Kyrkans skogsbruk bra för klimatet

Klimatförändringen är en av vår tids största ödesfrågor och det pågår en debatt om vilken typ av skogsbruk som ger mest klimatnytta. Traditionellt skogsbruk kritiseras av miljörörelsen som vill ha orörda skogar och om skogen ska brukas förespråkas plockhuggning.

Skogar som undantas från skogsbruk kommer över tid in i ett jämviktsläge där tillväxten av ved och bindningen av koldioxid balanseras av nedbrytning av döende träd och biologiskt material som då avger koldioxid. Dessa skogars betydelse som kolsänka avtar därmed succesivt för att så småningom upphöra.

Brukad skog gör på lång sikt störst klimatnytta genom att den kan ersätta energikrävande material som stål och betong i byggnader, kol och olja i värmekraftverk samt ge hållbara bränslen från skogsråvara till dieselbilar och flygplan. Varje skördad kubikmeter skog minskar utsläppet av fossil koldioxid med ett halvt ton.

Miljörörelsen framför ofta att s.k. plockhuggningsskogsbruk skulle vara bra för mångfald, klimat och skogsekonomi. Ett sådant skogsbruk innebär att man med jämna mellanrum plockar ut de grövsta träden. Enligt teorin ska sedan de mindre träden växa sig stora för att kunna tas ut senare. Denna typ av skogsbruk har liten användbarhet på våra nordliga breddgrader. I praktiken innebär det att metoden måste begränsas till fuktiga granskogar i stormskyddade lägen. Använd på fel lokal får man ingen föryngring, liten inväxning av grövre träd och sannolikt problem med stormfällningar.

Produktionen i plockhuggningsskogsbruk på granmarker bedöms minska med 20 – 40 % jämfört med traditionellt skogsbruk. Därtill kommer att avverknings- och transportkostnaden ökar kraftigt då avverkningarna måste spridas ut på stora arealer pga det mindre uttaget per ytenhet. Detta försämrar skogsekonomin väsentligt.

I traditionellt skogsbruk tas grenar och toppar tillvara och blir till bränsle i många värmekraftverk. I plockhuggningsskogsbruk måste grenar och toppar istället användas som skydd mot körskador på marken och den kvarstående skogen och försvinner därmed som förnyelsebart bränsle.

Kyrkans skogsbruks bidrag till den totala ekonomin är begränsat, men för små församlingar och församlingar på landsbygden kan utdelningen från kyrkans skogsförvaltning ha mycket stor betydelse. Då medlemsantalet i kyrkan minskar och därmed kyrkoavgiften måste alla inkomstkällor tas till vara.

Borgerligt alternativ anser att kyrkan både ska och kan fortsätta med ett traditionellt naturvårdsanpassat skogsbruk som ger bäst ekonomi och som på lång sikt är det bästa för klimatet och där mångfalden värnas genom naturvårdscertifiering, avsättning av värdefulla biotoper och frivilliga reservat.

Claes-Göran Johansson
Tidigare stiftsjägmästare i Växjö stift
Bert-Åke Näslund
Skoglig doktor
Agneta Nordlund
Ordförande i Borgerligt alternativ i Växjö stift
Bengt Arvidsson
2:e vice ordförande i egendomsnämnden i Växjö stift