Som gudaföderska ska du vara handlingskraftig i vanmakt

Foto: Pontus Tideman

Din kyskhet och din stängda livmoder kommer att diskuteras av män i ändlösa samtal och du kommer att vara alla deras mamma. Men med ett jungfruligt stängt underliv.

Eftertanke av Kent Wisti.

Gudaföderska. Jo, det låter något.

I slutet av förra seklet besökte den holländske konstnären Theo Forrer Vännäs i Västerbotten. Forrer blev betagen i en av kyrkorna på orten och ville skänka församlingen 15 oljemålningar.

Så blev det också. Bilderna är målade i barock 1500-tals stil och osminkade i sitt sätt att gestalta mänskligt lidande i Bibeln. I två decennier hängde sedan de femton målningarna i kyrkan i Vännäs. De fascinerade, beundrades, skrämde och förfasade.

En av dessa målningar föreställer Goliats mamma. Hon sitter med sin sons avhuggna huvud i sitt knä.

Goliat är den högresta filistéeiska krigaren. I Bibelns källor varierar hans längd mellan 198 och 290 centimeter. Han var stark. Bara spetsen på hans spjut vägde 6 kilo.

En sådan karl var givetvis ett trumfkort i militära sammanhang. Någon man skickade fram. Kan vara att han själv hellre hade velat vara en kortväxt krukmakare eller en klen lutspelare. Men nu skickades han fram för att slåss mot israelernas David. Resten är historia och sedan sörjdes han av sin mamma på en tavla i Vännäs.

Även arketypiskt onda jättar ur persongalleriet i barnbiblar har mödrar. Och någon gudaföderska var hon ju inte, kvinnan med det i sorg och vanmakt förvridna ansiktet på tavlan i Vännäs, med sin sons avhuggna huvud i famnen.

Men gudaföderska, det låter något! Från denna stund ska alla släkten prisa mig salig, sjunger Maria.

”Du ska se nazister spotta på din dotter i Pridetåget där du kanske själv går under stormduken stolta föräldrar. Du ska sitta på många och kvävande samtal med änglar som Gud sänt dig i form av specialpedagoger, BUP-kuratorer och yrkesvägledare.

Men det finns saker i det finstilta när en ska bli gudaföderska, saker som måste läggas till rätta av män med vetabästskägg. Så att det blir någon ordning. En ska till exempel föda sitt barn med en sluten och stängd livmoder. Det anstår inte en gudaföderska att det ens skulle finnas en antydan till sexualitet. Jungfru är hon och jungfru ska hon vara.

Därför kommer det att läggas mycket pussel just kring din sexualitet. Det handlar om ägande, men som gudaföderska ska du också vara kvinna, alltid kvinna och gärna alla kvinnor. Din kyskhet och din stängda livmoder kommer att diskuteras av män i ändlösa samtal och du kommer att vara alla deras mamma. Men med ett jungfruligt stängt underliv.

Men så ska du också alltid vara handlingskraftig i vanmakt när ditt barn ska leva och överleva i den här världen som den hen är. Du ska lite försiktigt fråga på dagis om det är okej att din son går i luciatåget utklädd till Elsa i Frost. Så gör gudaföderskor.

Du ska åka till kliniker i Danmark med en vän som stöd, för du vet att du ska bära ett barn och att ni kan leva ett gott liv som familj. Du ska kunna formulera den där frågan om hen inte ska leka med kompisar i stället för att sitta med paddan så att den inte låter värderande eller väcker skam.

Du ska gå på Al-Anon-möten och du ska se nazister spotta på din dotter i Pridetåget där du kanske själv går under stormduken stolta föräldrar. Du ska sitta på många och kvävande samtal med änglar som Gud sänt dig i form av specialpedagoger, BUP-kuratorer och yrkesvägledare. Du ska sitta med läkare och få beskedet att med tumören på hypofysen kan din son bli 290 cm lång.

Du ska vänta utanför visningsrummet på rättsmedicin medan sjukhusdiakonen först går in för att se hur sargad kroppen är. Så att du kan vara lite förberedd. Du ska motas bort av ditt eget barn utanför fester och höra dem säga att detta är inte min moder. Du ska se dem misshandlas av makten, avrättas och du ska se dem dö från korsets fot. Och allt detta med ett stängd livmoder, clauso utero, som det heter på finspråk bland vetabästskäggen. Du ska öppna dörren mitt i natten när poliserna och prästen ringer på och säga att du har väntat på dem i tjugo år.

Allt detta kräver mod.

Och kanske ska du avbildas av en holländsk konstnär och hängas upp i en kyrka i Västerbotten, trots att din son inte var en Gud utan bara någon man skickade fram som någon han inte ville vara.

Gudaföderska, jo det låter något.

Tavlorna i Vännäs diskuterades i kyrkorådet i 20 år innan de skickades tillbaka till konstnärens söner.

Theo Forrer dog 2004. I Andra Samuelsboken läser vi att även Goliats bror stupade i ytterligare ett krig.

Kent Wisti
präst

Fakta: Jungfru Marie bebådelsedag – Guds mäktiga verk

Tredje årgången:

Första Samuelsboken 2:1−10

Kolosserbrevet 1:15−20

Lukasevangeliet 1:26−38 eller 1:46−55

Psaltaren 147:7−15

Liturgisk färg: vit

Taggar:

Eftertanke Präst

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Adam
Jag letar efter minsta spår av Evangelium eller Guds mäktiga verk i denna text, men hittar inget. Däremot ett veta-bäst-skägg som talar illa om andra han kallar veta-bäst-skägg. Jag har hört och läst många predikningar över denna dags texter, både evangeliska och romersk-katolska sådana, men ett försvinnande fåtal har haft samma märkliga fokus på kyskheten som skribenten ovan har. Istället har det handlat om det faktum att ingenting är omöjligt för Gud, och att han bryter in i våra liv på sätt som vi inte förväntar oss, inte förutser, inte tror är möjliga. Vi lever i en värld präglad av lidande, och vanmakten är tyvärr ett betydande och väntat inslag i människans liv. Men kristen förkunnelse får inte stanna där: vid det fruktansvärda vi förväntar oss och räds. Förkunnelsen måste leda vidare, rikta vår blick mot det otroliga, det osannolika, det omöjliga - att Gud bryter in. Om man hänger upp sig på att Maria kunde få barn utan att ha haft samlag - hur svårt blir inte det faktum att Jesus kunde påträffas levande efter det att han varit död? Inget är omöjligt för Gud, och uppståndelsens glädje är långt större än någon vanmakt - och ett hopp att leva och dö på. Rom 8:38-39.