Behövs en ny handbok?

Det blir en massa fler nya texter och lite omarbetade gamla, vilket någon tycker är förvirrande för sällanbesökare och någon annan tycker ger stor lokal frihet.

Men finns inte denna frihet redan i dag? Jag har bevistat ett antal gudstjänster där välsignelsen sker i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn, men ibland även i Skaparens, Befriarens och Livgiverskans namn.

Syndabekännelse förekommer före nattvard, ibland igenkänningsbar från handboken, ibland så minimaliserad att den inte går att identifiera och ibland helt enkelt borttagen.

Präster förrättade välsignelse för samkönade par före det att kyrkomötet godkänt detta.

Det lokala bruket går alltså redan idag utöver vad som anges i handboken som tillåtna variationer.

Det lokala bruket torde uppmuntras av arbetsgivaren och om handboken inte är en del av kyrkoordningen lär inte biskop och domkapitlets tillsynsansvar påverka bruket.

Behövs en ny handbok för att legitimera det lokala bruk som redan finns?

Som sällanbesökare i Svenska kyrkans gudstjänster vet jag med säkerhet att psalmer kommer att sjungas och bibeltexter läsas. Allt annat är en överraskning för mig redan i dag, så jag ser inte vad en ny handbok skulle kunna göra vare sig för nytta eller skada för sådana som mig.

Att nymodigheter däremot skulle kunna skapa osäkerhet hos de som är kyrkvana har jag dock stor förståelse för, men det problemet borde rimligen finnas även i dag.

Peter Tönnäng
Täby