Varje röst är viktig

Årets kyrkoval är det fjärde för Svenska kyrkan som ett fritt samfund bland andra. I valet finns möjligheten att rösta fram de personer som ska få förtroendet att leda kyrkan in i framtiden, i församlingen/pastoratet, i stiftsledningen och kyrkomötet.

Kanske är det viktigare än på länge vilka som väljs och som ska axla uppgiften och utmaningen att styra och tillsammans med kyrkoherdar leda Svenska kyrkan framåt.
För det är både svårigheter och förhoppningsvis möjligheter som väntar de beslutsfattare som väljs. 

Att de olika partierna och nomineringsgrupperna berättat om orosmolnen för de personer som återfinns på deras listor borde vara självklart. Men farhågan finns att det inte är på det sättet. Att man av risk för att inte kunna fylla listorna med valbara namn inte upplyst om vad det innebär att vara arbetsgivare i en församling. Att man exempelvis som ledamot av ett kyrkoråd/fullmäktige bär ansvar för rekryteringar, arbetsmiljö och anställda. Det kan vara bra att påminnas om när vi vet att alla utköp av medarbetare skamfilar kyrkans rykte och inte sällan kan medföra personliga tragedier.

Att vara en trevlig person i största allmänhet eller stå på en viss nomineringsgrupps lista är ingen garanti för att man också blir en bra arbets­givare. Det behövs välutbildade och kunniga personer för att styra och leda. Entusiasm och god vilja räcker inte hela vägen när kyrkan på lokalplanet redan börjat organisera sig i allt större enheter.

Men det är viktigt att så många som möjligt deltar i valen. Det ger demokratisk legitimitet även om statistiken från de senaste kyrkovalen inte är någon munter läsning. Undantaget är kyrkovalet 2001. Då lockades fler väljare än tidigare till valurnorna. Anledningen var att Sverigedemokraterna gjorde sin entré på den kyrkopolitiska arenan och många röstade för att stoppa deras framfart.

Kanske blir det på liknande sätt i år efter Jimmie Åkessons utspel om hur viktig Svenska kyrkan är som ”svensk”? Redan nu mobiliserar många grupper för att hejda SD:s ambitioner. Fast som enda skäl för att rösta i kyrkovalet räcker det kanske inte även om det bästa botemedlet är att gå och rösta. För ju färre som deltar i valet, desto viktigare blir varje enskild röst.  

Annars brukar plånboksfrågor locka soffliggarna. Och i en kyrka där väldigt många medlemmar betalar flera tusenlappar varje år, borde väl de flesta intressera sig för vem eller vilka som ska få makten att styra över deras pengar? Nog angår väl valet dessa medlemmar också även om de inte nöter kyrkbänkarna varje söndag? De medverkar ju genom sin kyrkoavgift till att ett församlingsliv är möjligt och att exempelvis diakonin kan fungera med full kraft.

En fråga som säkert kommer att diskuteras och debatteras framöver gäller det kyrkliga valsystemet. De flesta är överens om att det måste ändras och förändras, även om de politiker och förtroendevalda som nu kommer att väljas in inte vill avveckla sig själva i brådrasket. Men redan nu diskuteras införandet av indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte och det är en bit på vägen.

En annan fråga som säkert blir föremål för debatt är kostnaden för kyrkovalet. Till årets val har det tryckts 111 miljoner valsedlar. 43 miljoner av dessa är till kyrkomötet, 45 miljoner till stiftsfullmäktige och 23 miljoner till kyrkofullmäktige. Var notan landar är osäkert. Men för 2009 års kyrkoval slutade den på mellan 143–148 miljoner kronor.

Demokrati kostar. Men summan är orimlig både i sig själv, mot bakgrund av valdeltagandet och av moraliska skäl. Självklart kan kyrkans pengar användas bättre. Det är en trovärdighetsfråga inför medlemmarna.

Hur systemet kan reformeras är svårt att veta. Men en krympande ekonomi gör det nödvändigt att tänka nytt och kreativt också om ett valsystem som av många anses ha spelat ut sin roll.