När södra Europa slocknar i elbrist, påvar dör och krig härjar, är det lätt att känna sig tyngd av nyhetsflödet.
Då lättar berättelser som den från Nödinge upp: en kväll med öl, pizza och ett punkband, där sorgen fick ta plats – och livet fick vinna, skriver Robert Tjernberg i en krönika.
I tider av döda påvar och ett lamslaget södra Europa utan el var historien om de ölande prästerna en ljuv bris i nyhetsflödet.
Är det inte årets feelgood-story ändå?
Kyrkoherden i Nödinge, Mika Auvinen, och hans kollega hade ett sorgesamtal över en kär vän och andades ut tillsammans utanför församlingshemmet. Med varsin öl och en pizza.
Då rullar punk/rock-coverbandet Svartbjörns Kompani upp – där en annan vän är medlem – och riggar en provisorisk scen, komplett med rökmaskin och, ja, låt gå, en dödskalle i frigolit.
Men ändå.
Man blir varm av tanken på att prästen och hans vänner fick dela ännu en stund med sin bortgångne vän, på ett sätt de säkert gjort många gånger förr: med mat, musik, tårar och skratt.
Det är inte omöjligt att det störde kyrkokören som repade i kyrkan en bit bort. 250 meter, säger Auvinen. Som att det är oceaner av avstånd för ett punkband...
Men framför allt störde det en förbipasserande. Hen – eller möjligen ytterligare en hen – filmade förloppet och efter att både polis och kommun fått del av ärendet hamnade det till slut hos Göteborgs stift.
Resten är historia, så att säga.
– Det handlar om att vara omdömesgill, och här har omdömet brustit. Om det, som i det här fallet, har kommit reaktioner från allmänheten, så har ju förtroendet redan skadats, säger domprosten och vice ordförande i domkapitlet, Stefan Hiller, till Kyrkans Tidning.
Okej. Jag hade säkert också varit småirriterad om jag försökt sätta tonerna på Bred dina vida vingar när de avbrutits av en cover på Thåströms "Vacker död stad". Men ärligt talat: jag har på samma gång inte hört talas om en mer omdömesgill avslutning på ett sorgesamtal på länge.
Nödinge kyrka borde snarare uppmanas att dra igång en ny spelning, minus frigolitskallar helst. Och då bjuda in hela samhället till en kväll om sorg och död, med pizza och öl (alkoholfritt då, för säkerhets skull).
Det skulle säkert ge ytterligare ringar på vattnet i den försiktigt positiva trend av ökat kyrkligt intresse i Nödinge, som kyrkoherde Auvinen fick berätta om i lokala Alekuriren så sent som för någon vecka sedan:
”Vi ser faktiskt att fler yngre idag söker sig till kyrkan. Vi har fler konfirmander än tidigare, överfulla barn- och ungdomskörer samt en öppen verksamhet som lockar allt fler.”
Tror jag det.
Med en kyrkoherde som – baserat på det lilla jag vet om honom – sätter det mänskliga som öl och pizza framför en fasad av stelbent moral, men ändå inte tvekar att peka på det högre när han får frågan.
Som när han talade om påsken i lokaltidningen:
”Vi lever i en splittrad värld med krig i Ukraina, Israel och därutöver en del ekonomisk oro. Jag vill verkligen uppmana alla som kan att ta sig till kyrkan i påsk för att upptäcka Jesus, som är världens viktigaste person. Han dog på korset och gick ur graven. Han ger oss det hopp som vi behöver.”
Vet ni, Göteborgs stift:
Vi behöver nog fler öldrickande pizzapräster. Inte färre.
Robert Tjernberg
robert.tjernberg@kyrkanstidning.se
Det här är en krönika i Kyrkans Tidning. För åsikter och analys i texten svarar skribenten själv.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.