Själv gick jag ur Svenska kyrkan eftersom jag behövde distans och utrymme för att bearbeta en del dåliga erfarenheter av Svenska kyrkan från min uppväxt. Jag behövde få uppleva att Gud är större än Svenska kyrkan och inte låter sig inneslutas och begränsas av några specifika kyrkliga strukturer. Jag fick då också förmånen att uppleva en kristen gemenskap (både med vänner som var kvar i Svenska kyrkan och med vänner på andra håll i Sverige och utomlands) som kommer av att man delar liv och tro med varandra, utan att man nödvändigtvis behöver vara medlemmar i samma institutionella kyrka.

När jag efter drygt ett decennium blivit tillräckligt stärkt av denna Gudserfarenhet och ekumeniska kristna gemenskap kunde jag återigen närma mig Svenska kyrkan på ett mer organiserat sätt. Det som sedan fick mig att ta steget och vilja bli medlem i Svenska kyrkan igen var att jag fann en lokal församling där jag kunde och ville vara med och bidra till gemenskapen.
Så ett tips till er som gärna vill att fler människor ska gå in i Svenska kyrkan (och att Svenska kyrkan ska lyckas behålla de medlemmar som hon redan har): satsa på relationer och gemenskap. Visa att Svenska kyrkan är (eller i alla fall borde vara) något annat än en ekonomisk förening.

Maria Ericson
gräsrotsmedlem i Svenska kyrkan