”Halleluja”, utbrister Pekka Heino till Kyrkans Tidning med anledning av att klockringningen i Kungsholms kyrka nu ska begränsas. Kanske är det ändå mer läge för ett ”Hosianna – hjälp oss!” Trefaldigt dessutom.
Bakgrunden är att SVT- och SR-profilen Pekka Heino tycker att oljudet från kyrkans klockor ska upphöra. Medan liknande konflikter tidigare främst har rört klockringning nattetid, gick Heino ett steg längre och tyckte att ”all klockringning, även dagtid” skulle begränsas. Han anmälde kyrkans klockringning till miljö- och hälsoskyddsnämnden (Hem & Hyra).
Hosianna för det historielösa och kulturbefriade i hela affären. Sverige är trots allt ett land och en kultur som är präglad av kristen tro och kristna värderingar vare sig Heino vill det eller inte.
Hosianna för självupptagenheten. Heino menar att klockringningen endast rör en ”handfull personer som deltar i ceremonin – varför ska ljudstörningen drabba alla inom hörhåll”? Man måste då fråga sig om Stockholms innerstad är ett bra val av boplats om man vill undvika att ”drabbas” av andra personers liv och ceremonier, låt vara om det är kyrkklockor, studentflak, demonstrationer, prideparader, löpartävlingar, stadsvandringar, evenemangsbesökare, och så vidare. En av poängerna med en stad är väl just som mötesplats för människor?
Hosianna för en tid när det ligger närmare till hands att anmäla den lokala församlingen till miljö- och hälsoskyddsnämnden än att först ta ett snack med företrädarna. Mycket – till och med det här visade det sig – går att lösa samtalsvägen.
Avslutningsvis – också – ett halleluja för teologen som Joel Halldorf som vädjar till Heino att lyssna till klockans klang som – mitt i stadens brus – vill berätta något om livet som människa. ”Klockorna ringer särskilt vid dop, bröllop och begravning: livet, kärleken och döden” för att påminna om att livet är mer än ”det vi kan köpa och sälja, mer än att hinna till nästa möte”.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR