Premiär för ny tv-serie om tro och tvivel

Den 9 april är det Sverigepremiär för den danska dramasuccén Herrens vägar om en dansk modern dysfunktionell prästfamilj. Fadern Johannes, som spelas av Lars Mikkelsen, tror att han kan styra sitt liv och sin familj som vore han Gud själv. Därför pressar han sin yngste son August med orimliga förväntningar och avvisar sin äldste son Christian, när han väljer bort prästyrket och närmar sig buddhismen.

Den unge prästen August spelas av 26-årige skådespelaren Morten Hee Andersen som till vardags är anställd av danska nationalscenen Det konglige. Logen på Skuespielhuset har enorma fönster med utblick över vattnet och suddar ut gränsen mellan ute och inne.

– För mig handlar Herrens vägar extremt mycket om gränser i en familj och i relation till sin tro. I början av serien har han en stark tro att kunna hjälpa sin nästa och ser det som sker som en högre mening.

Men i början är han egentligen inte särskilt intresserad av Gud, menar Morten Hee Andersen. August ställer inga frågor utan är helt fokuserad på det goda som Gud kan göra, men är kanske naiv i att ta beslut som är riktiga för honom.

Traumat som fältpräst i ett konfliktområde ödelägger hans självupptagna världsuppfattning. Han kan inte praktisera det som han predikar. Han försöker friköpa sig från skuldkänslor genom att hjälpa andra.

– Han blir nästan hög på att hjälpa andra, nästan som ett frälsarsyndrom.

Morten Hee Andersen gick så djupt in i rollen att det tog ett halvår innan August lämnade hans kropp.

– Jag är inte August, men jag kan känna igen hans relation till ansvar och ångest och kan absolut identifiera mig med tvivlet och svårigheten med alla svåra val man ställs inför.

Gränsen mellan svartsjuka och kärlek är också ett ämne som utforskas. Hatkärleken och rivaliteten mellan de båda bröderna August och Simon har likheter med Bibelns berättelse om Kain och Abel. Det är en dysfunktionell familj men där finns också kärlek, menar Morten Hee Andersen.

Rent genremässigt tillför Herrens vägar andra berättartekniska element i form av magisk realism där gränsen mellan yttre och inre verklighet suddas ut.

– Det har varit fantastiskt att få spela på ett nytt sätt som visuellt är bombastiskt och med ett så poetiskt språk. Att få citera Bibeln och diskutera religionsteori och filosofi.

I sina förberedelser inför rollen har han bland annat läst den danske folkfilosofen Sören Kierkegaard och hans barndomsminnen. Kierkegaards far var präst men också bipolär, precis som seriens far Johannes.

– Kierkegaard är religiös men han är sur på kyrkan.

Hur har serien mottagits i Danmark?

– Tro, religion och döden är våra största tabun, men serien har öppnat för debatt och för goda filosofiska samtal. Tro och död är så tätt sammankopplade. Om vi handskas med hur vi ska dö måste vi också handskas med hur vi ska leva.

Prästvärlden är långt ifrån främmande för honom. I sin research har han intervjuat många slags präster; gatupräster, fältpräster och traditionella församlingspräster. Men framför allt har han växt upp i en prästsläkt där farfar var präst och han har diskuterat mycket med sin far om hur det var att växa upp på en prästgård.

Det finns delar av prästrollen som han kan känna släktskap med. Framför allt meningsfulla samtal med människor och möjligheten att få dela sina erfarenheter. Men också i utforskandet i vad det innebär att vara en människa.

Hur har arbetet med serien förändrat din egen relation till tro?

– När jag var barn trodde jag självklart på Gud och jag har aldrig varit rädd för att diskutera tro. Som ung kämpade jag med tvivel och med ångest. Då hände det att jag bad en bön om att få ro. I dag kan jag inte säga att jag tror på Gud, men jag har tro i mitt liv. Jag tror på en kraft som binder oss människor samman.