Det finns olika bilder av Svenska kyrkan i utlandet. Först den självklara bilden.
Vi är många som har som vana att söka upp Svenska kyrkan när vi är ute och reser och som delar bilden och erfarenheten av Skut som en vital del av Svenska kyrkan. Stoltheten man kan känna över en närvarande kyrka med framåtlutade medarbetare som möter människor runt om på vår glob och bjuder in till gudstjänst och gemenskap.
Här tydliggörs kyrkans kallelse – att vara utsänd med evangeliet om Jesus och fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni. Det är ingen vild gissning att det finns gott om människor som motiverar sitt kyrkomedlemskap utifrån möten med Skut:s verksamheter.
Den andra bilden är tråkigare. Den rör organisationens personal- och rekryteringspolitik. Jag vet flera som oberoende av varandra aldrig lägger kollekt till Skut. Anledningen är att man, direkt eller indirekt, har dåliga erfarenheter av organisationen främst i samband med personaltillsättningar. Man känner sig förfördelad, förbigången och illa informerad under processer man varit del av.
Till dessa Skut-bilder har under senare tid lagts en tredje och den rör sättet att handskas med pengar. Många har hört av sig till Kyrkans Tidning med anledning av utköpet av prästfamiljen på spanska Solkusten.
Personalärenden är alltid delikata med olika versioner av situationen. Men den här hanteringen väcker fler frågor än vanligt i det att avtalet för prästparet är så generöst: 42 månadslöner vardera plus tjänstepensionspremier och ersättning för att de inte får bo i tjänstebostaden.
Denna affär läggs till den tidigare konsultutredningen som upphandlades i efterdyningarna av Skut-avslöjanden 2017. Notan för advokatfirman Bird & Birds genomgång av Skut landade på astronomiska 40 miljoner.
Tveklöst gör Skut en mängd bra saker och organisationen har en hel del att lära kyrkan här hemma. Men måtte det vara lärdomar från den första bildens Skut som sprids i kyrkan på hemmaplan.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR