Jag tror inte, och hoppas inte, att lösningarna ligger i det pekuniära för de färdigutbildade, skriver Sofija Pedersen Videke i en replik till Anna-Sara Walldén om prästbristen.
Jag och Anna-Sara Walldén har liknande tjänster som församlingsherdar i två helt olika ändar av vårt avlånga land. Ändå delar vi erfarenheten av prästbrist och rekryteringssvårigheter.
Jag är den första att erkänna att det förstås är mycket svårare där Anna-Sara tjänar vår kyrka, men inte ens på Skånes västkust är situationen obekant. När präster kan välja tjänst i Malmö eller Lund där de bor, är också Helsingborg långt borta.
Anna-Sara ställer viktiga frågor om den rikstäckande folkkyrkan. Kanske vill jag också lägga till att vi i prästbristens tid behöver fundera över hur många präster vi behöver och vad vi ska göra. Vi behöver alla anpassa våra verksamheter också till en krympande ekonomi där den grundläggande uppgiften står i centrum och det mer perifera, som andra kan göra, får prioriteras bort.
När vi tänker utanför boxen måste vi tänka tidigt! På den lokala nivån: Vi ska uppmuntra och presentera de kyrkliga profilyrkena redan i barnverksamheten. För vad gör egentligen en präst, diakon, kyrkomusiker eller församlingspedagog? Vi ska uppmuntra till sommarjobb både i verksamheter och på kyrkogården.
När vi tänker utanför boxen måste vi tänka tidigt!
Hitta traineejobb och projektanställningar. Anställa lovpräster som får prova på att arbeta under olika årstider. Söka tjänstebiträden. För stiften är det viktigt att placera praktikanter i de församlingar som få annars varit i. Vi har ju en benägenhet att sedan söka oss till det kända och vana, och inte sällan har våra praktikförsamlingar en särskild plats i våra hjärtan.
På nationell nivå ska vi säkerställa att antalet utbildningsplatser motsvarar behoven i församlingarna och att utbildningarnas innehåll ger rätt kompetens för arbetsuppgifterna som väntar.
Danmark lade nyligen fram en spännande uppgift som innebär att andra kandidatexamina än teologi kan utgöra grunden för en prästutbildning om ytterligare tre år.
Jag tror inte, och hoppas inte, att lösningarna ligger i det pekuniära för de färdigutbildade. Om jag ville maximera min förmögenhet skulle jag varken bo eller arbeta där jag gör. Dessutom tror jag att hade det bara handlat om pengar, skulle präster redan nu välja de församlingar som kan erbjuda högre lön, på orter där boendet redan är billigare. Vill vi vara en kyrka där vi konkurrerar med våra kollegor bara utifrån lön och andra ekonomiska förmåner?
Jag hoppas att vi i stället visar att våra församlingar har livaktiga gudstjänstgemenskaper med olika fromhetstraditioner och gudstjänstformer. Att vi får samarbeta med goda kollegor. Att vi arbetar med att förbättra arbetsmiljön. Att vi erbjuder en bredd av arbetsuppgifter, vilket gör att vi enskilda kan växa som präster, tillsammans med våra församlingar, hela Kristi kyrka till glädje.
Sofija Pedersen Videke
församlingsherde i Filborna och Gustav Adolfs församlingar, Helsingborg
socialdemokratisk ledamot av kyrkomötet
LÄGG TILL NY KOMMENTAR