”Det är den fräcke som ska stå där med skammen”

När är en komplimang en komplimang – och när blir det obehagligt? Romanformen är utmärkt för den högaktuella ”metoo-historia” författaren Irene Strålberg berättar, om en ”flirtig” präst och kvinnorna som drabbas.

Irene Strålberg sprudlar. I går kom de, böckerna, purfärska från tryckeriet. I hela sitt liv har hon varit en skrivande person, men inte förrän nu bestämde hon sig för att det tio år gamla manuset måste bli klart.

– Ju mer jag läst och hört, desto mer har jag känt att boken bara måste uuuuut! För jag har en övertygelse om att den behöver läsas.

Där höstens #metoo stundom fick slagsida i debatten och nästan enbart fokuserade på de grövre sexbrotten med kändisar i huvudrollen, lyckas Irene Strålberg skriva om de där känslomässiga, subtila kränkningarna; de strukturella övergrepp som i grunden behöver förändras. De, som kanske ändå är kärnan med ambitionen för #metoo.

I huvudrollen finns 26-åriga Sara, en hjärtekrossad kyrkomusiker som flyttar till den norrländska staden för en nystart i livet. I församlingen arbetar hennes bästa vän Kicks och här arbetar också prästen Morgan. Det är han som talar sig varm för att det ska bli just den unga, söta Sara som ska få tjänsten, det är också han som får henne att känna sig välkommen. Men det är också han som snart får henne att må allt sämre genom sitt beteende.

I Irenes lådor ligger 1 000 böcker. Redan i helgen väntar bokprat och signeringar. Hon hoppas sälja många. En nyfödd dröm är att det på sikt skulle kunna bli en pocketupplaga för diskussionsunderlag på arbetsplatser.

– Först och främst vill jag nå den där tysta massan. Den som kunde varit jag i liknade situationer. Alla de som behöver ta ställning i de här lägena.

Prästen Morgans beteende trappas snart upp. Han ”råkar” lägga handen lite varstans på Sara, kommenterar hennes utseende och söker upp henne ”av omtanke”. Sara känner sig både trängd och hotad men inte ens bästisen Kicks förstår Saras känsla.

Ytterligare andra vet hur Morgan gått över gränsen om och om igen. Men han gör ju så mycket som är bra – ska han då verkligen straffas för det där som nästan är oförargligt?

Frågorna ställs på sin spets på ett mycket nyanserat sätt och där romanens längd är förutsättningen för nyanserna. Kanske krävs ett möte med Sara i bokens form, för att fler ska kunna förstå hur trakasserier av det här slaget kan eskalera.

– Jag vill stärka människor i att de har rätt till sin egen berättelse och sina känslor, betonar Irene som numera är certifierad, professionell coach och just arbetar med människors egen inneboende kraft.

Tidigare har hon varit anställd i församling inom Svenska kyrkan, den miljö som liknar den hon beskriver i boken. Hon har också jobbat inom skolans värld som pedagog och regionalt inom Missionskyrkan/Equmeniakyrkan.

De insikter du skildrar i boken, vad har de kostat dig personligen?

– Min hälsa, tror jag faktiskt. Det som blev grunden till den utbrändhet jag drabbades av. Att jag inte varit tydlig mot mig själv. Jag önskar att människor skulle vara mer tydliga både inåt och utåt. Sätter vi gränser och blir mer lyhörda så samspelar vi bättre med våra medmänniskor, säger Irene eftertänksamt.

Som så många vittnat om under #metoo-debatten, beskriver Irene kyrkans, inte minst frikyrkans ”kramkultur” som ett exempel på en glidande skala på vad som är okej. Att vi måste bli bättre på gränser, tydlighet och inte heller dölja våra avsikter med ett skämt eller missriktad omtänksamhet.

Den inre kompassen kan förvisso stavas Gud, men en människas intuition för vad som är rätt och fel handlar också om magkänsla, lyhördhet och kroppsspråk.

– När man lär sig lyssna inåt, då lär man sig också vad som är okej att säga och hur det kan tas emot. Ibland glömmer vi nog att kyrkan är en helt vanlig arbetsplats. Vi tenderar att linda in konflikter i bomull och saknar riktlinjer. Men egentligen har vi ju inom kristenheten en tydlig etisk kompass.

Irene är själv inte berättelsens Sara. Men hon känner Saror. Och hon känner Morganar. Och hon brinner också för allt det fantastiska arbete som sker i kyrkorna, vilket framgår med tydlighet i boken.

– Men det är så att man kan göra hur mycket bra som helst, men gör du fel så ska du stå för det. Jag ska inte behöva känna skam för att en fantastisk person får mig att känna mig kränkt. I boken säger Saras pappa en bra sak; en bankrånare blir inte benådad bara för att han skänker en del av bytet till Röda korset. Så är det. Det är den fräcka som ska stå med skam. Ingen annan.

 

ANNA HAGNELL

Fakta: Irene Strålberg

Aktuell: Med nysläppta romanen Kyrktuppen – låt de fräcka stå med skam på Visto förlag. En roman med ”metoo”-tema som utspelar sig i svenskkyrlig miljö.

Bor: Gammelstad utanför Luleå, ursprungligen från Skellefteå.

Ålder: 54 år

Yrke: Professionell livs- och omställningscoach, egenföretagare. Tidigare pedagog och kommunikatör inom skola och kyrka samt krönikör i Sändaren under ett antal år

Familj: Maken Paul, tre barn, snart två barnbarn.

Om boken: Har funnits som manus under tio års tid. Bokens tema, om sexuella trakasserier och omgivningens reaktioner, aktualiserades än mer i samband med höstens #metoo-upprop. Förhoppningen är att boken ska kunna läsas både som roman och som diskussionsunderlag.

Taggar:

Bok

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.