Rädsla för sönderfallande värld präglade mässan

Den högerextrema tidningen Nya Tider portades från Bok & Bibliotek 2018, men rädslan för en sönderfallande värld gick inte att stänga ute. Den präglade ett stort antal av mässans seminarier och samtal. Som författaren Stefan Einhorn sa vid ett seminarium med rubriken ”Konsten att ta ansvar”:

– Vi balanserar på en knivsegg mellan möjligheten till en fantastisk utveckling och risken att förstöra alltihop.

Själv trodde han visserligen att människans framtid skulle räddas av en samlad växande visdom. Men han medgav att detta bara var en from förhoppning. Filosofen Jonna Bornemark replikerade att hon brukar höra till optimisterna men att hon tvärtom tycker att mänskligheten har tappat många av de insikter man uppnått under renässansen.

Hennes varningsflagg höjdes för den så kallade förpappringen. Alltså allt i det mätbara samhället som ska dokumenteras och fästas på papper och som tar tid och kraft från allt som faktiskt ska göras.

Läkaren och författaren Christian Unge kände bara alltför väl igen sig:

– För mig var Jonnas bok som en uppenbarelse. Hon sammanfattar sjukvårdens problematik där det dokumenterade upplevs som viktigare än det vi faktiskt gör. Och dokumentationen tar upp så idiotiskt mycket tid! Jag vill i lugn och ro kunna bädda om en patient eller prata med anhöriga, men det är inte det som syns och som mina chefer ser.

När vi blir toppstyrda och stirrar oss blinda på manualer tappar vi modet att ta individuellt ansvar, menade Jonna Bornemark. Huvudsaken blir inte att göra gott och göra rätt utan att hålla ryggen fri.

Moderatorn Björn Vikström, biskop i Borgå, bad paneldeltagarna säga något om all skuld och ångest som präglar samtidsmänniskan, inte minst när det gäller klimatet. Våga stå ut med ångesten, stanna kvar i ovissheten och ropa inte efter snabba svar, rådde Jonna Bornemark. Bara så banar man väg för den långsamma kulturförändring som krävs. Christian Unge ville satsa på civil olydnad och att vara ett gott föredöme i det lilla. Medan Stefan Einhorn betonade att även små steg är värdefulla:

– Det största av alla misstag är att ingenting göra, därför att man bara kan göra något litet.

Poeten Athena Farrokhzad modererade ett seminarium om litteratur ur minoritetsperspektiv med författarna Thom Lundberg och David Väyrynen. Farrokhzad tyckte att dagens litteratur är full av skildringar från olika utkanter, ”det är knökfullt i marginalen”. Det kan till exempel handla om konflikter mellan stad och glesbygd, mellan innerstad och förort, mellan majoritetssvenskar och minoritetssvenskar. Thom Lundberg höll med:

– Jag ser en sån rörelse. Den beror på att vi lever i ett hårdnande klimat där det finns människor som vill tala om vem som är svensk och vilka språk vi pratar i det här landet. Och detta kräver en motreaktion. Då är litteraturen perfekt, eftersom den ger berättelser som säger att det finns fler svenskheter.

Risken med berättelser om minoriteter är att man fastnar i stereotyper, påpekade Athena Farrokhzad:

– När man skriver utifrån förtryck eller underrepresentation blir det lätt så att man påstår att ”så här är vi”. Den här kroppen har givit det här språket och vi har de här inneboende egenskaperna. Så här tänker vi om folkhemmet, om Stockholm, om sushi.

David Väyrynen var medveten om det diket, och sa att han försökte undvika det genom att låta så många olika röster som möjligt höras i sina böcker.

Under det matiga programmet på Se Människan-scenen ventilerades till exempel oro för antisemitism (Jessica Bab Bonde i samtal med Pontus Bäckström) och för ett samhälle som uppmuntrar människor att arbeta så hårt att de drivs till utmattningsdepression (Clara Lidström och Erica Dahlgren i samtal med Mikael Ringlander).

Den brittiske författaren Matt Haig har en flerårig djup depression med sig i bagaget, något han pratade om i ett seminarium med Peter Whitebrook. Matt Haig var orolig för det uppkopplade samhället där människor stirrar in i sina mobiler halva dagarna.

– Man kan likna det vid att äta glass. Det är gott och ingen vill förbjuda det, men å andra sidan är det inte hälsosamt att ligga i sängen och äta glass sex timmar om dagen.

– Alla vi på 2000-talet är i otakt med tiden. Vi är fortfarande grottmänniskor. Våra mänskliga hårddiskar är uråldriga, och när vi försöker ladda ner modern mjukvara så kraschar vi, gång på gång.

Och Matt Haig hade fler farhågor kopplade till den tekniska utvecklingen:

Maskinerna – inte invandrarna – tar våra jobb. Män är vilsna i maskuliniteten när fysiskt kroppsarbete inte längre behövs. Den moderna teknologin är medskyldig i att ta ifrån oss vår identitet och känslan av mening.

Ett visst hopp för framtiden hade Matt Haig i alla fall. Vi behöver bejaka mänsklighetens bristfällighet i stället för att välja rätt filter till selfien, tyckte han. Och som författare drar han sitt strå till stacken genom att skriva fram deppiga romangestalter:

– Det finns ingenting mer deprimerande än en bok där allt är lyckligt och glatt. Jag älskar olyckliga karaktärer, jag söker efter hoppet inom dem.