Nyhet

Biskopskandidaterna frågades ut - så svarade de

De fem kandidater som kan väljas till biskop i Uppsala frågades i dag ut i en fullsatt Gottsundakyrka. Här är frågorna och svaren under hearingen.

 Branden när skolan alldeles intill kyrkan närmast totalförstördes påverkade församlingen, de hemlösas eleverna fick hålla till i kyrkan på morgonen.

– Vi fick hjälpa till och vara kyrka mitt i Gottsunda sa församlingsherde Boel Hössjer Sundman när hon hälsade välkommen.

Varje kandidat frågades ut under 45 minuter. Hearingen leddes av journalisten och tidigare chefredaktören för Kyrkans Tidning Dag Tuvelius och Johanna Blomkvist, tidigare ordförande i Svenska kyrkans unga i Uppsala stift. Ordningen hade lottats fram och det är i den ordningen de presenterar också här.

 

Carin Åblad Lundström

53 år
kyrkoherde i Lagunda

50 röster i nomineringsvalet

Familj: Gift med Erik Lundström, tre  vuxna söner.

Tidigare tjänster: 26 år som församlingspräst. Pastorsadjunkt och komminister i Trollhättans församling, församlingsherde/komminister i Stora Mellby pastorat i Sollebrunn. 14 år i Uppsala domkyrkoförsamling: kaplan, skolpräst, volontärprojektledare och församlingspräst.

Examen: Teologie doktor vid Uppsala universitet, 2010, på avhandlingen: ”När livet oväntat förändras. Om föräldrars erfarenheter efter spädbarnsdöd, med särskild hänsyn till ritualers funktion.” Pedagogik vid Göteborgs universitet och psykologi vid Uppsala universitet.

 

Carin Åblad Lundström var lottad att först bli utfrågad av journalisten och prästen Dag Tuvelius och Johanna Blomkvist, tidigare ordförande för Svenska kyrkans unga i stiftet.

Som favoritpsalm hade Carin Åblad Lundström valt Roseniuspsalmen ”Var jag går i skogar, berg och dalar”. Motiveringen var att den är en läsarpsalm som beskriver stiftets geografi.

- Jag har också fått den av en hemlös kvinna när jag jobbade med hemlösa. Den är den bästa sändningspsalmen.

I beskrivningen av sig själv underströk Carin Åblad Lundström 26 års erfarenhet som församlingspräst, att hon antagit utmaningar att leda olika projekt, att hon är aktiv i Uppsala stadsmission på sin fritid, och att hon utifrån sin uppväxterfarenhet arbetat med spädbarnsdöd.

Kyrkan behöver se att unga människor är bärare av det kristna budskapet och är kallade av Gud – så kan kyrkan bli mer relevant för de unga, sa Carin Åblad Lundström.

- Vi behöver också öva oss i att se vad unga för med sig in i kyrkan, sa hon. Och vi behöver inse att väldigt många är unga i relation till kristen tro, även om de inte är biologiskt unga.

Hur ska kyrkan få människor att komma till tro, var en fråga.

- Många säger att de har en tro, men lever inte i någon relation till kyrkan. Då vill jag fråga dem mer om hur deras tro ser ut, men också utmana dem att komma till gudstjänsten och till altaret.

Hur ska församlingen förhålla sig till människor som inte är medlemmar, men deltar i församlingens verksamhet?

- Det är en utmaning och gäller exempelvis barn i våra barngrupper. Vi ska vara tacksamma och uthålliga, samtidigt som det kan vara svårt ekonomiskt. Men i dag är det barn som för tron till sina föräldrar.

Att en biskop har ungdomsrådgivare tyckte Carin Åblad Lundström var självklart – men inte bara de.

- Det behövs andra rådgivare också, grupper som behöver inkluderas, för att ge fler perspektiv.

Teologiskt beskrev Carin Åblad Lundström sig som en Emmausvandrare – ”jag gillar att gå bredvid, är engagerad, intresserad och lyhörd”.

På frågan vad som gör henne riktigt engagerad svarade Carin Åblad Lundström arbetet med hemlösa, som ungdoms- och skolpräst, och som konfirmandledare – ”jag har haft konfirmandgrupper sedan jag var 15 år”.

Vad är den största utmaningen för Uppsala stift?

- Att hålla fast vid hoppet. Förändringarna går mycket fortare nu än tidigare. Det är som vid kriser: vi ska hålla ut och hålla om. Och hålla tyst, det kan också betyda att be.

På frågan vad det innebär att vårda och värna kyrkans enhet valde Carin Åblad Lundström ett ekumeniskt perspektiv.

- Vid reformationsjubileet syntes att det finns saker vi kan göra tillsammans, som att läsa Bibeln och göra barmhärtighetsgärningar. Men också splittringen i nattvardsgemenskapen, vi behöver arbeta med det.

Om du hade en superkraft, vilken skulle du välja, var en fråga. Carin Åblad Lundström valde ur en barnbok:

- Elastakvinnan – det skulle behövas i Uppsala stift. Hon som kan sträcka ut sina armar och omsluta alla.

Vilken bok läser du eller film ser du gärna?

- Något som jag inte brukar titta på – det är jättebra att se sådant som mina barn föreslår, det ger tillgång till helt andra områden. Jag får en inblick i var människor befinner sig och vad samhällets samtal handlar om.

På frågan vad som är den största diakonala utmaningen i stiftet pekade Carin Åblad Lundström på den stora insats många församlingar gjorde vid den stora flyktingvågen.

- Det är en oerhörd utmaning att visa barmhärtighet och kärlek, och samtidigt göra en återkoppling till gudstjänsten, det har ju ofta blivit en hjälp i gudstjänstlivet.

En samhällsfråga som Carin Åblad Lundström tog upp var den rävsax hon ansåg att många församlingar sitter i: de har församlingskyrkor där stora sällskap vid dop och begravningar inte ryms på grund av brandsäkerhetsbestämmelser.

-Det är ju inte bara ett kulturarv, utan en fråga om tillgänglighet av gudstjänstrummet. Jag vill se en uppvaktning av länsstyrelsen om detta.

Och vid frågan om hur det spretiga stiftet ska hållas samman ville Carin Åblad Lundström ta fram sina Elastakvinneförmågor. Hon föreslog också att vänförsamlingar inrättas mellan storstadsförsamlingar och landsbygdsförsamlingar inom stiftet.

-Då ber man för varandra och skapar möjlighet att hjälpa varandra.

 

Karin Sarja

50 år
kyrkoherde i Gävle pastorat

116 röster i nomineringsvalet

Familj: Gift sedan 25 år tillbaka, två söner.

Tidigare tjänster: präst i Mariestad och Uppsala, lärare och forskare vid högskolor och universitet (Teologiska institutionen vid Uppsala universitet, Högskolan i Gävle, Teologiska Högskolan Stockholm), chef för teologiska utvecklingsenheten vid kyrkokansliet, församlingsherde i Gävle Staffans församling.

Examen: Teologie doktor i missionsvetenskap 2002 på avhandlingen ”’Ännu en syster till Afrika.’ Trettiosex kvinnliga missionärer i Natal och Zululand 1876-1902.” Docent i kyrkohistoria 2011 vid Teologiska fakulteten, Åbo Akademi. 

 

Biskopskandidat Karin Sarja kommer in till utfrågningen till psalm 288 och orden ”Gud från ditt hus”. Varför valde hon den som ingångspsalm?

- Den har ett tilltal om vår uppgift som kyrka, både nära och i världen.

Karin Sarja är kyrkoherde i Gävle pastorat, med fyra församlingar.

- Vikten att vara församling är att vara nära och uthålliga. Ideella, förtroendevalda och anställda har ett uppdrag tillsammans.

Sarja är gift med sin ungdomskärlek, har två söner. Hon är uppväxt i en liten by utanför Mariestad med kyrkan och fotbollen. Hon flyttade till Uppsala och har blivit studentstaden trogen.

Varför är det så viktigt att fira gudstjänst, undrar utfrågarna.

- Vi samlas över tid och rum, får hämta kraft i ordet och nattvarden och har så gjort i 2000 år. Gudstjänsten är centrum, kärnan.

Karin Sarja betonar att människor tycker om olika gudstjänster. En del gillar sinnesrogudstjänsten, andra veckomässan. Vissa trivs med andakten på äldreboendet.

Det är viktigt att kyrkan finns i människors liv, betonar hon. Människor har en längtan att tala om djupa frågor, liv och tro.

Om någon kommer till kyrkan för att tala om sexuell identitet, hur ska hon eller han bemötas? frågar utfrågarna.

- Det är starkt, viktigt och ett enormt förtroende, säger Karin Sarja. Kyrkan ska vara en trygg miljö där man möter människor med värde och respekt.

Hur bemöter man då de människor som säger att kyrkan inte har något för honom eller henne?

- Med respekt och integritet, svarar Sarja. Men jag skulle vilja berätta om allt vad kyrkan gör. Om diakonin, om mentorsmammorna i Sydafrika som vi stödjer till exempel.

Hur kan kyrkan engagera ungdomar?

- Genom samverkan med exempelvis idrottsföreningar.

Här berättar Karin Sarja om Gävle pastorats samarbete med en innebandyklubb, där kyrkan ska prata både moral och etik. Killarna i innebandylaget ska också sjunga i en kör.

Karin Sarja är själv uppvuxen i  Kyrkans ungdom. Hon tycker att ungdomsrörelsen är oerhört viktig och ett uttryck för den demokratiska folkkyrkan.

- Barn har en särställning i kyrkan. Vi är stolta över barnkonsekvensanalysen som ska göras vid beslut.

Utfrågarna tar upp den låga konfirmationsstatistiken i Uppsala stift.

- Vi måste våga se att människor har en svagare relation till Svenska kyrkan, svarar Karin Sarja. Vi ska inte skuldbelägga församlingarna. Vi ska stötta och hjälpa. Församlingar kan samarbeta med stift, med varandra och med exempelvis idrottsklubbar.

Varför vill du bli biskop?

- Jag kan bidra med min församlingserfarenhet från landsbygd och från stad, med min erfarenhet som ledare och chef, med min erfarenhet som forskare och lärare, som missionsteolog och docent i kyrkohistoria.

Beskriv din teologi, vill utfrågarna.

- Jag är main stream Svenska kyrkan.

Vad får dig engagerad?

- Fred och bröd åt alla. Det kan jag aldrig göra avkall på.

Vilka utmaningar ser du för en en biskop?

- Det är viktigt att vara klarsynt, allt fler får en svagare relation till kyrkan. Men vi ska inte bromsa oss ur uppförsbacken. Vi har ett förtroende som kyrka och vi ska förmedla hopp.

Hur är du som ledare?

- Jag ser helhet och sammanhang, jag ser människor. Jag är tydlig. Jag uppfattas som glad, rättvis och fokuserad på uppdraget. Jag är noga med att mina medarbetare återhämtar sig och vilar. Kanske är jag sämst när det gäller mig själv, kanske vilar jag minst.

Hur skulle du bidra i biskopskollegiet?

- Med min kompetens som missionsteolog och som docent i kyrkohistoria. Jag kan bidra med min erfarenhet som ledare och chef och med mitt engagemang för den världsvida kyrkan.

Hur ser du på rekryteringen av pedagoger, kyrkomusiker, diakoner och präster?

Karin Sarja berättar att hon själv som ung blev tillfrågad om hon inte ville bli präst. Hon tror mycket på att se människor och att våga ställa frågan.

Utfrågningen avrundas med en fråga om diakonins utmaning.

- Det finns stora behov och mycket utsatthet, svarar Sarja. Utmaningen är att orka se och leva med att känna sig otillräcklig.

Karin Sarja betonar vikten av att samtala kolleger emellan om otillräckligheten. Dessutom är det viktigt att samarbeta inom diakonins område.

Vilken är den viktigaste samhällsfrågan?

- Vi som kyrka ska inte bygga murar utan spränga gränser och skapa mötesplatser.

 

Lars Åstrand

57 år
domkyrkokaplan och församlingsherde i Uppsala domkyrkoförsamling

41 röster i nomineringsvalet

Familj: Jag är ogift och har mina syskons familjer i Växjö och Strängnäs och min mor i Lund.

Tidigare tjänster: Pastorsadjunkt och komminister i förortsförsamlingen Huddinge (1990-91, 1994-98) och stiftskaplan (stiftsgårdsföreståndare) på Graninge (1991-94), i Stockholms stift. Domkyrkokaplan i Uppsala (sedan 1999). förenat med att vara ärkebiskopens adjunkt (2011-2014) och församlingsherde i Uppsala Domkyrkoförsamling (sedan 2015). Skolpräst i Sigtuna som ”extraknäck” (1997-2002).

Akademiska examen: teologie kandidat, filosofie kandidat (klassiska språk o filosofi), ämneslärarexamen (religionskunskap och historia för gymnasiet).

 

Med skapelsepsalmen 327 inleddes utfrågningen av Lars Åstrand, domkyrkokaplan och församlingsherde i Uppsala domkyrkoförsamling.

Hur skapar man en gudstjänst för hela församlingen? Genom att välja roliga psalmer, var ett svar från Lars Åstrand. Och på frågan varför gudstjänsten är viktig:

- Den är ett tillfälle när vi kommer samman inför Gud. Där lär vi oss glädje, eftertanke, gemenskap – gudstjänsten innehåller det som det kristna livet innehåller.

Han fick frågan hur kyrkan kan bli viktig i människors liv. Genom att ta människor på allvar, och finnas i samhället när kyrkan kan ge hjälp.

En förutsättning för att kyrkan ska bli viktig är också vad det betyder för oss själva, framhöll han.

- Vi måste utstråla att vi har något som är jättebra och viktigt, ”du borde komma och titta, det är viktigt för ditt liv”, så att det blir en upptäckt för dem.

Hur kan kyrkan vara en resurs i samhället, löd en fråga.

- Församlingarna är ganska alerta, vi kan möta praktiska behov. Vi har jättemycket resurser: hus, många engagerade människor, personal med relevant kompetens som står lite stadigt när andra behöver stöd.

På frågan hur han beskriver sig teologiskt, hänvisade Lars Åstrand till den kristna humanismen, som han präglades av i hemstaden Sigtuna.

- Den traditionen gav en känsla av att kyrkan är full av möjligheter för samhället och dess utveckling. Tillsammans med det har jag en stark känsla att det är viktigt att inte bara göra gott, utan ha en tydlig grund för det.

Största utmaningen för stiftet är densamma som för hela kyrkan: medlemstappet.

- Vi måste hitta hur vi kan jobba i en annorlunda situation, hur vi är en folkkyrka när vi har en 50-procentig medlemsnivå, det har både teologiska och ekonomiska konsekvenser.

Vilken skillnad gör det om just du blir biskop?

- Det är nog att lägga lite för stor vikt vid vad en biskop kan göra. Men vi måste bli stolta och glada, säkra på att vi har något att ge, och försöka odla den insikten.

Lars Åstrand beskrev sin ledarstil med att han lyssnar in och är mån om att alla kommer med och får komma till tals. Han vill vara öppen och låta sig påverkas.

- Men jag vill inte lämna saker ohopknutna, utan avsluta och gå vidare, sa han.

På frågan vad som skulle vara hans bidrag i biskopskollegiet pekade Lars Åstrand på sin kombination av lång prästtjänst, arbete för stiftet och för dåvarande ärkebiskop Wejryd, plus nuvarande jobbet som församlingsherde i en församling med 90 anställda.

Vad behöver kyrkan välja bort när man måste prioritera?

- Tiderna förändras, en del verksamhet har sett sin bästa tid, men det finns en viss eftersläpning i kyrkan så att sådan verksamhet finns kvar. Vi behöver pröva: är vi färdiga med den här verksamheten, ska vi vara öppna för något annat? När vi prioriterar bort områden kommer vi inte att vara överens.

Vilken är din relation till förtroendevalda?

- Det är på många sätt de som är församlingen, de är kvar i decennier, prästen ofta mycket kortare. De förtroendevalda är centrala för att veta vad det är för slags församling.

På frågan om hur Undersviks stiftsgård ska användas svarade Lars Åstrand – själv tidigare stiftsgårdsföreståndare – att det finns många förväntningar på stiftsgårdens resurser och priser som är svåra att uppfylla, inte minst ekonomiskt.

- Men det är rimligt att bygga vidare på ungdoms- och konfirmandverksamheten där.

Vilken samhällsfråga skulle du driva som biskop, löd en fråga.

- Kyrkan har inte svar på alla frågor, men är en viktig del i samhället. Vi behöver kunna leva tillsammans, olika grupper, med olika bakgrund och religion. Det är en otroligt stor fråga: hur håller vi ihop samhället, så att tydliga uttryck får finnas. Kyrkan har jättemycket erfarenhet av det: att samla människor som är olika, och bygga gemenskap.

 

Sven Hillert

59 år 
församlingsherde i Gävle Maria

50 röster i nomineringsvalet

Familj: Tillsammans med Sara har jag fyra vuxna barn som bor i Stockholm och Göteborg.

Tidigare tjänster: Församlingspräst under 15 år i Arboga och lärare och rektor på prästutbildningen i Uppsala i 13 år. Därefter ledare för ett projekt om att Tala tro i tre stift och nu församlingsherde i Gävle Maria.

Examen: Teologie doktorsexamen i Nya testamentet på en avhandling om frälsning och öppenhet i Paulus brev.

 

Biskopskandidat Sven Hillert kommer in till utfrågningen till psalm 766, ”Trosbekännelse”. Varför har han valt den?

- Gud är en Gud som är nära. Gud bor i alla människor. Gud skrattar och gråter med oss.

I dag arbetar Sven Hillert som församlingsherde i Gävle Maria. Vilka erfarenheter har han med sig därifrån?

- Vi är många som vill så mycket. Vi måste hjälpas åt och vi får inte ha för bråttom.

Varför är det så viktigt att fira gudstjänst?

- Det är där vi hämtar kraft för att leva våra liv.

Hur kan kyrkan finnas i flera människors liv?

- Vi måste sänka trösklarna. Välkommen till kyrkan som du är.

- Tron blir relevant i allas liv om vi får formulera den tillsammans.

Hur ska vi får unga intresserade av kyrkan?

- Unga ska få samtala med varandra och med oss som är lite äldre, då blir tron relevant.

Hur ska kyrkan kunna hjälpa människor med psykisk ohälsa? undrar utfrågarna.

- Vi ska finnas med. Men tron biter inte alltid på ångest till exempel. Men vår tro ger oss kraft att finnas med den som mår dåligt.

Om någon söker upp kyrkan för att få samtala om sexuell identitet, hur ska hon eller han bemötas?

- Hon eller han ska mötas i ögonhöjd. Varje människa är en människa. 

Hur ska kyrkan bemöta människor som valt att lämna Svenska kyrkan?

- Vårt ansvar är lika stort för varje människa. Vi har också ett ansvar för icke- medlemmar. Vi ska möta och lyssna till dem.

Utfrågningen kommer in på behovet av ideella medarbetare. Sven Hillert betonar vikten av ideella, både unga och gamla.

- Det är viktigt att ge dem ansvar.

Själv skulle han vilja skicka ett brev till alla mellan 65 och 70 år i Gävle Maria och fråga vilka ideella tjänster som behövs och vad adressaten själv skulle vilja göra i församlingen.

Svenska kyrkans unga vill Sven Hillert ge mycket utrymme. Biskopen i Västerås har ungdomsrådgivare och det tycker Hillert är en jättebra idé. Kanske skulle man kunna införa något liknande i Uppsala stift.

När den låga konfirmationsstatistiken kommer upp så betonar Sven Hillert att församlingar måste sluta ta på sig skulden.

- Vi ska känna glädje och livsmod. Jag tror att vi ska möta de unga tidigare, innan de fyller 15 år. Och jag tror att vi måste prata tro med varandra. Det kommer att göra skillnad i konfirmandarbetet.

Som teolog beskriver sig Sven Hillert som utmanande och öppen.

- Jag tror inte på gränser. Gud bor lika mycket i varje människa, Gud bor i allt som lever.

Vilken skillnad skull du göra som biskop, undrar utfrågarna.

- Jag hoppas att jag skulle tillföra engagemang, som har med Jesus och Bibeln att göra.

Hur är ditt ledarskap?

- Jag tycker om att leda, svarar Hillert. Jag leder med värme, var det någon som sa häromdagen. Jag leder i ögonhöjd. Tillsammans hittar vi rätt.

Vad skulle då Hillert tillföra biskopskollegiet?

- Jag skulle aldrig släppa fokus på folk i utkanterna. Jag skulle aldrig tappa Bibelperspektivet.

Om något skulle nedprioriteras i den kyrkliga verksamheten, vad vore det?

-Jag tycker inte att vi göra en massa fel saker. Men jag skulle minska förändringstakten när det gäller struktur.

Utfrågningen kommer in på Undersviks stiftsgård.

- Jag vill ha en levande stiftsgård, säger Sven Hillert. Jag önskar att unga kunde bo där året om.

Utfrågarna tar upp rekryteringen av pedagoger, musiker, präster och diakoner. Sven Hillert tror att det är viktigt att pedagoger exempelvis syns ute bland unga, så att de unga kan bli inspirerade att välja samma yrke. På samma sätt tänker han kring diakoner.

- Vi måste göra tydligt vad diakoni är.

- Människor som vill arbeta i kyrkan kanske inte är så genomkyrkliga från början. Det viktiga är att de har en ärlig tro, ser och möter människor och att vi ger dem förtroende.

Utfrågningen avrundas med en fråga om fortbildning. Sven Hillert poängterar vikten av att skicka flera i personalgruppen på fortbildning. Och att de får berätta vad de varit med om när de kommer hem.

 

Karin Johannesson

47 år 
universitetslektor vid Uppsala universitet

132 röster i nomineringsvalet

Familj: Min mamma Elisabeth, min pappa Rolf, min syster Anna och mina tre syskonbarn Edvin, Astrid och Signe.

Tidigare tjänster: Doktorand vid teologiska institutionen i Uppsala, vikarierande stiftskonsulent för Svenska kyrkans unga i Karlstads stift, vikarierande teologisk biskopssekreterare i Karlstads stift, pastorsadjunkt i Hagfors – Gustav Adolfs församling, komminister i Övre Älvdals församling.

Examen: Teologie doktor 2002 på avhandlingen ”Gud för oss”, en avhandling om förhållandet mellan vårt språk och Guds verklighet.

 

Karin Johannesson, den sista att frågas ut under dagens hearing, hade valt psalm 773, Känn ingen oro, med text av Teresa av Avila.

- Hon har varit en förebild för mig – och så var det skönt att gå in här i dag till de orden.

Hennes jobb i dag som universitetslektor och studierektor ger erfarenheter lämpliga för ett biskopsjobb.

- Jag har satt ihop en massa samtalsgrupper för studenter om livsfrågor, och har ett pedagogiskt ledningsansvar.

På frågan hur hon vill beskriva sig själv säger hon värmländska – ”det är en viktig del av min identitet”, att hon älskar att åka skidor, tycker om teologi och religionsfilosofi, och har pendlat mellan jobb i Värmland och Uppsala under flera år.

Varför är gudstjänsten och högmässan viktig?

- Högmässan är väldigt viktig eftersom vi där möter Jesus Kristus konkret, i nattvardens bröd och vin, oavsett vad vi känner just då. När jag hör predikningar uppskattar jag sådana som jag inte själv skulle ha hållit, där jag inte har en aning om vart den ska ta vägen. Gudstjänsten blir för alla när predikan berör allmänmänskliga livsfrågor som möter evangeliet.

Hur kan kyrkan bli en del i människors liv?

- Det är tragiskt att människor som funderar över livet och livsfrågor inte spontant tänker på att gå till kyrkan med sina frågor. Kyrkan borde vara ett alternativ och möta människor i alla åldrar.

Vid frågan om hur kyrkan kan hjälpa människor att komma till tro tog Karin Johannesson upp trons väsen.

- Tro är inte antingen – eller, att man tror eller inte tror. Tro är något man växer in i, därför är det inte fixt och färdigt när man har kommit till tro, utan en upptäcktsfärd och ett äventyr. Därför kan kyrkan hjälpa människor att fördjupa och växa i sin tro.

Den samhällsfråga Karin Johannesson skulle vilja driva som biskop handlar om ungas psykiska ohälsa.

- Jag har kunnat följa utvecklingen under många år på universitetet, och många människor mår dåligt.

Vad skulle kyrkan kunna göra för dessa unga?

- De har inte ett språk för att kunna uttrycka sina känslor och tankar, ingen att ha en dialog med – och hela tiden utlämnade till andra människors bedömning genom att de är ständigt uppkopplade. Kyrkan kan lyfta de existentiella frågorna: vem vill jag vara, finns det någon som älskar mig, finns det hopp om en framtid?

Hur kan kyrkan möta människor som säger ”kyrkan är ingenting för mig?” Karin Johannesson berättade att hon brukar fundera över vad kyrkan är för de människor som hon träffar i helt andra sammanhang.

- Kyrkan kan ge ett vidare perspektiv – vi har ett inomvärldsligt perspektiv i dag, men kyrkan kan visa på solidaritet, på en mening och ett mål som är större än den enskilda människan.

Karin Johannesson beskriver sin teologiska profil som konstruktiv, problemcentrerad och lösningsinriktad.

- Jag är ganska bred som teolog och lånar tankar från olika håll, och är verklighetsförankrad.

Vad gör dig riktigt engagerad?

- Teologi… jag har lite för lätt att bli engagerad och kan behöva ta ett steg tillbaka. Goda samtal och andras idéer gör mig engagerad.

Vad är den största utmaningen för stiftet?

- Att ha en högkvalitativ och rikstäckande verksamhet. Och i det postsekulära samhället, där det finns len andlig längtan: att öka synligheten för religion.

Vilken är din relation till de förtroendevalda?

- Den bygger ju på förtroende. Ofta märker jag att förtroendevalda vill tala mer om de innehållsliga frågorna, det finns inget sammanhang för de frågorna. Vi behöver hitta möjligheter att prata teologi på ett sätt så att människor inte känner sig dumma.

Vad är diakonins största utmaning?

- Isärdragningen – att klyftorna blir större, till exempel mellan människor med olika inkomster. Det är en otrolig diakonal utmaning.

 

LEDIGA JOBB

64

E-tidning

Kyrkans Tidning nr 42 2018