Boktraven: Gryningspyromanen och semitiska språk

”Detta skulle komma att bli ett kännetecken för flera anlagda kyrkbränder framöver: högt upp, svårt att upptäcka, bra tändmaterial.” Så beskrivs den så kallade Gryningspyromanens metod i boken med samma namn, en utökad utgåva i pocket. Brandutredaren David Widlund har skrivit den tillsammans med journalisterna Monica Walldén och David Wikdahl.

Gärningsmannen är dömd för fyra bränder men misstänkt för hundratals. De anlagda kyrkbränderna – bland annat Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad – hör till dem han åtalats och i ett av fallen även fällts för, men senare friats. Boken bygger på ett nio år långt researcharbete. Gryningspyromanen är också titeln på en dokumentärserie i SVT i höst.

Är hebreiskan ett särskilt fromt språk? Ola Wikander, språkforskare och docent i Gamla testamentets exegetik, svarar nej på den frågan. I sin nya bok sätter han såväl hebreiskan som en rad andra nu levande samt utdöda språk i deras historiska sammanhang. Wikander har tidigare skrivit lovordade böcker om antika språk, och denna gång ligger fokus på den semitiska språkfamiljen.

I dagens Sverige, påpekar han, är det kulturella avståndet till semitiska språk mindre än många tror. Arabiska och flera nyarameiska dialekter talas av stora grupper. Koranen och den hebreiska Bibeln är sedan länge kulturella grundskrifter, och i judiska församlingar är gudstjänstspråket hebreiska.