Aningslöshet av Idea om pensionsfrågor

Det som sker hos oss uppmärksammas, får återverkningar på övrig arbetsmarknad. Det är viktigt att Svenska kyrkan går att känna igen oavsett var den uppträder. De anställda ska känna trygghet och inte drabbas av överraskningar om de byter arbetsgivare inom samfundet. Behovet av förutsägbarhet fordrar därför att vissa frågor hanteras i gemenskap.

Kyrkan är en helhet och församlingarna ingår i denna helhet. Ramen är och bör vara gemensam men självklart också ge utrymme för initiativ och utveckling. En gemensamt utformad ram är inte ett hinder för lokal utveckling och anpassning. Den utgör snarare en nödvändig förutsättning för en fungerande arbetsmarknad inom samfundet.

De anställda har ibland flera arbetsgivare under sitt arbetsliv men för många är kyrkan en livslång arbetsplats. Att övergångar mellan olika enheter kan ske på förutsägbara villkor är en förutsättning för en väl fungerande intern arbetsmarknad.

IDEAs aningslöshet när det gäller pensionsfrågor är häpnadsväckande. Att avdramatisera frågan om byte av pensionsplan visar på bristande kunskaper, både om pensionsfrågor och om hur kyrkans verklighet ser ut. Att byta pensionsplan kan bli förödande för en anställd som är i slutet av sitt arbetsliv. (Något som för övrigt uppmärksammats i senaste numret av Jusektidningen.) Likaså kan arbetsgivaren drabbas hårt vid en anställning där arbetstagaren går från premiebaserad till förmånsbaserad pension. Är IDEA beredda att ta ansvar för de enskilda arbetstagare som kan förlora stort på att arbetsgivaren byter till en annan arbetsgivarorganisation?

Genom att vi företräder nästan alla arbetsgivare inom Svenska kyrkan (99,5 %) kan vi träffa avtal som skapar en gemensam arbetsmarknad, med lika anställningsvillkor för anställda som har samma arbetsuppgifter, oavsett vilken arbetsgivare som svarar för den aktuella anställningen. Lika regler är en trygghet och förutsättning för ett gott varumärke.

Svenska kyrkan tjänar inte på att splittra resurserna. Det står naturligtvis varje församling eller annan arbetsgivare fritt att välja sin representation, men om varje embryo till arbetsgivarorganisation ska träffa kollektivavtal för Svenska kyrkan riskerar vi en försvagad och på sikt mindre väl fungerande arbetsmarknad, med varierande villkor för samma arbetsuppgifter.

Även om vi vid en jämförelse med övriga inom trossamfundsområdet har en betydande numerär anställda är vi förhållandevis små när vi jämför oss med arbetsmarknaden i övrigt. Inom kollektivavtalsområdet spelar det roll att man trovärdigt företräder sina uppdragsgivare. Det är därför mer än angeläget att vi kan möta arbetsmarknadens utmaningar gemensamt, att vi också i framtiden kan utveckla förutsättningarna för anställning i Svenska kyrkan så att helheten gagnas.

Att Svenska kyrkan skulle stärkas och utvecklas genom konkurrens mellan arbetsgivarorganisationer är en innovativ tanke, som nog tyvärr saknar förankring i verkligheten. Vår utveckling präglas mer av vår förmåga att vara lyhörda för medlemmarnas behov! För övrigt haltar resonemanget eftersom vår verksamhet styrs av interna regelverk som stipulerar att vi enbart kan ha enheter inom Svenska kyrkan som medlemmar. Kanske är IDEAs tanke mer ett uttryck för deras behov av fler kostnadsbärare för en alltför liten verksamhet?
 

Helén Källholm
Verkställande direktör
Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation
 

(OBS! Detta är en längre version av den debattartikel som publicerades i Kyrkans Tidning nr 39 2012)