Här några argument ytterligare i frågan:

1. Som vanligt har Svenska kyrkans ledning gjort det bekvämt för sig och överlåtit besluten i denna fråga till församlingsprästen, oftast kyrkoherden, varför varje beslut blir en själavårdsfråga. Det hade varit mer riktigt att helt enkelt bestämma centralt vad som gäller. Men det är ju så här man undviker alla kontroversiella beslut i Svenska kyrkan, ytterligare exempel är vigsel av samkönade par.

2. Rent ekonomiskt tjänar man ju på att tidigt gå ut ur kyrkan och sedan ändå betala 10 000  till 15 000 för begravningen om den möjligheten finns. Så ekonomin är nog inte det viktigaste här.

3. Det är ju i de fallen när utträdet inte var känt som problemen uppstår. Har man talat igenom allt innan är saken klar och det uppstår aldrig någon kontrovers. Mycket finns alltså i relationerna inom sorgehuset som  sed-an den stackars prästen hamnar i.

4. Det handlar om respekt för den avlidnes fattade beslut. Motiven till utträdet kommer alltid upp i diskussionen, men där kan finnas fler motiv än ett och det är inte någon annan än den avlidne som vet alla bevekelsegrunder för beslutet. Och man kan ju inte fråga.

5. Det enda man vet är att personen i fråga har lämnat Svenska kyrkan. Jag tycker att det ska vara skillnad mellan medlemskap och icke- medlemskap, inte för att ”straffa” de som utträtt utan av omsorg och solidaritet för de som är kvar. Varför skall man annars vara medlem om det inte har någon betydelse?

6. Intressant är att jämföra diskussionen inom Coop som har liknande problematik som kyrkan: hur förmå människor att bli/ förbli medlemmar i kooperationen? Där talar man om att skapa ett ” medlemsvärde” och profilerar medlemskapet ganska tydligt med återbäring, själva medlemskapet och särskilda förmåner för medlemmar.
 
Återstår att se om Coop skall lyckas att vända trenden, men kanske Svenska kyrkan kunde lära sig något.

Bo Gunnar Åkesson
Kyrkoherde
Hyltebruk