Samtalsdokumentet ”Guds vägar” från 2001 tar upp detta förhållande. Dokumentet tar avstånd från Martin Luthers antijudiska uttalanden. Jag önskar att det också tog ställning emot ersättningsteologi. Vad spelar det för roll att Jesus var jude? Borde inte Svenska kyrkan officiellt sett kunna vara tydlig i ett erkännande av judendomen som en religion likvärdig och totalt jämlik kristendomen utan att motivera en sådan hållning utifrån hennes judiska ursprung?

I dokumentet står det bland annat att ”kyrkan för att bevara sin identitet måste bekänna Jesus som den Messias som redan Gamla testamentet vittnar om”. Vidare att ”när portarna öppnades till koncentrationslägren, fick världen se hela vidden av judeförföljelsen”. Men nazister ansåg att de handlade i enlighet med sina kristna plikter. Jag efterlyser en väl utvecklad teologi mot antisemitism, med utgångspunkt i alla människors lika och unika värde i förhållande till varandra och Gud.

Min huvudsakliga poäng torde vara att vi inte ska vara mot antisemitism för att Jesus var jude utan för att judar är människor. Frälsningsanspråk och sanningsanspråk betraktar jag som subjektiva värden inom den egna gruppen som i relation till människosyn får en sekundär betydelse.
Samtal om judisk-kristen relation måste ständigt hållas levande. Jag skulle gärna se ett samtal som kanske kan leda till en revision av det befintliga dokumentet ”Guds vägar”.
Inom vilket eller vilka forum skulle ett sådant samtal kunna ske?

I dokumentet ”Sann mot sig själv – öppen mot andra” (2011) ställs flera relevanta frågor som med fördel skulle kunna användas som utgångspunkt för samtal. Två av dessa frågor är:
Hur är det möjligt att bygga en kristen identitet som inte förutsätter en nedvärdering av den judiska gemenskapens självförståelse? Hur kan kristna förhålla sig till gammaltestamentliga bibeltexter utan att hemfalla år en form av ersättningsteologi?

Mika Wallander
präst i Svenska kyrkan