Svenska kyrkans nyvalda kyrkomöte har en tydlig majoritet för att alla viger alla. Ändå är vägen fortfarande stängd till att Svenska kyrkans präster på sikt viger alla par. Detta har bekräftats av läronämnd, biskopsmöte och senast innan kyrkovalet av ärkebiskop Antje Jackelén. Vägen tycks stängd, men är den?
Beslut av läronämnd och biskopsmöte skall givetvis respekteras. Vägen är stängd. Ärkebiskop Antje Jackelén förklarar att det beror på att de enskilda biskoparna var och en äger frågan om prästkandidaters lämplighet. Simsalabim – lösning fanns där ändå.
Så biskopar, är tiden nu inne att införa detta som ett krav för prästvigning i era stift? Ni äger frågan. Blir någon först ut? Det är bra att vi är en stor majoritet präster som med glädje viger alla. Men det räcker inte. Vi brukar inte exkludera, vi känner inte Kristus som exkluderande - att exkludera är inte evangelium.
Det har i flera sammanhang talats om hur få de samkönade vigslarna är till antalet. Dock är, säg 150 par varje år, inte lika med 300 berörda personer. Det finns föräldrar och syskon. Många av paren har barn. Barnen har vänner, kusiner, klasskamrater och lärare. De samkönade paren har vänner, släktingar och arbetskamrater.
Det blir många som skakar på huvudet. Varför fortsätter biskoparna viga unga prästkandidater som under de kommande 40 åren kommer göra tydligt att de inte kan viga alla, att allas kärlek inte räknas lika mycket.
Barnkonsekvensanalys är ett begrepp i Svenska kyrkans församlingar, men i den här frågan lyser den med sin frånvaro. Barn och unga med samkönade föräldrar skall alltså fortsätta leva med att det inom vigningstjänsten finns de som underkänner deras föräldrars kärlek.
De kommer i vissa fall möta dessa präster i gudstjänster och mässor, i konfirmandgrupper och Kyrkans Unga. Och i skolan kommer elever få lära sig att Svenska kyrkans biskopar viger unga präster som menar att de aldrig kan viga två kvinnor eller två män. Kära biskopar, då det är ni som äger frågan, finns det en barnkonsekvensanalys?
Ett troligt framtidsscenario är att konfirmandgrupper och Kyrkans Unga tillsammans med de flesta kyrkoråd faktiskt inte kommer acceptera nuvarande läge i äktenskapsfrågan.
Och vem tror att heterosexuella par kommer acceptera att vigas av en präst som inte viger alla? För dessa par har naturligtvis såväl homo- som heterosexuella vänner, släktingar och arbetskamrater – som firar vigselgudstjänsten med brudparet.
Vem tror att unga föräldrar kommer acceptera en doppräst som inte viger alla? Alltså inte accepterar dopfamiljens faddrar, vänner och släktingar fullt ut.
Svenska kyrkan har en uppfattning i vigselfrågan, oavsett vad som ibland påstås. Förutom att vår kyrka endast har en uppfattning i frågan rymmer hon flera. Så skall det också vara, men kan de kyrkotillhöriga på sikt leva med att dessa olika uppfattningar också skall rymmas i vigningstjänsten?
Agera biskopar, ni äger var och en frågan - än så länge får kanske tilläggas. För biskopar väljs av präster, diakoner och förtroendevalda elektorer. Om inte denna fråga får en lösning kan den komma att bli en avgörande fråga till kandidater i kommande biskopsval.
På sikt kommer det ordna sig, det kommer att bli bra. Men först måste det ageras i frågan. För allas vår skull. För vigselgudstjänstens skull och de kommande biskopsvalens. För evangeliets skull. Vilka var egentligen Kristi värderingar?
Agera så skyndsamt det går kära biskopar. Fatta era kräklor och agera, ni äger frågan. Vad är bäst att göra i äktenskapsfrågan i era egna stift, och för vår kyrka?
Gunnar Hillington Kvist
präst med inriktning andlig fördjupning och gudstjänst
Härnösands stift – Timrå pastorat
LÄGG TILL NY KOMMENTAR