Opinion&Debatt
Debatt

Biskop Brunne svarar Sturmark om vigningslöften

Christer Sturmark har synpunkter på Stockholms domkapitels hantering av ett brev från Anna Karin Hammar med synpunkter på Annika Borgs agerande. Han skriver att det är ”en fördel att ha koll på fakta innan man går till attack”. Jag instämmer i det, och vill därför bidra med just fakta.

Vad gäller saken? En person har ställt frågor kring en prästs yttranden. Det händer då och då eftersom präster i sin vigning bland annat avger löften om trohet mot Svenska kyrkans ordning och bekännelse. För präster finns också en Codex Ethicus som ska hjälpa och stödja präster att leva i enlighet med sina löften, och låta lära och liv bli ett. Det är inget anmärkningsvärt att någon ställer frågor till domkapitlet om en prästs göranden. Det är en rättighet för var och en att ställa frågor kring hur präster lever sina löften. Sådana frågor behandlar vi oavsett vem det är som ställer frågorna. Vi gör nämligen inte skillnad på människor. Och, det är en viktig rättighet för varje präst att själv få ge svar på sådana frågor.

Varje människa, också en präst, har grundlagsstadgad åsiktsfrihet. Vigningslöften kan ibland ge anledning till ytterligare bedömningar. Sturmark skriver: ”notera att Annika Borg inte är anställd av Svenska kyrkan, utan agerar som fri debattör”. En präst är en fri debattör och bunden av sina vigningslöften. Oavsett vilken arbetsgivare en präst har gäller löftena hela livet.

Sturmark ställer frågan: ”Vad gör då domkapitlet?” Innan han inväntat svar gör han klart att skrivelsen borde ha lämnats utan åtgärd. Det är märkligt att läsa hur Sturmark tror sig kunna vara domkapitlets röst. Domkapitlet består av ledamöter som är demokratiskt valda med förtroende. Domkapitlets uppgift är att utöva tillsyn och ge råd, stöd och hjälp. Det betyder att domkapitlets uppgift är mer än att vara en rättsinstans. För att kunna bidra till den teologiska reflektionen behöver domkapitlet få höra flera röster.

Därför ber vi om yttrande från den som det ställts frågor kring. Det sker i en öppen process för att bägge parter ska få höras. Det är ett gängse förfarande som grundas i rättssäkerhet. Ingen – vare sig den som ställer frågor eller den som frågorna ställs kring – ska vara utlämnad åt godtyckliga bedömningar utifrån halten av personlighet. Därför har Sturmarks antydan om modern inkvisition inte med verklighet att göra. Enligt Wikipedia används ordet inkvisition idag som ”nedsättande benämning för rättegångar utan vederbörlig hänsyn för idag gängse rättsprinciper”.

Nästa gång domkapitlet möts kommer ledamöterna att ta del av Annika Borgs yttrande. Så ser en rättssäker procedur ut.

Eva Brunne
Biskop i Stockholms stift och ordförande i domkapitlet

Kommentera

Jag misstänker att Brunne är osaklig på EN punkt: Domkapitlet består av demokratiskt valda företrädare samt även sådana personer som inte är demokratiskt valda - däribland biskopen. Det senare verkar Brunne undvika att nämna i sitt inlägg.

Vidare skriver Brunne: "En präst är en fri debattör och bunden av sina vigningslöften. Oavsett vilken arbetsgivare en präst har gäller löftena hela livet."

Det är naturligtvis sant vad gäller vigningslöftena. Dessa löften har dock inte (tror jag) större juridisk betydelse än någon annan lojalitetsplikt till vilken (eller möjligen potentiell) arbetsgivare eller huvudman som helst.

Yttrandefriheten är grundlagsskyddad.

Domkapitlet är numera inget annat än en förbundsintern funktion på regional nivå för att granska, stödje, tillse etc. funktionärer inom den egna organisationen. Det är väl bra att den fungerar rättssäkert, men det gör inte att den har någon högre formaliserad status i samhället för det...

Kyrkoordningen är en förbundsstadga och domkapitlet en förbundsintern funktion.

Intressant att biskop Brunne så plötsligt blivit demokratisk. Jag har t ex bett biskopen att stiftsstyrelse & domkapitlet ska utreda varför församlingarna inte vill ägna sig åt funktionshindrade kyrkomedlemmar. Trots påminnelse tar Domkapitlet inte upp mitt förslag. Stiftsstyrelsens v ordf & stiftsdirektorn har ett mycket intressant samtal med mig. Men det blir inte mer än att sjukhusprästerna i ett kort brev berättar att de finns. Problemet är ju att församlingarna arbetar som om de funktionshindrade inte finns. Inte heller är biskopen intresserad av att Kyrkan ska fungera i dagens sociala verklighet. Det finns ett undantag - pridefestivalen. I övrigt är de annorlunda inte välkomna i Stockholms stift. Det behövs utbildning om stockholmarens sociala verklighet. I den verkligheten måste Kyrkan arbeta.

Per-Ola, vad skulle du önska dig att församlingarna gjorde för de funktionshindrade - som de inte gör idag? (Jag frågar för att jag är alldeles för dåligt insatt i frågorna, för att kunna värdera Svenska kyrkans agerande inom det området)

Magnus: Biskopar i Svenska Kyrkan väljs visst demokratiskt. Samtliga präster och diakoner i ett stift har rösträtt, samt därtill lika många elektorer utsedda pastoratsvist av de förtroendevalda.

Magnus, nu han Anders före mig, men som Anders säger: biskopen väljs av stiftets präster och av stiftets kyrkofullmäktige.

och du verkar ha missat en väldigt viktig punkt angående löftena och domkapitlet. Prästens löften gäller livet ut, och under det livet har prästen alltså rätt att utföra det Svenska Kyrkan beslutat att endast deras präster ska få göra. Det är inget juridiskt mot samhället i övrigt, det är något mellan individ och kyrka. Och det är på det sättet domkapitlet prövar. Anser domkapitlet att en av prästerna gjort sig omöjlig som präst så tar domkapitlet bort denne personens vigning. Du prövas redan innan du blir prästvigd, så det är koll på dig hela tiden. Se det som en delegering av uppgifter och en fullmakt. En fullmakt kan återkallas om huvudmannen anser att ombudet inte längre är betrott. Så länge du lever och är prästvigd har du denna fullmakt, även om du slutar vara anställd, därför kan du alltid få fullmakten återkallad.

Är det någon alls som litar på det Eva Brunne säger ?

Biskop Eva har rätt!!!! Och jag hoppas på ett domkapitel med mod nog att låta Annika Borg få stå för sina åsikter, utan att näpsas av kollegor.... Och förhoppningsvis utan att ge "walk-over" åt monokulturisterna! Man kan faktikst BÅDE vara för mångfald OCH stå för den religion vi präster lovat vår trohet. Efter bästa förmåga.

Anders och Gustav, jag ser inte att det ni säger förändrar mina uttalanden.

Såvitt jag kan se av vad ni skriver så är utnämningar av t.ex. biskopar inte fullt demokratiska enl. principen en man en röst. Det skiljer sig helt från det civila samhället, som är fullt demokratiskt. Statstjänstemän har t.ex. ingen särskild rösträtt när riksdagsledamöterna skall utses (som ju på olika sätt sedan utser regering, som i sin tur utser ledande statstjänstemän osv.) Svenska kyrkan är inte fullt demokratisk, inte heller domkapitlet. Halva rösträtten ligger uppenbarligen hos funktionärskollegiet via särskilda elektorer. Det är inte fullt demokratiskt. Nej.

Å andra sidan så är dessa fullmakter etc. bara inomorganisatoriska lösningar, som ju saknar juristiktion i det vanliga samhället. Därför är det naturligtvis helt OK att kyrkan utser sin egen organisation som man vill. Men demokratiskt är det inte.

Yttrandefriheten är grundlagsskyddad. Grundlag går före förbundsstadgor. Väldigt långt före.

Är det civila samhället verkligen fullt demokratiskt? Nej.
Hur kunde det vara det när valsystemet inte är demokratiskt! Det svenska valsystemet är långt ifrån demokratisk, så länge det inte är ett rent personval.

OK Jani, du kan ha en poäng. Men nog är det svenska samhället betydligt mer demokratiskt än vad den s.k. dubbla ansvarslinjen innebär för Svenska kyrkans halva föreningsdemokratiska styrelseskick.

Sidor

FLER NYHETER

Senaste nytt från TT

> fler nyheter från TT

Håll dig uppdaterad

Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Via RSS

Nyhetsdygnet