Stiftsstyrelsen säger att de har förlorat förtroendet för biskopen, men vi har förlorat förtroendet för stiftsstyrelsen
Gemensam ansvarslinje. Så står det på vita tavlan i klassrummet när jag undervisar i kursen Svenska kyrkans tro och liv som alla blivande präster läser. Med begreppet menas att förtroendevalda och ämbetsbärare tillsammans bär ansvar för kyrkan. Det är genom samverkan mellan den episkopala grenen av kyrkan, företrädd av vigda ämbetsbärare och den förtroendemannaorganisation av folkvalda företrädare som Svenska kyrkan är en demokratisk folkkyrka. Ingen grupp kan själv ta hela ansvaret, eller makten, över Svenska kyrkan.
Nu verkar stiftsstyrelsen i Härnösands stift förletts på villovägar och tro att något annat är möjligt.
Enligt tidigare artikel i Kyrkans tidning (21/9 2020) söker de vägar att avskeda vår biskop och juristen Maria Lundqvist Norling menar att avsked av en biskop är möjligt. Men bara för att något är juridiskt möjligt, är det inte rätt. Att avskeda en biskop framstår som svårförenligt med den lag som reglerar vårt samfund. I lagen om Svenska kyrkan står det, i §2: ”Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.” (min kursivering) I stiftsstyrelsen sker denna samverkan genom att biskopen är ordförande och resterande är folkvalda.
Genom att de folkvalda försöka göra sig av med biskopen, så motverkar de den samverkan som är själva kärnan i folkkyrkans demokratiska identitet. Stiftsstyrelsen försöker roffa åt sig både ordförendeklubba, kräkla och mitra genom att sparka ut biskopen i kylan och göra henne arbetslös.
Enligt samma artikel som ovan i Kyrkans tidning är det som stiftsstyrelsen nu vill göra, avskeda biskopen, något ingen tidigare gjort. Anledningen till att ingen tidigare fattat motsvarande beslut är för att det inte är ett beslut någon har befogenhet att fatta. I vår demokratiska folkkyrka har vi delat upp olika frågor på olika delar av kyrkan, något som är reglerat i kyrkoordningen. Bara för att stiftsstyrelsen är valda demokratiskt blir inte alla beslut de fattar per automatik demokratiska, i synnerhet inte när de går över sina befogenheter och fattar beslut utanför det område de är satta att styra. Enligt kyrkoordningen ska stiftsstyrelsen fatta beslut i ”vissa frågor”.
Frågan om Evas biskopsuppdrag är inte en av dessa. De har inte valt Eva och det är inte deras uppgift att välja bort henne. Faktum är att ingen kan välja bort den demokratiskt valda biskopen. Präst- och diakonvigda och förtroendevalda i stiftet har gjort valet tillsammans och ingen av oss har rätt att upphäva det.
Vad händer när stiftsstyrelsen fattar beslut som inte står i enlighet med vare sig lagen om Svenska kyrkan, kyrkoordningen eller vår identitet som episkopal kyrka? Ett beslut av stiftsstyrelsen som strider mot lagen om Svenska kyrkan och kyrkoordning bäddar för en revolutionär situation som både förtroendevalda och ämbetsbärare förlorar på i förlängningen. Istället behöver vi hålla fast vid kyrkans ordning. En del av detta är att vi har demokratiska val. Där behöver vi visa vilka vi som kyrka vill ska vara folkvalda. Med ett förlorat förtroende är det svårt att bli förtroendevald igen, också till en stiftsstyrelse.
Stiftsstyrelsen säger att de har förlorat förtroendet för biskopen, men vi har förlorat förtroendet för stiftsstyrelsen.
Jag har vigt mitt liv åt Svenska kyrkan, jag tänker inte tyst se på när stiftsstyrelsen frångår kyrkans ordning och försöker såga av den episkopala delen av vår kyrka för att ensam driva sin egen linje.
Elin Lockneus
doktorand i praktisk teologi och präst i Härnösands stift, Svenska kyrkan
LÄGG TILL NY KOMMENTAR