämd att tillhöra en kyrka där den typen av förkunnelser och teser framförs av en präst och en prästkandidat. Att inte förstå vidden av den varböld som nu brister där allsköns övergrepp beskrivs i upprop av kvinnor från hela kultursverige och från kvinnor aktiva i Sveriges rättsväsende är tragiskt. Den förminskning av problematiken från en aktiv präst och en blivande känns som att bli förpassad till konformismens tystnad!

Sånt pratar vi inte om. Under andra världskriget vägrade många att tro på rapporter om nazismens fruktansvärda brott mot judar, romer, funktionshindrade och socialister/kommunister. De två debattörerna riskerar nu att sälla sig till dessa förnekarnas skara som blundar när övergrepp sker.

Som man och aktiv i Svenska kyrkan känner jag att jag har ett stort ansvar själv att stödja alla som blir utsatta för övergrepp varhelst det sker. Här har vi aktiva i Svenska Kyrkan idag och historiskt ett stort ansvar att göra upp med vår egen tystnad och likgiltighet.

Det pågår inget drev. Det är en gammaldags paternalistisk unken kultur som hittlls tystat kvinnor som utsatts för övergrepp.

Min uppmaning till landets biskopar och till alla andra medarbetare i Svensk kyrkan är i stället att stötta alla dessa modiga kvinnor som nu äntligen vågar träda fram ur den mörka tystnaden. Det är dags för varje församling i Svenska kyrkan att komplettera sitt arbetsmiljöprogram med särskilda regler gällande sexuella trakasserier.