I Svenska kyrkans nya samtalsdokument Både här och där beskrivs judendomen som ett misslyckat förstadium till kristendomen. ”Ett tveklöst uttryck för förakt för judenhet och judendom”, skriver docent Jesper Svartvik. 

Det finns frågeställningar som aldrig tycks bli inaktuella. En av dessa är kristnas sätt att teologiskt beskriva kristendomens relation till det judiska folket. Till hjälp för konstruktiva samtal har Svenska kyrkan därför författat, diskuterat och antagit dokumentet Guds vägar – judendom och kristendom. I den texten konstateras det att kristna genom historien har presenterat judendom och judenhet på sätt som har bidragit till att befästa fördomar och därigenom skapa en kristen antijudisk diskurs.

Med Guds vägar ville Svenska kyrkan visa att det går att lära av det förflutna genom att förbinda sig att inte fortsättningsvis uttrycka sig nedlåtande om judisk tro och judiskt liv. I inledningen fastslås det att ”Guds förbund med det judiska folket äger fortsatt giltighet”. I dokumentet står även följande: ”Tron på det nya förbundet och dess löften inbegriper inte slutsatsen att Gud upphävt förbundet med det judiska folket.” Guds vägar antogs 2001 av kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta organ, och har med tacksamhet uppmärksammats av såväl judar som kristna involverade i olika former av dialogarbete. Dokument har översatts till engelska och kommenteras 2003 i ett temanummer av Svensk teologisk kvartalsskrift av internationellt kända och erkända experter på judisk-kristna relationer: Mary Boys (New York), Peter A. Pettit (Allentown), Hans Ucko (Genève) och Ophir Yarden (Jerusalem).

Tanken med det nyligen framtagna dokumentet Både här och där: ett samtalsmaterial om församlingens uppdrag har varit att i olika sammanhang i Svenska kyrkan, också på församlingsnivå, bidra till det inomkyrkliga samtalet om missionsbegreppet. Detta är ett tungt vägande dokument: det omfattar mer än sjuttio sidor och har försetts med ett förord av ärkebiskop Anders Wejryd. Denna ambition ställer höga krav på innehållet. Vad är det då som sägs i detta dokument? Hur beskrivs den kristna kyrkans relation till det judiska folket? På sidorna 16–17 får läsaren möta ”fem bibelmodeller” för mission: en gammaltestamentlig och fyra nytestamentliga modeller. Den förstnämnda sammanfattas med orden ”Kom och se!” Hur beskrivs då denna modell?

”En något förenklad bild av de bärande tankarna i Gamla testamentet handlar om att skapelsens och alla folks Gud, utväljer ett folk, Israel. Genom det som sker med det folket kommer alla folk på jorden att välsignas. […] Folket väljs ut för att genom sitt sätt att leva visa på Guds härlighet. […] Att det uppdraget inte går särskilt bra är ett huvudmotiv i Gamla testamentet. De många profeternas kritik mot folket blir ofta ganska hård: Se till att ni blir det ni var tänkta att vara! Lev så att folk attraheras och vill komma och se! Enligt kristen tolkning brukar vi säga att Israel inte klarade av uppdraget. Jesus blir istället det nya Israel som genom sitt sätt att leva och vara drar människor till sig.”

Det hävdas alltså att det skulle vara ett gammaltestamentligt ”huvudmotiv” att Israels folk misslyckas. Det judiska folket förklaras därför vara ersatt av Jesus som ”istället” är ”det nya Israel”. Detta sätt att beskriva judenhet och judendom är ingenting annat än traditionell föraktsteologi – sådan ideologi som Svenska kyrkan tar avstånd från i dokumentet Guds vägar. Det är därför på sin plats att fråga om ledningen för Svenska kyrkan redan har glömt vad den har åtagit sig i Guds vägar och i liknande texter.
 Den 10 maj 1995 uttalade sig biskopsmötet om judisk-kristna relationer med följande förpliktande ord: ”I vår kyrka vill vi arbeta för att få bort sådant som kan tolkas som antisemitism eller förakt för det judiska folket och försvara dess rätt till sin historia, sin tro och sina seder.” Det citerade avsnittet i dokumentet Både här och där ger tveklöst uttryck för förakt för judenhet och judendom. Frågan är därför om den konstruktiva teologi som beskrivs i Guds vägar efter mindre än sex år redan har ersatts av en destruktiv ersättningsteologi. Det finns all anledning för ärkebiskopen och biskopsmötet att uttala sig i denna fråga.

Jesper Svartvik
docent i Nya testamentets
exegetik vid Lunds universitet