I grunden felaktigt med påtvingat centralt system

REPLIK

Lars Johnsson, ordförande i kyrkostyrelsens råd för administrativ samverkan!

Vi ställer oss fortfarande mycket kritiska till planerna på ett för Svenska kyrkans alla församlingar påtvingat centralt lönecenter och delger dig och andra intresserade våra synpunkter på ditt förra inlägg (Kyrkans tidning nr 19 2021)

Punkt 1. I den redovisning av den famösa enkäten som nu gjorts tillgänglig för alla och envar kan man konstatera att det är några ord som väger ganska tungt. Det är ”vi och våra”, sid 26 i redovisningen. När man läser dessa ord är det ju ganska enkelt att se att ”vi och våra” syftar på den lokala församlingen. Om den produkt man saluför hade varit något vi sökt och längtat efter hade det inte varit något problem. Då hade alla anslutit sig, frivilligt och gärna men nu är vi många som reagerar på att någon vill sätta sig över ”vi och vårt.” Vi undrar fortfarande över varför man behöver en monopolställning (eller tvångsanslutna intäkter) för att klara av det hela. Vilka monopol präglas av hög produktivitet?

Punkt 2. Prislappar kan alltid diskuteras. Vi har visat med ett lokalt exempel från en mindre församling att merkostnaden skulle uppgå till ungefär en månadslön för kanslipersonalen. Det finns säkert församlingar som valt att låta en servicebyrå hantera lönerna, närmare bestämt minst 3 % och som mest 14 % (beroende på hur man tolkar de svar som innehåller någon form av osäkerhet). Enligt Rambölls redovisning av enkäten tycks det som Johnsson behandlar fakta lite vidlyftigt. Det är, enligt redovisningen, inte 30 % av enheterna som använder servicebyrå utan 3 % eller möjligen 14 %. Dessa enheter har säkert gjort sin hemläxa, räknat och analyserat. Därvid har man konstaterat att det är det mest effektiva, bästa och säkraste sättet just för den församlingen. Det finns ingen församling som av sig själv väljer en dyrare lösning än nödvändigt. Nu skall dock alla enheter som valt att hålla all lönehantering innanför de egna expeditionsväggarna tvingas till centralt system som förefaller kosta mer för församlingen. De olika fördelar och vinster man utlovar är inte lätta att se eftersom merkostnaderna måste hanteras, t ex genom att säga upp personal med djup och mångsidig kompetens och ersätta dessa, med i sammanhanget inkompetenta kyrkoherdar och komministrar. Det tycks också som Johnsson förbiser den klarläggande domen om moms mellan kyrkliga enheter. Att befria ”kyrkointerna” debiteringar från moms skapar möjligheter för lokala initiativ till samverkan t ex kring lönehantering men också mycket annat där de mindre enheterna kan dra nytta av varandra.

Punkt 3. Det är intressant att Lars Johnsson tror att det finns något som kan liknas vid en ”gratis lunch” när han generöst säger att det är en kostnad kyrkostyrelsen skall ta. Vi andra vet att det alltid är kunden som betalar. Kunden i sammanhanget är alla de människor som genom sin kyrkoavgift bidrar. Vi är övertygade om att de flesta människor i församlingarna, vare sig man är engagerad eller inte, vill att kyrkoavgiften skall användas i den lokala församlingen, där ordet och sakramenten utskiftas, där diakonin ger stöd i svåra stunder – kort sagt det som kallas den grundläggande uppgiften. Det finns ingen frivillighet i detta. Till sist kommer alla församlingar och andra löneutbetalande enheter i Svenska kyrkan att tvingas in i ett system där man till sist inte har någon möjlighet att hitta andra, bättre, säkrare, billigare och mer lokala lösningar.

Punkt 4. På frågan om man har för avsikt att ansluta till central löneservice svarar hela 56 % nej och 32 % är osäkra enligt Rambölls redovisning (sid 37). Entusiasmen är stor (OBS ironi)! De enheter som är odelat entusiastiska uppgår till en mycket liten minoritet. Det hela blir ju än mer påtagligt om man vänder blad och läser att en förkrossande majoritet av de tillfrågade säger sig kunna både efterleva lagar och ha en effektiv lönehantering med de system man har valt själva. En central lönehantering kommer dels att dränera församlingarna på ekonomiska och personella resurser och del att tillförsäkra kyrkokansliet och kyrkostyrelsen en makt och ett inflytande de inte borde ha enligt Kyrkoordningens 10 kapitel.

Punkt 5. När det gäller Johnssons påstående om att ett centralt lönecenter inte är en kyrkosynsfråga måste vi protestera å det skarpaste. Se gärna kyrkoordningens avdelning 4, 10 kap i synnerhet § 3. Där nämns inget om att man skall tvångsvis ansluta församlingar till något datasystem. Det har alltid varit, och kommer alltid att vara en fråga för den lokala församlingen såvida men inte i grunden förändrar Svenska kyrkan och då blir det en fråga om teologisk kyrkosyn.

Man kan ganska enkelt konstatera att kyrkokansliet har tagit för sig under de senaste åren. Ett nationellt lönecenter är ytterligare en aspekt av detta, månatlig statiskinlämning en annan. Man talar gärna om att allt detta skall ge plats för den grundläggande uppgiften men faktum är att det är precis tvärtom. Man tröttnar lokalt, entusiasmen är om inte borta, så i alla fall på upphällningen. Som en kyrkoherde uttryckte det: ”det är tur att vi lever mitt i en pandemi med begränsad verksamhet så att vi hinner med all administration”. Man kan misstänka att det är ”den politiska sfären” inom Svenska kyrkan som vill utöka sin makt och sitt inflytande.

Det är klart att det lokala självstyret sett olika ut genom tiderna men i vår tid gäller följande: ”Kyrkomötet får inte besluta i sådana enskilda frågor som det är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i” KO 10 kap 3 §. Har läronämnden uttalat att en församling inte har rätt att besluta om sin egen administration? Man kan inte gömma sig bakom läronämndens yttranden om organisationsformer när brottet mot kyrkoordningen blir tydligt vid läsning 10 kap 1 §.

Till sist, bäste ordförande för kyrkostyrelsens administrativa råd, ber vi dig presentera de svar på våra frågor som gör att vår kritik tystnar. Vi ber dig också berätta för oss hur ett centralt lönecenter skall ge församlingarna bättre möjligheter att utföra den grundläggande uppgiften när allt mer tid går åt till onödig administration. Det har du inte gjort än och vi tvivlar på att du kommer att göra det eftersom själva förslaget om ett påtvingat, centralt lönehanteringssystem är så i grunden felaktigt att det mår bäst av att förpassas till papperskorgen mens tid är.

Magnus Svensson, kyrkoherde, Vadstena och Dal, kontraktsprost Vätterbygdens kontrakt

Krister Kappel, kyrkoherde, Järfälla, kontraktsprost Sollentuna kontrakt

Henrik Rydberg, kyrkoherde, Västanfors-Västervåla församling

Anders Linger, kyrkorådets ordförande Västanfors-Västervåla församling

Åke Appelgren, kyrkoherde Lövestad, kontraktsprost Ljunits, Herrestads, Färs och Österlens kontrakt

Marcus Stille, kyrkoherde Lilla Edet