Och, visst, Kyrkans Tidning har fel och brister men de är mest av redaktionell karaktär, stavfel, avbrutna meningar och sådant.

Bra också att alla får komma till tals på tidningens debattsidor. För det mesta läser jag, funderar över det som är skrivet och lägger undan tidningen.

Men, i Kyrkans Tidning nummer 19/15 skriver Seved Linden, Hasslö, och han ondgör sig över att tidningen har en helbild på första sidan av en homosexuell man. Seved påminner oss om att Gud skapat oss till man och kvinna och att vi ska vara fruktsamma och uppfylla jorden (som om vi inte redan uppfyllt jorden, med råge). Han påminner också om vad som hände med Sodom och Gomorra.

När jag läst detta kände jag att här vill jag ge en replik.

Jag vill säga, vem är Seved att döma Rickard Söderberg? En firad operastjärna i Europa och en man som, när jag har lyssnat på honom, enbart uttrycker kärlek.

Och egentligen har Söderbergs stjärnstatus väldigt lite att göra med det förakt som Linden uttrycker i sin debattartikel utan det handlar helt enkelt om homofobi, skräcken för de homosexuella.

Den rädslan har jag mycket svårt att förstå. Jag känner ganska många homosexuella, både män och kvinnor. Oftast är de som folk är mest, ibland (en gång om året) klär de ut sig och festar runt i Stockholm och skrämmer slag på alla dem som lider av ovan nämnda skräck.

Det jag mest av allt har sett hos de homosexuella är vänlighet och kärlek. De är så utsatta i sin situation som avvikande att om de någon enda gång upplever vänskap och ärlighet från oss som är heterosexuella, så vinner vi en vän för livet.

Vad Seved har missat är att, förutom att det är Gud och endast Gud som dömer, så glömde han också att alla, jag säger alla, människor har lika värde. Oavsett sexualitet, färg, eller form. Det är inte så länge sedan föräldrar till handikappade barn var tvungna att gömma sin avkomma, vilket i dag ses som en helt horribel tanke.

Okej, jag vet att jag inte är världsmästare i kärlek och ofta drar jag till med klichén, ”alla kan inte älska alla, här i världen”. Men jag tränar idogt och med högre ålder så lyckas jag bättre och ser att de flesta människor omkring mig har ett stort värde, alltid på något sätt.

Jag hoppas att vi snart, mycket snart kan se att störst av allt är kärleken och då den kärlek som gäller alla människor. Både med- och motmänniskor.

En mycket bra bok som jag vill rekommendera i sammanhanget är Dan Sarkars bok, Men då kom nåden springande. Köp den, läs den med eftertanke och försök att leva som Dan och framför allt Jesus försöker lära oss.

Berit Wickenberg
Broby