Kritiken växer när Gretas budskap får alltmer kraft

”Jesus sade till dem: ’En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem.’”

Markus 6:4 finns i olika varianter även hos de andra evangelisterna. Varje människa vet intuitivt att versen stämmer. För den som har ett viktigt budskap är närmaste kretsen ofta svårast att övertyga.

I få länder är fenomenet tydligare än jante-
lagens Sverige. Tänk Zlatan, Abba, Ingvar Kamprad, Ingmar Bergman, Raoul Wallenberg, Alfred Nobel – samtliga har de periodvis varit lika dissade på hemmaplan som hissade i utlandet.

Mönstret går igen med Greta Thunberg. Den ensamma tonåringen med en handskriven skylt framför riksdagshuset, något år senare skapare av en global rörelse i vår tids viktigaste fråga, utsedd till årets person 2019 av Time Magazine.

Greta är den yngsta någonsin att hamna på detta tidningsomslag, och den första svensken. Sällskapet skäms inte för sig: Winston Churchill, Konrad Adenauer, Martin Luther King, Barack Obama, Angela Merkel ...

Att världens ledande klimatförnekare reagerade surt kom inte som någon överraskning. Brasiliens Jair Bolsonaro kallade Greta för ”snorunge”. USA:s Donald Trump twittrade att hon borde ”chilla” och gå på bio med kompisarna i stället för att höja rösten.

Barnet har pekat på kejsaren och konstaterat att han är naken. Arrogansen och aggressiviteten från de höga herrarna bekräftar bara att barnet har rätt. Amerikanernas obstruktion mot Parisavtalet och den brasilianska skövlingen av Amazonas kvalificerar sig som vår tids värsta dumheter, åtminstone av demokratiskt valda ledare.

Men anti-Greta-opinionen i hemlandet, hur ska man förstå den? Sverige är ju ett progressivt industriland som redan lyckats bryta sambandet mellan koldioxidutsläpp och ekonomisk tillväxt. Borde inte äkta Sverige-vänner vara stolta när en landsmaninna får denna överväldigande internationella uppmärksamhet för sitt mod, sin moraliska klarhet?

Nej, responsen har varit minst sagt blandad. I SVT:s nyhetsprogram kommenterades Times utnämning med en kritisk analys. Den unga aktivisten hade nu blivit en ”vänsterpopulist” som borde ”bredda sitt budskap”. På sociala medier beklagade en hel armé – mest män i medelåldern och uppåt – utnämningen i mer eller mindre hånfulla ordalag.

Greta vet inte vad hon pratar om. Greta är en fanatiker. Greta har inga lösningar. Greta borde vara i skolan och inte på FN-toppmöten.

Vi har hört det förut. Ingen är profet i sin hemstad. Ju större hon blir i världen, ju svårare det blir att vifta bort hennes glasklara budskap om klimatkrisen, desto högre skäller kritikerna.

Alltsammans säger något om vår tid – och samtidigt är alltsammans tidlöst. Det är inte oproblematiskt med enkla, virala larm. Varje nyans i Gretas civilisationskritik kan inte falla alla på läppen. Men varje människa som tar till sig vetenskapen vet att hon i grunden har rätt.

Av detta följer några andra insikter med tusentals år på nacken. Kvinnor och barn förväntas tiga i församlingen, kanske just för att de står närmast livet och framtiden. Sanna profeter har det aldrig lätt.