De församlingar som har använt medlemmarnas pengar till så kallade arbetsresor hotar att rasera andra församlingars arbete. Det anser debattör Roy Andersson.
Med bestörtning har vi tagit del av Aftonbladets granskning av Svenska kyrkan och dess hantering av våra gemensamma medel. Vi förvånas stort över att pengar går till nöjesresor som aldrig redovisas.
Det heter att ”vi är en del av den världsvida kyrkan och det finns behov av att mötas ansikte mot ansikte med medkristna och vänförsamlingar i andra länder. Att vi behöver öka kunskaperna och vidga eerfarenheterna” (ur brev från biskop Ragnar Persenius, Uppsala).
Av det som framkom i granskningen handlade resorna till stor del om semesterresor med dyra boenden, fina middagar med alkohol. Vilka godkänner sådana resor? Vilken ekonomisk styrning finns i stiften?
Vid flertalet visitationer har vi fått höra att vi måste öka medlemmarnas ideella insatser. I vårt pastorat läggs tusentals timmar ner på ideellt arbete av olika slag. Med kännedom om vad som hänt med våra medel riskerar intresset att minska. Vi driver också näringsverksamhet med frivilliga krafter för att bland annat satsa mer på barn- och ungdomsverksamhet, utveckling av bygden och för medlemmarnas bästa.
Hur viktigt är det att stötta verksamheterna i pastoraten? Hur stor del av budgetmedlen är avsatt för det? Är sammanslagningar av pastoraten den enda vägen?
Låt de pastorat finnas kvar som fungerar och ge stöd till dem som behöver stiftets hjälp. Det borde finnas stort utrymme för detta med bättre ekonomisk kontroll av vidlyftiga resor med mera.
Roy Andersson, ordförande
Nora pastorat i Tärnsjö
LÄGG TILL NY KOMMENTAR