Svenska kyrkan drar åt en lagisk riktning

Det här är en reflektion över Timbros rapport Omvägen om Gud. Svenska kyrkan och opinionsbildningen. En intressant rapport som bland annat tar upp relationen mellan tro, teologi, politik och partipolitik.

För den riktigt intresserade finns också ett seminarium med samma titel att se på Timbros hemsida. Och jag måste genast säga att jag förvånas över alla som lyckas göra distinktionen politik – partipolitik. Själv har jag sett min kristna tro som ett korrektiv. För det är klart att kristen tro omsätts i handling. Klimatfrågan är viktig, vi har ett ansvar för skapelsen.

Men hur detta ansvar ska ta sig uttryck är väl inte självklart? Den senare frågan kan leda till olika partipolitiska ställningstaganden. Jesus utmanar mig dagligen och manar mig att fundera över min kristna tro. Det är själva spänningen i tron.

Därför blir jag så förbluffad över att det för andra verkar vara så lätt. Jag har uppenbarligen missförstått något väsentligt. Ibland är det nämligen så att det jag tycker hamnar i konflikt med min kristna tro. Ja, jag vet, det låter skumt. Men det händer att jag skärskådar mitt tyckande kanske till och med reflekterar över mina val. Det är nämligen inte alldeles självklart att det överensstämmer med Evangelierna. Jag har alltid trott att det är viktigt att kunna göra en distinktion mellan mitt eget tyckande och Evangeliernas berättelser om befrielse.

Den där distinktionen har gett mig nya infallsvinklar och ibland har jag inbillat mig att jag växer med uppgiften att reflektera. Att jag blir mer människa ju mer jag förstår av min egen ofullkomlighet. Och det har gjort mig glad och befriad. Gud är större än min egen snäva tolkningsram. Så jag gratulerar alla som inte brottas med frågan om politik kontra partipolitik utan som lugnt vilar i övertygelsen om att Jesus var sosse som ju SSU proklamerade inför kyrkovalet 2013 https://www.youtube.com/watch?v=FvY17KEOAvg eller moderat eller vad det nu kan vara.

Men det är oroande att Svenska kyrkan drar åt en lagisk riktning. Det ska ageras och protesteras. Tron är alltmer av prestation. Ett annat förhållningssätt skulle kunna vara att bemyndiga människor att själva ta samhällsansvar på det sätt man själv finner lämpligt – att låta tron bli en del av vardagslivet och kyrkan en plats där vi får mötas i all vår olikhet. Men en plats där vi får dela bröd och vin i alla vår olikhet. För mig är det att vara motkraft i ett prestationssamhälle.

Timbro-seminariet som kan ses på webben gav mig också en viktig insikt beträffande yttrandefrihet, arbetsmiljöfrågor – Svenska kyrkans kommunikationschef frågar nämligen den kvinnliga rapportförfattaren hur hon ser på sin roll som förtroendevald i Svenska kyrkan, underförstått eftersom hon skrivit en kritisk rapport – senare framkommer att rapportförfattaren är förtroendevald för POSK.

Av detta lär jag mig att kritisk granskning är förbehållet vissa debattörer som till exempel Seglora smedja – ”en oberoende röst som verkar i kritisk solidaritet med Svenska kyrkan”. Den kritiska solidariteten gäller inte för alla. Det är bra att veta. Det förstärks av ärkebiskopens twittrande – ”konspirativ rapport”.

Jag tror att Svenska kyrkan kommer att få svårt att rekrytera teologer som vill vara chefer inom kyrkan i framtiden. Budskapet att det inte funkar att vara i kritisk solidaritet om den kritiska solidariteten inte överensstämmer med vad kyrkokansliet tycker är övertydlig. Betydligt mer intressant hade varit en diskussion om distinktionen politik eller samhällsengagemang kontra partipolitik. Eller kyrkokansliet kanske inte tycker att det är en fråga att diskutera?

Den stundtals bristande teologiska argumentationen benämns i seminariet som ett problem som kommunikationschefen vidgår. Gudstjänst benämns som kärnverksamhet – är gudstjänst en verksamhet? Kommunikationschefen slirar på frågan vilka som egentligen bestämmer – är det medlemmarna, kyrkostyrelsen, kyrkokansliet? Kanske behöver vi tala om transparens och demokratiskt underskott inom Svenska kyrkan?

Frågorna är många: hur går vi vidare?

Ulrika Carlström Nordkvist

Präst

Stockholm