Ska vi ha skolavslutningar i kyrkan?

Innan vi svarar ja eller nej till frågan om att ha skolavslutningar i kyrkan, bör vi förstå hur det postmoderna samhället ser ut och hur kyrkan ska förhålla sig till omvärlden. Men också svara på frågan om skolan ska odla religiös beröringsskräck? Det menar Johan Unger, tidigare domprost i Växjö och numera kyrkvärd i Örebro St Nicolai.

 

Kyrkan har gått igenom det moderna samhället och lever nu i det postmoderna.  Sekulariseringen har skiljt kyrka och stat/skola. Religion och kyrka tillhör den privata sfären och ska inte vara i den offentliga, det var modernismens idé. De offentliga ska vara religiöst neutral.                                                                                                              

Men hur är det i det postmoderna samhället?  Med globaliseringen har det uppstått en ännu större mångfaldskultur. Den skakar om nationerna och deras identitet. Hur ska man leva med dessa olikheter och konflikter, när de kulturella traditionerna och identiteterna är så skilda?  Vad förenar en turk och en svensk, en somalier och en argentinare i Sverige? Vad ska vara samhällets grund, när tron som sammanhållande band är borta. Ska samhället kräva anpassning till det etablerade eller ska man ställa upp på allt nytt och främmande?                                                                                                         Hur ska kyrkan förhålla sig i denna nya omvärld?                                             

Behöver inte kyrkan utarbeta en samhälls- och medborgarteologi för vår postmoderna tid?  Bör man inte möta mångkulturen med en modell av typ bas-tillägg, gemensamt och särartat?  Det gemensamma ligger på skapelsens plan, det berör alla som skapade. Basen är människovärdet med de mänskliga rättigheterna och skyldigheterna, rättstaten, demokratin med välfärdsamhället och en fri men rättsbunden marknad. Denna värdegrund är vårt humana fundament, som alla bör dela. Den är nu det sammanhållande bandet. De är vår gemensamma arena. Dessa värden ska stat, skola, kyrka och vi som medborgare hävda. De ingår i det postmoderna samhälls- och medborgarfördraget. De kan vi driva teologiskt med idén om människan som Guds avbild ,tolkad bl a som allas lika människovärde och rätt.                                                                                    

Berikande särkulturella tillägg finns i olika seder i släkt, vänner, intressen, natur, kultur, religion, etc. Dessa olika värden bör tolereras, så länge de inte strider mot den humana värdegrunden.  Religiösa seder som turbaner och slöjor som chador och hijab, de skadar ingen. Kvinnlig omskärelse skadar kvinnor; men manlig omskärelse har inga dokumenterade skador. Att behandla kvinnor och män olika i den offentliga miljön –som  i skolan- i civilsamhället eller i näringslivet, det är inte acceptabelt enligt värdegrunden. Våld och tvång ska vi inte tala om.  Vi bör alltså som samhälle och medborgare både kräva anpassning och ställa upp på det främmande. Vissa tycker illa om somliga särkulturella drag, andra anser att de berikar hela samhället.  Vi får tycka vad vi vill, men att visa tolerans ingår i medborgarskapet.   Det kristna tillägget kommer från andra och tredje trosartikeln.  Jesus inspirerar kyrkan att tolka vad som är mänskligt i nya situationer. Kyrkan ska både stödja och kritisera.                                                                                                                                       

Men det offentliga –som skolan- ska inte bara tolerera, där ska den gemensamma värdegrunden  drivas, men där ska också odlas respekt för det annorlunda.  Elever bör besöka tempel, synagoger, moskéer -och kyrkor. I ett multireligiöst samhälle får inte det uppväxande släktet sakna kunskaper och erfarenhetet av andra religioners föreställningar, värdering, företrädare och rum. Man behöver inte gilla dem, men man ska känna till dem och tolerera dem, så länge de inte avviker från den humana värdegrunden.  Då ska de kritiseras. Annars har skolan misslyckats att fostra eleverna till humana och kritiska medborgare. Skolan ska vara neutral i betydelsen allsidig, men inte i betydelsen  undvikande.                                                                                                                    

I detta perspektiv bör man bejaka skolavslutningar i kyrkan. De är en självklar tradition sen skolorna grundades. De bör inte förbjudas av några falska neutralitetsskäl. De bör dock förnyas av globaliseringen. Avslutningar bör kunna hållas i alla olika religiösa rum och med olika religiösa representanter. Varför ska det uppväxande släktet inte kunna ta emot en välsignelse –av präst, imam eller rabbin? Ska skolan odla religiös beröringsskräck?  

Johan Unger

  • 20 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • Axel W Karlsson

    Den bästa lösningen om de föräldrar och elever, som vill ha skolavslutning i kyrkan, bildar en grupp som bestämmer att de omedelbart efter avslutningen i skolan direkt går till kyrkan där präst och kyrkobetjäning möter upp. Sedan har man en fri avslutning som man själva har kommit överens om hur den skall gestaltas, med de psalmer man vill, böner och välsignelse. Det kristna budskapet behöver inte döljas eftersom det är en av skolan oberoende avslutning.

  • Gunnar Ståldal

    "Naturligtvis skall vi ha skolavslutningar i kyrkan där det så är möjligt. Detta är en tusenårig tradition ..."
    Citat ur ett av inläggen.
    Jag gick i skolan på 30- och 40-talen. Jag var lärare i bortåt 40 år. Jag har ALDRIG varit med om en skolavslutning i kyrkan. Detta är ingen gammal tradition utan en fånig nymodighet!

  • Camilla Grepe

    Hans W, du skriver:
    "Göran: Vid riksdagsval får de som får flest röster bilda regering. Vid skolavslutning så ska däremot minoriteten få bestämma. Kan det vara rimligt?"

    Svaret är, att de vi väljer till Riksdagen, utgör en lagstiftande församling. Deras uppgift är bland annat att stifta grundlagar. Ingen föräldramajoritet på vare sig skolgården eller kyrkbacken kan sätta dessa grundlagar ur spel genom egna omröstningar. Svårt?

  • Göran Rydland

    Undervisning enligt Kyrkoordningen strider uppenbart mot undervisning och utbildning enligt nya skollagen 2010:80.

    Skollagen definierar begreppen undervisning och utbildning enligt 1 kap.3 §. Utformningen av utbildningen vid en kommunal grundskola regleras i 1 kap. 6 §:

    /Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell./

    Trossamfundet Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära formuleras enligt Kyrkordningen 1 kap. 1 §. Församlingens grundläggande fyra uppgifter framgår av 2 kap. 1 §:

    /att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission./

    Svenska kyrkans skolkyrkoverksamhet är uppenbart konfessionell med det uttalade syftet att bedriva undervisning och mission för att rekrytera konfirmander och framtida kyrkomedlemmar.

    Citat:
    /Konfirmandarbetet är liksom skolarbetet i hög grad beroende av personliga relationer. I de församlingar där det finns en god relation till de unga redan i tidig ålder finns det också större förutsättningar att rekrytera konfirmander./

    Källa:
    Kyrkolivsutskottets betänkande Kl 2005-7
    Kyrkomöter 2005

  • Nils Erik Jacobsson

    Ett bra inlägg och väl formulerat. Vi ska stå för vår tro, liksom bejaka mångfald och tolerans. I den debatt där jag deltagit, märker jag en viss rädsla för välsignelsen och böner. Det är lite märkligt när man samtidigt förnekar, eller säger sig inte tro på någon gud eller skapare. Religiösa människor av olika tro tycks ha lättare att förstå varandra och acceptera religiösa inslag i gemensamma sammanhang. Enligt svensk tradition har skolavslutningar i kyrkan, med både religiöst inslag och helt profana, varit självklart och jag har svårt att inse att det finns något hinder för oss idag. Alla är välkomna till kyrkan, troende såväl som icke troende.

  • Jonathan

    På samma sätt som kyrkan ska respektera skolans spelregler på skolans territorium bör skolan liksom alla andra göra det på kyrkans territorium. Rektor och skolverket är inte prästernas arbetsgivare. Om skolan vill ha sina avslutningar i en kyrka där präst medverkar under förbehåll, ja då har Svenska kyrkan allvarliga trovärdighetsproblem. Då kan nämligen Svenska kyrkan knappast längre ropa ut runt jorden om värdet av fri opinionsbildning och yttrandefrihet eftersom kyrkan själv accepterar ett system där statliga och kommunala tjänstemän sätter ribban för prästernas formuleringar.

  • Margaretha Almqvist

    skydda eleverna mot otillbörlig och ensidig religiös påverkan

    Det talas mest om välsignelsen - är den en otillbörlig religiös påverkan eller påtvingande av någons religiösa(kristna) tro? Knappast.
    Det är en fantastisk önskan - om guds beskydd. INGEN påtvingas det.
    tror man inte eller inte vill ta emot det i sitt hjärta/liv, så finns det inget måster för
    prästens ord.
    Om jag säger till någon, hoppas det går bra, jag tänker på dig, så kan pertsonen rycka på axlarna och gå vidare. Inget du måste i en välgångsönskan.
    Titti

  • Ing-Marie Hedenfalk

    Ja inte är det vårt(kyrkans) problem utan helt och hållet skolans.Det är inte vår ställning och hållning utan skolans.

  • Göran Rydland

    Sedan 2000 tillhör trossamfundet Svenska kyrkan inte det allmänna och kyrkans normgivningsmakt över medborgarna har upphört. Kristendom, Islam, Judendom och övriga religiösa föreställningar saknar legitimitet för ett ökande antal medborgare med religionsfri livsåskådning i Sverige.

    Den universella och individuella grundläggande fri- och rättigheten för var och en att avstå från religion skyddas av regeringsformen 2 kap. 2 § samt Europakonventionen artikel 9.

    Sverige är en sekulär stat, där trossamfundens religiösa normer enbart gäller de egna medlemmarna. Det vore orimligt om medborgare med religionsfria livsåskådningar, eller medlemmar i andra trossamfund, tvingades underordna sig otidsenliga normer eller traditioner i en religion som man överhuvudtaget inte tillhör.

  • Teologie student

    Det låter ju till att börja med väldigt bra. Men Jesus som trons övervåning, ett frivilligt tillägg? Vad blev då av honom som är "vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig"? och "utan honom blev ingenting till av allt som är till". Du skriver "så länge de inte avviker från den humana värdegrunden." Detta är alltså din måttstock, din kanon, med vilken du mäter alla andras religioner. Vad ska du göra med dem som inte köper en religionssynkretistisk civilreligion på skapelsens grund - spärra in dem i förebyggande syfte som potentiella terrorister? Det handlar inte om att inte respektera den andre utan om ett dråpslag mot den kristna trons (och judendomens och islams) exklusivitetsanspråk, samt ev kommande förföljelse mot alla som hävdar denna exklusivitet, inkl rätten att slippa vistas i moskéer, synagogor eller kyrkor. Jag unnar gärna andra att tro att deras religion är den enda rätta, om jag får tro på det jag har funnit och försöka dela med mig av det. Men detta verkar inte rymmas i Ungers "vision".

  • Sidor