Biskop Giertz ”brunsmetad” i ny bok

I en nyutkommen bok om Sverige under krigsåren, Landet utanför: Sverige och kriget 1940–1942 av journalisten och historikern Henrik Berggren förekommer en uppgift som inte bör förbli oemotsagd. Författaren skriver om den tyska ockupationen av Norge och reaktioner på händelserna i grannlandet inom den svenska statskyrkan. De var starka men komplicerade, heter det. Det starkaste fästet för kyrkonazismen var västra Sverige, skriver Berggren och anger bland annat kretsen kring Göteborgs Stifts-Tidning. Det här är ju kända fakta. Men så kommer det: ”Mest framträdande var biskopen Bo Giertz, som utnämndes till hovpredikant 1943.”

Den av många läste och uppskattade historiske författaren Henrik Berggren påstår alltså att biskop Giertz var framträdande inom kyrkonazismen på västkusten under andra världskriget. Gentemot detta går det att göra flera invändningar. Bo Giertz blev biskop i Göterborgs stift först år 1949, fyra år efter kriget. Dessförinnan var han präst i Torpa i Östergötland – ett avsevärt stycke från ”västra Sverige”. Det bör samtidigt sägas att danska motståndsmän inhystes under kriget i Torpa prästgård.

Under trettiotalet, således före den tid som Berggren tar upp (den tyska ockupationen i Norge) tjänstgjorde Bo Giertz som resesekreterare i Sveriges kristliga gymnasiströrelse. Vid besöken på de svenska gymnasierna mötte han många unga som krävde ideal värda att kämpa för. Många läroverksungdomar lockades av de nazistiska appellerna, skriver docenten, teologie doktor Folke T Olofsson men poängterar Bo Giertz inställning: ”Själv håller han hela tiden en klar front mot nazismen som livsåskådning” (”Bo Giertz teologiska väg fram till Torpa”, i: Rune Imberg, red, Talet om korset – Guds kraft: Till hundraårsminnet av Bo Giertz födelse).

Henrik Berggren torde inte ha något av substans att bygga på då han ”brunsmetar” Bo Giertz i sin bok. Det är förhoppningsvis ett förbiseende och inte ett led i ett större sammanhang av falska nyheter.

Gunnar Hyltén-Cavallius,
Landskrona