Som exempel kan nämnas den körmedlem sedan många år som nyligen framförde sin oro över att församlingens organist lämnar församlingen sedan han känt sig trakasserad av kyrkoherden och får till svar att försvinna och aldrig mer tilltala nämnde kyrkoherde.
Om den här körmedlemmen då väljer att lämna församlingen– vems är då felet? (se SDS 2 /8 2012).

Vi bör ej säga nej till kyrklig begravning utan i stället ställa upp och öka kyrkans good will. Komministern i Strängnäsfallet ska helt klart lyda sin övertygelse. Ibland måste man gå ifrån regelverket i särskilt ömmande fall. Dop, konfirmation, bröllop och begravning är kyrkans viktigaste åtaganden för många människor.

Gör man dessa tillfällen till positiva erfarenheter vinner kyrkan på det. Om vi ser till pengarna –  dra ner på de dåligt besökta mässorna och ställ upp för människorna. Då kommer de att bättre förstå vad det innebär att vara medlem.
De, som enbart arbetar efter en regelbok utan känslor för människor, bör övergå till ett annat arbete. Låt evangeliet riva väggar i verkligheten och ej enbart med vackra ord.