11 kyrkoherdar: Akut brist på nyckelpersoner - nu krävs kraftfulla åtgärder

Det är uppenbart för oss undertecknande kyrkoherdar att den största utmaningen Svenska kyrkan står inför i närtid - inte i första hand handlar om medlemstapp och allt bistrare ekonomiska förutsättningar. Inte heller handlar den om hur vi ska ta hand om våra fastigheter på bästa sätt eller hur en effektivare administrativ samverkan kan frigöra resurser till den grundläggande uppgiften.

Den största utmaningen i alla kategorier handlar om den allt mer accelererande bristen på nyckelpersoner att över huvud taget kunna utföra den grundläggande uppgiften på många håll i vårt land.

Det handlar om den ökande bristen på personer med profilutbildning i Svenska kyrkan.

I de flesta församlingar utanför befolkningscentra kommer cirka 40 procent av alla präster, diakoner, musiker och församlingspedagoger att ha gått i pension 2030. Bara en mindre del av dessa kommer med nuvarande utbildningstakt att ersättas av nyutbildade.

Genom att pensionärer idag går in och tjänstgör på enstaka förrättningar och gudstjänster märks inte personalbristen för våra församlingsbor, än så länge, men samtidigt underlåter vi att bygga en kyrka rustad att möta framtiden.

Idag är bristen på präster, diakoner, församlingspedagoger och musiker på landsbygden mycket kännbar. Inom kort kommer den även att vara påtaglig i de större städerna.

Personalbristen orsakar inte minst för kyrkoherdar en stress som är hälsovådlig. Utåt måste kyrkoherden försvara och upprätthålla en bild av en välfungerande organisation som samtidigt dignar under ett gigantiskt, men nedtystat, strukturellt problem. Detta strukturella problem genererar en stress och en arbetsmiljösituation för den enskilde kyrkoherden som är ohållbar.

Kyrkoherdarna betalar – och kommer att få betala än värre – med sin psykiska och fysiska hälsa för att hantera denna svåra, för att inte säga omöjliga, situation.

Vi är redan nu i ett nödläge där Svenska kyrkan utanför tätbefolkade områden inom överskådlig tid – på grund av bristen på nyckelpersoner – kommer få mycket svårt att kunna utföra den grundläggande uppgiften på en acceptabel nivå. Detta är en paradox då det just är på landsbygden som den högsta medlemstillhörigheten i Svenska kyrkan finns. Det är livskraftiga församlingar med goda ekonomiska förutsättningar utanför befolkningscentra, som upplever den största bristen på kvalificerad personal.

Större enheter löser inte rekryteringsfrågan, inte heller den situation vi kyrkoherdar har att hantera varje dag. Indelningar kan vara oundvikliga, men för stora enheter riskerar att på olika sätt bidra till distans och därför hota lokal förankring och lokalt engagemang. Akuta och kraftfulla åtgärder behöver omedelbart sjösättas. Vi föreslår följande:

• Skapa i likhet med Danska, Norska och Evangeliska Lutherska kyrkan i Finland ett snabbspår för akademiker över 35 år att kunna studera och - efter en noggrann lämplighetsprövning/antagningskonferens - vigas till präst.

(Behovet av att utreda ”alternativa vägar till prästvigning för dem som har en annan akademisk examen” påtalas även i Björn Vikströms aktuella utredning av Svenska kyrkans prästutbildning, 2022:1 sid 65).

• Alltför många blivande kompetenta präster stupar vid utbildningens språkkrav. Vi vill se andra möjligheter för dispens. Efter lämplig prövning så borde respektive biskop vara den som beviljar dispens. Vem kan var bättre lämpad för den uppgiften än just biskopen? Även här finns goda erfarenheter från våra syskonkyrkor i Danmark, Norge och Finland att ta efter.

• Utifrån rådande situation på landsbygden, ge biskopen möjlighet att till enskilda diakoner delegera rätten att förrätta begravningsgudstjänster.

• Skapa generösa stipendiefonder för dem som mitt i livet är beredda att byta spår och gå in i kyrklig tjänst.

• Skapa förutsättningar för individuella bedömningar och studieupplägg där för kyrkan värdefulla arbetslivserfarenheter värdesätts. Det är orimligt att yrkesarbetande med kvalificerade erfarenheter i sitt bagage ska avkrävas deltagande i samma parallella kursverksamhet som den som nyss gått ut gymnasiet.

• Skapa förutsättningar för kompetenta musiker som idag saknar en kyrklig profilutbildning att få individuella bedömningar och studieupplägg, för att på så sätt få fler kompetenta kyrkomusiker.

• Ta efter lyckade exempel hur kristna kyrkor även utanför Norden hanterar motsvarande situation.

• Bedriv en attraktiv kampanj där fördelen och förmånen att få arbeta i Svenska kyrkan sätts i centrum – en kampanj som inkluderar våra konfirmander.

Johan Bonander, kyrkoherde i Fryksände pastorat, Karlstad stift

Stefan Klint, kyrkoherde i Floby pastorat, kontraktsprost, Skara stift

Jan Wallgren, kyrkoherde i Bodarne pastorat, Strängnäs stift

Eva Posth, kyrkoherde i Norra Billings pastorat, kontraktsprost, Skara stift

Olaf Traulsen, kyrkoherde i Kils pastorat, kontraktsprost, Karlstad stift

Stefan Öberg, kyrkoherde i Knista församling, Strängnäs stift

Magnus Segendorff, kyrkoherde i Hallsbergs församling, Strängnäs stift

Lovisa Carlsson, kyrkoherde i Varabygdens församling, Skara stift

Tony Danielsson, tf kyrkoherde i Eda Köla pastorat, Karlstad stift

Lars – Peter Hjärpe, kyrkoherde i Ekshärads församling, Karlstad stift

Per Schmidt, kyrkoherde i Hällefors församling, Västerås stift