Långsiktigt. Hållbarhet handlar om mer än ekologi. Vi bör till exempel bli bättre på ecklesiologisk hållbarhet – hur kyrkan blir en långsiktigt hållbar organisation och organism. På sina håll är frågan akut. Inte minst då medelålders personer likt mig själv ofta tillhör den yngre delen av den gudstjänstfirande församlingen. Hur hållbart är det?
Ett sätt att bygga en hållbar kyrka är att skapa ett starkt barn- och ungdomsarbete. Alternativet finns inte. Jag hörde en gång en åldrad företrädare för en liten frikyrklig församling på landet meddela, att de nu hade lagt ner sitt barn- och ungdomsarbete. ”Vi tänker avvakta några år och se vad som händer”. Utan att vara spåman kändes det enkelt att sia om den församlingens framtid, men jag hade inte hjärta att meddela honom min prognos.
Ett starkt barn- och ungdomsarbete förutsätter att man på allvar lyssnar till barn och unga, samt att man på lika stort allvar talar om kristen tro tillsammans med dem. Därför var det inspirerande att höra Svenska kyrkans ungas ordförande Jakob Schwartz hälsningsanförande vid kyrkomötets öppnande förra veckan. Han talade om viljan till och vikten av att tala om tro: ”Jag vill tala om Jesus och om hur vi kan leva som Jesus lär! Jag vill få brottas med de svåra texterna i Bibeln, och hitta svaret på vad de texterna säger till mig i mitt liv. Men framför allt vill jag dela min tro med mina kristna syskon”.
Jag tolkade hans ord som en önskan om en kyrka som tar både tron och de unga på allvar. Han berättade också att han ibland saknar detta: ”Jag möter allt oftare barn och unga som berättar om hur de i kyrkan snarare åker till äventyrshus, bakar kladdkaka och kollar på film, än att prata om vem Jesus är och varför vi följer honom! […] Slutar vi tala tro med barnen och ungdomarna som kommer till vår kyrka, kan vi fråga oss: Varför finns vi till?”
Den ecklesiologiskt hållbara kyrkan måste både lyssna till de unga och samtidigt tala tro tillsammans med dem. Kombinationen är avgörande. Det teologiska och pedagogiska arbetet är den översättning som sker i mötet mellan livsfrågorna och evangeliet, eller – om man så vill – mellan kladdkaka och äventyrshus och samtalet om Jesus och efterföljelse. Den översättningen kan ske på flera sätt. Det viktiga är att det sker. I annat fall sviker vuxenkyrkan de unga. Och det är inte hållbart.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR