Vi får akta oss så att ­efterföljelse inte blir prestation

Foto: Mikael M. Johansson

Ett liv i efterföljd handlar kanske om att leva öppet och autentiskt mot sig själv och sin omgivning.

Eftertanke av Carl Henric Svanell.

Jag har ett näst intill rituellt beteende när semestern stundar och jag skriver mitt autosvar till e-posten, sorterar papper på skrivbordet, stänger av telefonen, släcker lyset och går hem lätt euforisk.

Att vara ledig är något av det bästa jag vet, med sovmorgon, kaffe och glass i solen som varvas med bad i havet. Att sätta vardagsverkligheten på paus och lägga bort alla måsten.

Samtidigt finns ett skav i att jag inte kan koppla av helt. Jag kan ju alltid göra mer. Nästan alltid är det något som kan ordnas både hemma och på jobbet.

Samtiden präglas av tillgänglighet, anpassningsbarhet, snabba och konkreta svar som något av det viktigaste i det sociala samspelet både privat och i arbetslivet.

Mitt eget bidrag till detta är också stort, och jag är en av många som kämpar med att göra rätt och leverera. Ofta också att det ska vara perfekt. Ibland kan drivet vara en välsignelse, ibland ligger mina egna krav över mig som en förbannelse.

”Ett liv i efterföljd handlar inte om att kopiera någon annans liv eller att ständigt fråga sig vad Jesus skulle ha gjort. Kanske handlar det om att leva öppet och autentiskt mot sig själv och sin omgivning?

I kyrkan och på andra ställen är vi bra på att prata om att vi människor är tillräckliga och vi vill väl alla bidra till att sudda bort känslan av otillräcklighet. Men inga sammanhang tycks vara fria från oss som trots detta har skyhöga förväntningar, höga krav på oss själva och kan ha svårt att hantera när det inte blir som vi har tänkt oss.

Det som kyrkan gemensamt samlas kring är livet i efterföljelse. Men det kanske också kan bli en prestationsmatch?

Vad handlar egentligen efterföljelse om? Är det att göra, eller att leva? Att ibland ta emot och ibland ge, där vi är. När Jesus kallar på människor, så kan det ibland verka enkelt för dem han möter. En del släpper det de har för händerna och går med.

För andra är det svårare och Jesus kommer med kommentarer som illustrerar en svår väg och att det inte är något glättigt som väntar. Paulus använder sig av sprintloppsreferenser och talar med bönder på bönders vis, och med de lärde på latin.

Det kan göra det svårt att enkelt och tydligt se vad ett liv i Jesu efterföljd innebär. Och det kanske är hela poängen? Ett liv i efterföljd handlar inte om att kopiera någon annans liv eller att ständigt fråga sig vad Jesus skulle ha gjort.

Kanske handlar det om att leva öppet och autentiskt mot sig själv och sin omgivning?

Att jag i mötet med andra och Honom får syn på mig själv och kan se vilka behov som är mina och ta emot andras behov. I balanseringen mellan det som är mina egna och andras tarvar det autenticitet mot mig själv.

Det är lätt att skriva att jag vill leva öppet och äkta, inte alltid lika enkelt att efterleva. Men likväl en nåd att stilla bedja om.

Eftersom jag finns i sammanhang där jag samspelar med andra och vi ger varandra förtroenden, behöver vi vara medvetna om våra förväntningar på andra och oss själva. Ibland kan det ta tid att nå ­vissa insikter. Och när det handlar om krav, prestationer och mitt dåliga samvete över en del saker som inte blir gjorda så har jag svårt att se hur jag ska bli helt fri från det beteendet.

Jag kan känna att jag genom livsfaserna är på väg mot en mer avslappnad inställning, men har ändå långt kvar. Kanske behöver jag hela livet till det?

Men jag stannar i hängmattan ett tag till, sådär lagom soft.

Fakta: Sjätte söndagen efter trefaldighet Tema: Efterföljelse

Tredje årgångens texter:

Första Kungaboken 19:19−21

Första Korinthierbrevet 9:19−26

Lukasevangeliet 9:51−62

Psaltaren 15

Liturgisk färg: grön

Taggar:

Eftertanke