Viktigare än någonsin att värna riktig journalistik

Falska nyheter på Twitter sprids fortare och till fler personer än sanna nyheter. En forskargrupp på MIT drar denna slutsats efter att ha studerat 126 000 berättelser som twittrats av tre miljoner människor (SR, Vetenskapsradion, 2018-03-09). Även om förhållandena i Sverige skiljer sig åt gentemot USA är resultaten värda att fundera över.

Viktigt då att uppmärksamma Källkritikens dag som inföll den 13 mars. Det är andra året i följd som tidningen Metros Viralgranskaren lyfter fram vikten av källkritik och journalistik. Skolelever inbjöds till Kulturhuset för att ta del av föreläsningar och diskussioner om källkritik. Dessutom delade kulturminister Alice Bah Kuhnke ut priset Det gyllene förstoringsglaset, som i år gick till DN-journalisten Matilda Gustavsson som avslöjade den så kallade ”Kulturprofilen” och utvecklaren Martin Törnros som gjort det enklare för barn och vuxna att förstå vikten av källkritik.

Det finns flera skäl till att människor sprider falska påståenden och berättelser på nätet. Det kan handla om bedragare som är ute efter lösenord och pengar, om ideologiskt styrda grupper som vill sprida desinformation, instabilitet och propaganda, eller för att man tycker det är kul som en del av satir, humor och pranks (nyord för practical joke).

I en värld av filterbubblor och fake news, algoritmer och alternativa sanningar känns kvalitetsjournalistik och källkritik mer angeläget än på mycket länge. I ett reportage om journalistikens nya villkor (SvD, 2018-03-04) samtalar Jenny Nordberg med Dean Baquet, chefredaktör för en av världens mest ansedda dagstidningar, New York Times. Han menar att Donald Trumps presidentskap, med populism och – faktiskt! – rena lögner, inneburit bättre ekonomiska förutsättningar för den granskande journalistiken. Allt fler tycks vara beredda att betala för riktiga nyheter och analyser.

Hur står det till i den svenskkyrkliga världen? Också i kyrkans liv och debatt finns bubblor och fake news. Det finns behov av granskning och analys samtidigt som ”vanliga” medier är sparsamma i sin bevakning av kyrkans tro och liv – det ska helst till konflikter, oegentligheter eller skandaler. Är vi måna om det journalistiska arbetet och analysen av kyrkan?

Till viss del verkar vi vara det. Om man tar Kyrkans Tidning som exempel är det varje vecka 102 000 personer som läser tidningen i papper och uppåt 20 000 användare som går in på sajten. Även om man kunde önskar att ännu fler hittade tidningen ligger en styrka i det stora antalet. Dean Baquet på New York Times menar att en tidnings makt kommer från läsarna. ”Ju djupare och mer varierad publik du har, desto bättre för dig, inte bara ekonomiskt utan det gör det också möjligt för dig att se vilka de viktigaste berättelserna om din tid är.”

Bredden bland läsarna är alltså viktig och värd att värna. Den genererar en bredd också i innehållet som en antites till filterbubblan som bara föder ett perspektiv. Inte minst i en kyrka som strävar efter att vara öppen torde det vara omistligt.

Fullt medveten om de stora skillnaderna mellan New York Times och Kyrkans Tidning, både vad gäller uppdrag och förutsättningar (New York Times har till exempel nästan 4 000 anställda), kan jag ändå inte låta bli att le åt några likheter, när jag läser Jenny Nordbergs beskrivning av New York Times. Tidningen väcker starka åsikter hos New Yorkare, vilket även Kyrkans Twidning gör bland kyrkfolk på de flesta nivåer. Och Jenny Nordbergs fortsatta beskrivning kan man ta rakt av, som handlade den om Kyrkans Tidning: ”Den är för liberal, för konservativ, för traditionell, för modern, för snäll, för hård, för allvarlig, för ytlig, för banal, för snobbig … De som inte läser tidningen har precis lika mycket åsikter om den”.

Det spretar onekligen, men bredden bland läsare och i innehåll är en styrka och kvalitet att värna. Och kanske är den viktigare nu än någonsin tidigare.