Vänskap kan utveckla vår religiösa identitet

Identitet.  Religionsmöten och dialog behöver inte vara ett hot mot någon religion eller identitet, skriver Maria Kjellsdotter Rydinger och Othman Al Tawalbeh, verksamma vid Fryshuset i Stockholm.

Det pågår en debatt om ”den kristna identiteten”. Några menar att dialog mellan religioner är farligt, knepigt, och att kyrkan i stället borde ägna sig åt att stärka sin egen identitet och särart. Vi menar att den kyrkliga debatten riskerar att bli en spegling av det som pågår i det övriga samhället där man ofta försöker separera och särskilja den så kallade svenska identiteten från ”det främmande”,” invandrarna”, ”muslimerna”. Religions­möten och dialog behöver inte vara ett hot mot någon religion eller identitet.
I vårt arbete på Fryshuset är utgångspunkten att varje ungdom ska ha möjlighet att i samspel med andra utveckla redskap för att bearbeta och formulera sin identitet. En religiös identitet är inte något som uppstår ur en fix och färdig form där det går vattentäta skott och skarpa gränser mellan en föreställningsvärld och en annan. Identitet är något som skapas och omskapas i en ständig process.

Fryshuset möter i sina verksamheter varje månad cirka 40 000 unga med olika bakgrund och religiös tillhörighet. I mötet med dessa unga ser vi tydligt att polariseringen mellan olika ungdomsgrupper växer. Det finns invandrare som aldrig mött en infödd svensk och infödda svenskar som aldrig har träffat en invandrare eftersom de går i olika skolor och bor i skilda bostadsområden.
Bristen på naturliga mötesplatser leder till att fördomarna om ”den andre” kan bibehållas och förstärkas. Vi lever på en krutdurk där religion ofta används som ett redskap för att förstärka skillnader och motsättningar.

Medan Svenska kyrkan idag domineras av en välmående medelklass, visar Rädda Barnens senaste rapport att  80 procent av de barn som växer upp i ekonomisk utsatthet har utlandsfödda föräldrar med annan religiös bakgrund.
Som företrädare för olika religioner ser vi att de religiösa trossamfunden har en unik uppgift i samhället. Genom religionsdialog kan vi sammanföra unga ur olika sociala samhällsgrupper som annars aldrig träffas. Tillsammans kan vi hjälpas åt att ge nästa generation verktyg att utifrån FN:s stadgar om mänskliga rättigheter bidra med sina religiösa erfarenheter och berättelser i utvecklandet av vår demokrati.

Samarbetet mellan muslimer, kristna och andra religioner på Fryshuset i projektet ”Tillsammans för Sverige” bygger på en diapraxis. Det är en handlingsorienterad dialog där vi som två jämställda projektledare vill öppna upp för samtal mellan unga kring våra gemensamma livfrågor. Samtalen sker på religiöst neutral mark, där ingen har tolkningsföreträde. Tillsammans tränar vi oss i att lyssna och lära av varandra. Genom resor, projekt, ungdomsläger och samtalsgrupper skapas en grund av trygga relationer och vänskapsband. I sådana relationer blir det inte hotfullt att kritisera eller ifrågasätta det man inte förstår eller håller med om. Dialogen leder inte till en respekt där vi i välmening slätar över eller sopar problem under mattan, utan till en ”respekt” i ordets djupaste mening. Re-spekt som en uppmaning att ”se” och ”åter se” för att närma sig en förståelse av andra och hur det jag säger uppfattas i andras ögon. 

Stöd för vårt arbetssätt hittar vi i hur Jesus valde att utmana den egna judiska traditionen genom att lyfta fram människor av annan religion som goda exempel och förebilder. Han skapade en inkluderande religionsidentitet. Även Muhammed visade, genom bland annat Medinakonstitutionen, på vikten av att skapa ett ”fredat rum” där människor av olika religioner kan mötas och samexistera.
Vänskap och dialog är inte ett hot mot religioner utan en möjlighet till utveckling både för den enskilda individen och den religiösa traditionen vi står i.
Vi ser inte religion som ett slutet och färdigt system som man måste tillskansa sig innan man kan börja prata med varandra! En sådan förståelse riskerar inte bara att kortsluta relationen mellan människor från olika tros­traditioner, utan även relationen mellan människan och Gud.

Maria Kjellsdotter Rydinger
präst på Fryshuset och projektledare
för ”Tillsammans för Sverige”

Othman Al Tawalbeh
 imam på Fryshuset och projektledare för ”Tillsammans för Sverige”
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.