Utgångspunkten måste vara den ordning vi har i dag, församlingens självbestämmande gällande ansvar för beslut kring personal och ekonomi, ett självbestämmande som behöver förtydligas och förstärkas genom att styra mer resurser till församlingen
Kyrkobyggnaderna betyder mycket för många av oss. De är på många sätt levande land- och livsmärken både på landsbygd och i stad.
Då kyrkan år 2000 skildes från staten fattades ett regeringsbeslut om fortsatt medfinansiering av det största sammanhållna kulturarvet genom bidraget kyrkoantikvarisk ersättning till Svenska kyrkan. Motiveringen var att kyrkans historia är en del av historien och tillhör således oss alla.
Att underhålla ett gammalt byggnadsverk, dess inredning och kyrkliga inventarier är kostsamt. En omfattande del av kostnaderna bärs av kyrkotillhöriga genom kyrkoavgiften. Det statliga stödet kan uppgå till hälften av de antikvariska merkostnaderna, men ett minskat medlemsantal kräver nya lösningar för en hållbar förvaltning.
En hållbar utveckling för att möta nuvarande behov får däremot inte kompromissa kommande generationers förmåga att möta sina behov och ekonomisk utveckling bör balanseras mot våra sociala behov samt vår miljö. För kyrkan, i arbetet med ett nytt fastighetsregister, ska hållbarhetstänket lägga grunden för att ”bygga kyrka”.
Kostnaderna för vård och underhåll stiger, men den statliga ersättningen kvarstår på samma nivå. Många åtgärder utförs dock utan bidrag för att underhålla fastigheter löpande.
Åtskiljandet av kyrkan från staten har inte inneburit att kyrkan först då tog sig an förvaltningsansvaret för sin egendom. I mars 2020 hade vi i vårt land 2 949 kyrkor skyddade enligt Kulturmiljölagens (KML) 4 kapitel som oersättligt kulturarv. Runt om i landet vittnar dessa kyrkor om en omsorg över sekler och generationer. Detta även om staten tidvis styrde och periodvis tog medel i anspråk genom kungamakten.
En tidig visionär förvaltare med hållbara principer var biskop Johannes Rudbeckius (1581–1646) i Västerås. Under tidigt 1600-tal upprättade han de första inventarieförteckningarna, ett formulär att skickas ut till församlingarna för att skapa ett register för kyrkans ekonomiska och materiella innehav. Han månade om kunskap, bildning och välfärd och i fastighetsförvaltningen ingick hållbarhet i vården och underhållet av både byggnader och inventarier. Rudbeckius visar att Svenska kyrkan inte första gången i sin historia upprättar ett fastighetsregister kopplat till vårdplaner.
Men de forna tiderna är förbi och 2022 ska Svenska kyrkan för första gången i sin moderna historia vara klar med sina lokalförsörjningsplaner. Det kan te sig märkligt att en av de största fastighetsförvaltarna i landet gör detta först nu. Medvetandegörandet och synliggörandet av det omfattande fastighetsbeståndet om 20 000 fastigheter verkar ha gett ringar på vattnet på organisationens alla nivåer. För att uppfylla och följa både lagar och kyrkoordningen (KO) är uppdaterad kunskap en nödvändighet för en modern, hållbar förvaltning.
Att tänka långsiktigt utifrån flera olika värdekriterier var inte främmande förr. I dag präglas dock flera debattinlägg av enkom aspekter i new public management-anda där målet är en central förvaltning i tron att detta skapar ekonomiska vinster. Effekterna kan bli motsatta – att de värdefulla, karaktäristiska små församlingarna tappar kontakten med sina medlemmar och sina särdrag.
Utgångspunkten måste vara den ordning vi har i dag, församlingens självbestämmande gällande ansvar för beslut kring personal och ekonomi, ett självbestämmande som behöver förtydligas och förstärkas genom att styra mer resurser till församlingen. Vi behöver förstärka närheten till kyrkan.
Vidare behöver vi bli bättre på att använda kyrkorna på fler sätt. Att överlåta kyrkor till att förvaltas av nationell nivå är inte en lösning. Då kan de inte längre användas för förrättningar. Detta är extremt viktigt att förstå och understryka vid sådana diskussioner.
Ödet för dessa kyrkor är fortfarande ovisst. Blir de monument – eller museer? Kan vi ta oss rätten att frånta kommande generationer deras historia? Vad händer med de mindre församlingarna då om kyrkan, den historiska samlingspunkten, raderas från våra minnen?
Redan i dag uppskattas att cirka 200 kyrkor väntar på att tas ur bruk för att församlingen saknar ekonomi att finansiera allt det som rör byggnaden eller saknar kunskap om vilka stöd som finns att tillgå.
I en prioriteringsordning för avyttring ska de av KML skyddade kyrkorna inte stå högst upp på listan utan där ska övriga fastigheter hamna, trots att det är mer krävande att förvalta ett medeltida hus än en modern kyrkobyggnad utan lagskydd. I tusen år har församlingarna axlat ansvaret. Varför vi plötsligt inte mäktar uppdraget i dag behöver klargöras.
Jämfört med de förutsättningar församlingarna haft historiskt är vi som samhälle märkbart bättre rustade i dag. Därför ser vi att Trossamfundet Svenska kyrkan behöver ta på sig ledartröjan. Centerpartiet vill arbeta för att våra kyrkor får finnas kvar.
För detta behöver kyrkan stärkt samverkan på alla nivåer. Vi vill se kyrkans kulturarv som en resurs i verksamheten – att användas i mötet med människor – för att utvecklas.
Vi vill arbeta för att församlingarna ska kunna låta våra kyrkor få vara öppna. Kyrkorummet är ett rum för viktiga händelser i livet som dop, konfirmation, bröllop och begravning. Det inbjuder till stillhet, gudstjänst och andakt. Vi vill att din kyrka ska få vara kvar.
Ann-Cathrin Rothlind
ledamot av stiftsfullmäktige
Åsa Ingårda
ledamot av stiftsfullmäktige och kyrkomötet
Kandiderar för nomineringsgruppen Centerpartiet Strängnäs stift
LÄGG TILL NY KOMMENTAR