Debattörer, tänk på församlingsborna!

Jag är rätt involverad i kyrkan, jag är kyrkvärd och jag tillhör vår diakonigrupp, vilka varje vecka besöker vårt äldreboende och bjuder på olika slag av underhållning och tillika kaffe med hembakat bröd. Jag var också med som församlingbo i remissomgången av handboken.

Jag vet ju att antalet besökare i våra kyrkor blir färre och färre och jag undrar hur vi ska få denna negativa trend att vända. Vad som fängslar mig när jag läser Kyrkans Tidning, är att det bara är musiker och kyrkligt utbildade människor som kommer till tals i debatten.

Vad håller de på med? Jag uppfattar det som att det är en klick, säkert mycket välutbildade personer, som reagerar negativt, utan att tänka på de församlingbor som de är till för att betjäna.

Det går ju inte att komma ifrån att både präster och musiker är anställda för att betjäna sina församlingbor, eller hur?

För vem revideras handboken? Jag trodde det var för att försöka modernisera den så att gemene man kan känna sig mer delaktig i gudstjänsten, men så verkar inte vara fallet.

Vad jag förstår av den debatt som rasar emot det nya förslaget så är det just det som är problemet. Det ska inte moderniseras, det ska vara enligt gamla värderingar och formuleringar och helst ännu mer högkyrkligt, nästan åt det katolska hållet, både vad gäller muntligt och musikaliskt innehåll.

Är det inte för att vi ska försöka få fler till vår kyrka, få fler att känna sig inneslutna i vacker folklig musik och modern gudspredikan, där vi kan känna oss bekväma i tänkesätt och värderingar på ett språk som gemene man kan omsätta till sig själv? Är det inte för detta, så kan vi ju lika gärna ha kvar den gamla handboken.

Det är min personliga tro att Gud inte lägger så stor vikt i hur vi uttrycker oss eller hur viktigt det är att vi ska sjunga viss musik, för Honom är det viktigast att vi är goda medmänniskor som kan samlas tillsammans i våra kyrkor.

Margareta Wolgast